Archive for maj, 2014

Och det hände sig vid den tiden

tisdag 27 maj, 2014

En valrörelse tog slut. Nästa började nästan direkt. Det kom att bli en sällsam valrörelse, en vändpunkt. Man talade länge om den efteråt. ”Jo, jag kommer ihåg när det rätade upp sig, det var till valet hösten 2014…” et cetera.

Det var helt enkelt den sakliga valrörelsen. Valrörelsen utan de svindlande felsluten och barocka påståendena. Valrörelsen med respekt för sakförhållanden.

Det innebar förstås inte att alla till allt de sade hade förberett en notapparat med källhänvisningar till peer-reviewade artiklar. Det hade inte gått, stora delar av politiken är värderingsfrågor som inte går att hantera på det sättet. Och inte ens när det kanske hade varit i princip möjligt dränktes vi i notapparater. Det hade varit orimligt att kräva, och det fattade det kloka folket. Visst är det bra med vederhäftighet och spårbarhet, men man kan inte ställa samma krav på ett politiskt samtal som på en vetenskaplig artikel. Det hade kunnat gå över styr åt det hållet också; att någon fått en studie publicerad som pekar i en viss riktning innebär inte nödvändigtvis att alla slutsatser som dras av den är sanna. Även detta hade väljarkåren stenkoll på. En fin balans hölls.
Men om hela valrörelsen inte var en orgie i referenser till, för att bara nämna något, ”Measurement of explosively induced movement and spalling of granite model blocks”, Tilert et al, International Journal of Impact Engineering 2007, (även om det var nära att det blivit så) vad var det då som var så sakligt i den?

Jo det var just frånvaron av de värsta osakligheterna. Det kan låta som en liten grej, men det gjorde hela valrörelsen till en mycket behagligare resa. Det var att både partier och andra debattörer, på båda sidor blockgränsen, slutade påstå saker som en helt rudimentär faktakontroll kunde punktera.
Till exempel slutade man vänsterifrån hävda att välfärden svälts ut – det framstod liksom bara som fånigt, när alla tillgängliga siffror visade att det aldrig gått så mycket inflationsjusterade pengar till välfärden och att statens skatteintäkter inte minskat ett dugg.
Och högerifrån upphörde man, med viss rodnad på kinderna, att säga att vänstern ville göra det dubbelt så dyrt att anställa unga, när det var uppenbart att det var arbetsavgiften vänstern ville fördubbla, inte den totala lönekostnaden.
Och så fortsatte det. Det sparade in stora mängder högt blodtryck från den orättfärdigt angripna sidan, och presumtiva angripare slapp det obekväma i att säga saker de visste med sig inte var sanna.

Detta förde med sig andra oväntade effekter. Ett exempel är att när respekt för sakförhållanden seglade upp som det nya svarta så sjönk dramatiskt antalet utspel vars egentliga innebörd var att avsändaren genom introspektion kommit fram till hur omvärlden utvecklat sig. I klartext, det var ingen eller i vart fall väldigt få som trumpetade att de kände att något i Sverige höll på att gå sönder, och saker i den stilen. Alltså, inte så att ingen hävdade något i den riktningen. Men då preciserade de vad de menade, och vilket faktaunderlag de grundade sig på. På så vis blev utropet inte bara ett onomatopoetiskt utrop, utan en utsaga som gick att bemöta.

Ja, det var en välsignad valrörelse – den första av många.
Hur det kom sig att utvecklingen tog en sådan vändning är inte helt klarlagt. En skola menar att det tog sin början med ett klokt och välformulerat blogginlägg på temat som fick viss spridning. Andra hänvisar till invasionen av flygande grisar i början av juni det året. Förmodligen vet ingen säkert. Det gör inte så mycket. För svenskt vidkommande är i detta fall ”att” viktigare än ”hur”.

(…)

På samma spår, snott från Twitter:

TheCreidbleHulk

Annonser

EU-val, min valkompassros till dig

lördag 10 maj, 2014

Nu är det inte långt kvar till EU-valet. Hög tid för mig alltså att guida de massor som bara väntar på att få höra hur jag tycker de ska rösta!
EU-politiken skiljer sig en del från rikspolitiken, och enskilda kandidater är också mycket viktigare än vi är vana vid. Därför är det inte givet att ens preferenser i riksdagsvalet automatiskt gäller i EU-parlamentet också. För mig blir det dock snabbt uppenbart att huvuddragen går igen.

Vänsteravvikelser

Till att börja med är jag i grunden positiv till EU (trots att jag feltänkt röstade nej i folkomröstningen om EU), men EU har en tendens att vilja bestämma över för mycket medan man försummar sina kärnuppgifter (fri rörlighet, handel) och sådant som verkligen bör hanteras gränsöverskridande. Det här ställer de flesta upp på, för det låter bra. Det är när det konkretiseras som man börjar se skillnader. Det är lätt att vara emot detaljstyrning när beslutet går emot ens uppfattning. Jag är mindre imponerad om man tar alla chanser till att detaljstyra just de områden där man tycker sig se en chans till att driva igenom sin egen uppfattning. Lägg på det att jag tycker man ska låta bli att ge EU exempelvis beskattningsrätt, och partierna på vänstra planhalvan ser inte så attraktiva ut.
I genren hjärtefrågor noterar jag också att S, V, Mp och Fi på EU-nivå ämnar motarbeta GMO, vilket jag nyss identifierat som vansinne. Detta i sig vore nog för att jag skulle sortera bort dessa partier.

Inte för att jag antagligen skulle varit så intresserad ändå; jag må komma från en röd ungdom, men nu föredrar jag liberalismen och det avspeglar sig även på EU-nivå.

En tillbakablick, med sudd i kanten ni vet

Förra EU-valet. Minns ni 2009? Folk åt tacos. Det var populärt med kattbilder på internet. Folk gnällde på Facebook. Man funderade över vilka miljöbilar som var bäst. Konjunkturen var knackig. Ja, det var ungefär som i dag.
Jag har aldrig röstat M i något svenskt val, men i EU-valet var det dags. Egentligen röstade jag inte på M, utan på Christoffer Fjellner. Det var ett bra val, han verkar ha varit väldigt energisk och samman med M-ettan Gunnar Hökmark jobbat hårt för öppenhet, demokrati och frihandel. Det kan låta som självklarheter, men tyvärr är det inte det. Han har också slitit mycket med att få ordning på EU:s djupt dysfunktionella fiskepolitik. Jag ångrar inte min Fjellner-röst ett dugg, han skulle vara ett bra väl även i tacons år 2014. Men det är inte han som kommer bärga min röst den här gången.
Jag har också fått för mig att Fp:s Marit Paulsen är vettig, men det blir inte hon heller.

Och vinnaren är…
(Jag var svårt frestad att välja Culture-skeppnamnet ”Anticipation of a New Lover’s Arrival, The” som rubrik här, men Sofia tyckte inte det passade.)

Nej, till förmodligen ingens förvåning kommer jag rösta på Centerns Fredrick Federley den här gången.
Jag delar inte till 100% Centerns EU-uppfattningar – vilket borde vara onödigt att säga, har man någonsin delat ett partis samtliga ståndpunkter? Men Federley är en pålitligt liberal figur som dessutom har förmåga inte bara att gasta, utan att få saker gjorda. Det är mycket viktigt i EU-parlamentet. Jag känner mig också tillräckligt trygg med att Federley inte kommer börja detaljpeta i saker som borde lämnas i fred.
De flesta politiker tycker saker inom många områden, men inför det här valet har Federley valt att kraftsamla på tre områden som även jag finner lovvärda. Han beskriver dem på sig egen sida (länk ovan), men här är min vinkel på dem.

  • Integritet: Det finns legitima och nödvändiga skäl för staten att ägna sig åt viss avlyssning av tele- och datanät, både för brottsbekämpning och underrättelseinhämtning. Men ingreppet i folks integritet bör stå i proportion till den förväntade vinsten, och här har det stiftats en del lagar på sistone som inte uppfyllt rimliga krav. Federley har länge kämpat för att få reson i denna verksamhet, och eftersom den till väsentliga delar avgörs på EU-nivå är det viktigt att ta tjuren vid hornen redan där.
  • Migration: Att prata om EU:s fria rörlighet kan låta som att slå in öppna dörrar. Tyvärr finns det gott om politiker som vill stänga dörrarna. Det är ganska lätt för varor att röra sig inom EU, men för människor är det hela tiden hinder på väg upp. Och då ska vi inte tala om hur det är för den som försöker ta sig in i EU.
    Eller vänta, det är ju precis det vi ska. Att det dör drösvis med människor i vågor som bryts mot Fort Europas murar är något vi inte ska tiga om. Det lär inte Federley göra.
  • Djurskydd: Ha! Klart centerpartisten tänker prata om något lantbruksrelaterat. Men är inte djurskydd typiskt en sådan där sak som EU inte borde besluta om? Luktar det inte protektionism?
    På vissa sätt en relevant invändning. Men det råkar vara en sak som i någon form behöver hanteras på EU-nivå. I vissa länder i Europa där man har lägre krav på djurhållningen än i Sverige används stora mängder antibiotika i förebyggande syfte. Det är på väg att bygga upp en antibiotikaresistens som i förlängningen kommer drabba även oss människor, med potentiellt mycket allvarliga konsekvenser. Jag ska erkänna att det här har inte varit en fråga som stått i toppen av min engagemangslista – man kan inte engagera sig i allt även om det är angeläget – men det är en viktig fråga, en fråga som inte kan reduceras till protektionism, en fråga som är gränsöverskridande, och en fråga som det är bra att någon tar tag ordentligt i.

Så, tydligt liberal, kan få saker att hända och med relevanta profilfrågor.
Case closed?

Men, kommer en fullt vettig motfråga, de andra då? Fjellner till exempel som tydligen är så bra. Slutar han vara bra för att Federley är bra?
Nej, givetvis inte. Men i praktiken kommer Fjellner komma in ändå. Samma sak för Hökmark och Paulsen.
Federley däremot står trea på Centerns lista. Det är inte väldigt oroande. Han driver en otroligt aktiv personvalskampanj som uppmärksammats långt utanför kretsen av de närmast sörjande. Får C ett mandat gissar jag att det går till Federley. Men det är det som är grejen. Fjellner et al kommer in utan min hjälp. Federley behöver alla kryss han kan få. Och jag tror att han behövs i EU.
Sålunda kommer han få mitt kryss, och följaktligen hoppas jag på att du för egen del drar samma slutsats!