Vad ni saknat hela tiden är förstås att jag skriver något om offentlig upphandling, som ni tycker om att tycka saker om. Jag jobbade i åtta år huvudsakligen med upphandlingar i olika faser (FMV) så något ska jag väl ha lärt mig. Disclaimer: jag hävdar inte superexpert. Men det jag tänkt skriva är inte heller banbrytande och/eller i högre skolan.
Till att börja med, vad ska vi ha det till egentligen? Jo det får man lära sig direkt. Man kan spara pengar genom offentlig upphandling, men det är mest en positiv sidoeffekt i så fall. Nej, (några av) huvudpoängerna är likabehandling och transparens. Det vill säga i klartext: att motverka korruption. Oavsett om det handlar om mutor eller gammal vänskap. Det är stora mängder skattepengar som upphandlas för, och det ÄR viktigt att det går renhårigt till.
Tror ni att det skulle gå renhårigt till även om man inte hade offentlig upphandling som grundregel? Söta ni är.
Och ja, vissa saker som upphandlas skulle antagligen lika gärna kunna göras i egen regi, lika bra eller bättre. Men för väldigt många saker skulle det vara helt orimligt.
Måste det vara så stelt och styltigt som det verkar vara då? Nja. Jag tänker inte påstå att vare sig lagstiftningen eller dess tillämpning är optimal på alla sätt. Men ska man ha likabehandling och transparens kommer det nog alltid vara stelt i någon utsträckning.
Men varför verkar så många krav vara så dåligt ställda? Jamen där blir det intressant tycker jag. Jag ska först bara slänga in en brasklapp om confirmation bias: de flesta krav är nog acceptabelt skrivna, men det är inte dessa man hör talas om. Saken är – och nu glider vi in på något som i stort sett helt är mina åsikter – att det är rätt svårt att skriva en bra kravspecifikation. Jag lutar åt att det, förenklat, krävs en viss fallenhet för det. Och alla har inte den fallenheten.
Jag själv har mest upphandlat saker som ärligt talat är relativt lätta att upphandla. Prylar, eller ramavtal på prylar. Det finns annat som jag tror är betydligt mer knepigt.
Men det räcker inte med fallenhet. Det behövs också erfarenhet. Det tar ett tag innan man lär sig skriva bra krav. Och även om man har fallenhet och lång erfarenhet är det ändå lätt att trilla dit om man ska upphandla något inom ett område man inte kan så bra och kanske inte inser var fallgroparna finns.
(Och så har folk mage att BYTA JOBB och så måste man börja bygga upp kompetens på nytt. För jävligt.)
Ska det bli riktigt bra krävs också resurser, absolut men kanske inte enbart i form av mantimmar. Det är så gott som alltid en bristvara. Man har inte tiden och resurserna som skulle behövas för att få ihop en riktigt bra spec. FMV är en av Sveriges större upphandlare. Jag tror också att FMV är relativt bra på upphandling. Ändå sker där diverse taffligheter inom upphandling. Trots att man har, gissar jag, jämfört med random kommun avsevärt större samlad kompetens, mer resurser per upphandling och på sätt och vis ett mer avgränsat uppdrag. Om en del kommunala upphandlingar går på röven så är det bara precis vad man rimligen kan förvänta sig.
Ja ni fattar nog. Det är en målkonflikt. Skippar man offentlig upphandling kommer det utmynna i ökad korruption, vare sig den är avsiktlig eller inte (JO DET KOMMER DET). Upphandlar man tar det tid, det blir taffligt, det blir fel. Inte alltid, men ibland.
Jag är i grunden positiv till offentlig upphandling. Inte lika positiv som när jag började på FMV; vissa saker lämpar sig inte för sådant. Det finns undantag att tillgripa, men de är ibland för snävt skrivna eller för snävt tillämpade.
Men att, hypotetiskt, skrota LOU och bara köra på är jag övertygad om vore ett misstag.
Men nu när det är pandemi då?
Det finns undantag för krav på annonsering när det är synnerlig brådska. Vad som är ”synnerlig brådska” är snävare än man som upphandlingstjänsteman ibland önskar sig, men inte så snävt att LOU borde vara ett hinder i dag.
(Lyft från Twitter.)
Förvånansvärt vettig 