Archive for februari, 2009

Låt oss lyssna till den käre ledaren

onsdag 25 februari, 2009

Okej, det är väl ingen som går på Nordkoreas påstående att de ska skjuta upp en kommunikationssatellit. Stryk ”upp en kommunikationssatellit” så blir det mer rimligt. Men det får man ge nordkoreanerna, att sinne för humor saknas inte. Kommunikationssatellit? Från ett land som inte tillåter mobiltelefoner? Kommunikation verkar inte stå högt på agendan där.
Det kan förstås vara så att de kommit fram till att omvärlden inte längre kan behärska sin längtan efter golfkommunikéer från den statliga nyhetsbyrån. Ja, vi säger så.

Tajming

tisdag 24 februari, 2009

Undrar om det är nu som jag ska skicka ett brev till hovet där jag avsäger mig alla anspråk på kronprinsessans hand.

Valupptakt

fredag 13 februari, 2009

EU-val i sommar.
Moderaterna är nu klara med sin lista.

Jag lutar åt att rösta på Christofer Fjellner. Inte för att jag är övertygad om att M har en så mycket bättre EU-politik än någon annan. Däremot verkar Fjellner vara en rask gosse. Mitt intryck är att i EU-parlamentet så kan insatser från enskilda parlamentariker spela stor roll i slutändan, och Fjellner har flera gånger visat prov på att kunna agera i frågor där sömnigare politiker bara på slentrian släppt igenom helt hårresande förslag, som till exempel telekompaketet. Sådant ska belönas.

Um. Raskhet alltså. Inte sömnighet.

Concentrate shields forward!

torsdag 12 februari, 2009

Det var förstås bara en tidsfråga. SvD skriver: Satelliter krockade i rymden.
Jag har sagt hur länge som helst att det är vansinne med rymdfart utan deflektorsköldar. Faktum är att jag har hävdat detsama för att köra bil. Hur svårt kan det vara?
Nu verkar det vara på gång i alla fall. Jag förväntar mig att vi vilken vecka som helst har en juste deflektorsköld. Har någon larmat Volvo? De är ju måna om att ha säkra bilar.

Min navel

torsdag 12 februari, 2009

Lempriéres lexikon av Lawrence Norfolk är en kalasbok som få har hört talas om. Lite kan man dock läsa om den på den här sidan.

Jag tyckte dock att jag kände igen texten. På en sida som nu ligger i törnrosasömn så har jag skrivit om en del böcker jag läst. Den som gillar jämförelser kan göra en sådan:
Jag om Lempriéres lexikon

Man har plagierat mig! Jag vet inte om jag ska vara glad över att någon fann det värt att göra det, eller störa mig på att källa inte angavs (även om det förvisso är mycket små delar av den stulna texten som jag har hittat på själv).
Jag lutar åt det tidigare. Då har i alla fall den gamla sidan varit till någon nytta.

Juche? Prosit!

tisdag 10 februari, 2009

eller
Hur tänkte ni nu?

I den allmänna paniken efter Alliansens energiutspel så har Mona Sahlin nu sagt att hon vill begränsa utrikeshandeln med el.
Hon säger:

– Regeringens ambition att nu brassa på med jättekablar från Sverige ner till Europa innebär ett högre energipris i Sverige. Det är inte rimligt, vi har ett behov av att utveckla vår egen elmarknad och vår egen försörjning tillsammans med de nordiska länderna

Vill man vara elak, och det vill man väl emellanåt, så kan man säga att Sahlin går från klarhet till klarhet: Igår Hizbollahfraternisering, i dag Nordkorea-juche.

Men om man, som ledaren (frrr-dsch) för S, vill att Sverige ska gå mot strömmen och vara mer av en isolerad ö i energihavet så måste man också vara redo att klara försörjningen när el niño slår till. Tanken ska ju tydligen vara omsorgen om industrin. Vad händer när kärnkraften är borta, det inte blåser och det är mulet? Nej, ju mer avskurna från omvärldens elmarknad Sverige är, desto viktigare blir det att ha en rejäl portion kärnkraft som oavsett väder kan trygga elförsörjningen. Då går det ju inte att köpa kolkraft från utlandet längre.

Jag har inget emot att Sverige är självförsörjande på el. Trots allt tal om effektiviseringar lär elbehovet dessutom inte bli mindre när vi ska börja driva bilarna med el. Jag förstår bara inte varför vi i denna process ska klippa kablarna till utlandet. Speciellt inte om vi med vår fina rena el kan konkurrera ut koleldning annorstädes.

Nå. Sahlin förklarar vidare:

– Jag skäms inte för att jag värnar de svenska jobben i den elintensiva industrin, det borde Fredrik Reinfeldt också tänka på som svensk statsminister

Är det Sahlins analys av energimarknaden vi har sett här? Allvarligt talat, vad är detta? Socialdemagogiska lågstadiepartiet?

Uppdatering
Flera är inne på samma spår.

Jag räddar världen undan svält och armod

måndag 9 februari, 2009

E-post skickat till hamburgerkedjan Max:

Hej.
Jag äter då och då på Max och har givetvis noterat de miljöansträngningar som ni gör. Mycket av det är bra och berömvärt, som till exempel beslutet att inte servera torsk. En del annat gör mig dock lite bekymrad. Åtminstone där jag oftast äter så deklarerar man tydligt att GMO-varor inte är tillåtna. Nu vet jag inte hur Max resonerar kring detta eftersom jag inte hittar något om det på hemsidan – kanske letar jag dåligt. Men med ökande befolkning och en ambition att båda skapa elektricitet och driva fordon med biobränslen så måste produktiviteten i jordbruket öka, och genmodifiering har av allt att döma stor potential på det området. De risker som ofta målas upp i samband med genmodifiering tenderar att vara dåligt underbyggda.
Det är lätt att säga nej till ny teknik med hänvisning till försiktighetsprincipen. Men även att bli vid det gamla är ett aktivt val. Debatten är i dag i det närmaste identisk med debatten under den gröna revolutionen under 60- och 70-talen, då växtförädling räddade åtminstone någon miljard människor undan svält. I dag är det mycket få som motsätter sig växtförädling som sådan. Ingen kan i dag veta att GMO kommer att medföra ett lika stort språng som traditionell växtförädling, men det är den bästa kandidat vi har. Därför tycker jag att det är olyckligt att Max så entydigt tar ställning emot det. Jag förstår att ni inte kommer att göra helt om bara för att jag skickar ett mail om det, men jag kan i alla fall önska att man ska ta sig en funderare.

That should do it.

Hur tänkte ni nu?*

söndag 8 februari, 2009

Ett vanligt argument mot kärnkraft är att det är en föråldrad eller omodern energikälla. I sammanhanget propageras det då ofta för… *trumvirvel* vindkraft! Om kärnkraft är omodernt, vad är då väderkvarnar?

Det är naturligtvis inget bra argument emot vindkraft. Det har ju hänt en del sedan väderkvarnarnas tid, och vindkraft har antagligen en berättigad plats i energiförsörjningen. Men man får liksom bestämma sig. Det har hänt ganska mycket med kärnkraften också, och betydligt mycket mer finns runt hörnet, även om man inte tror på fusion. Antingen tillerkänner man kärnkraften detta, och då är den inte omodern. Eller så gör man inte det, men då får man inte heller räkna med att vindkraften utvecklats sedan don Quijotes dagar.

*Som rubrikformulering snott från Sänd mina rötter regn, som ofta använder den. Det är för bra för att inte kopieras.

Dagens självklarhet på DN Debatt

fredag 6 februari, 2009

Det är lite surrealistiskt att det nu är företrädare för kyrkan som på DN Debatt säger det självklara: ”Kyrkans rätt att viga måste nu avskaffas”. De föreslår kortfattat att den juridiska hanteringen av äktenskapet ska ske civilt, och sedan får envar ha vilken religiös ceremoni hon önskar.

Det surrealistiska är att alla regeringar har misslyckats så fullständigt med att komma fram till detta självklara att till och med kyrkan, som man kan tänka sig skulle ha störst intresse i att behålla vigselrätten, kommer ut som vettig innan regeringen gör det.

Missa inte, som comic relief, en fullständigt spårlös formulering mot slutet:

Vi är på väg in i en lågkonjunktur. Den kommer att sätta samhällssolidariteten på prov. Då blir det viktigt att vi genom samverkan mellan alla goda krafter skapar långsiktigt hållbara juridiska former för samlevnad.

Jamenvisst!

Citat

fredag 6 februari, 2009

Det är skitväder.

Dan: ”Mats, vad har du gjort med vädret?”
Mats: ”Ja, det… äh… det gick åt helvete i morse helt enkelt.”

Demokratisk återkoppling

fredag 6 februari, 2009

Mail just skickat till Centerpartiet:

Hej! Eftersom det påstås vara mycket gny och tandagnisslan inom partiet nu så borde väl även nöjda sympatisörer höra av sig. Därför gör jag det.
Jag röstade på Centern för första gången i senaste valet. Till mycket stor del var det partiets tydliga färd i liberal riktning som lockade mig. Det var egentligen bara två saker som jag hade riktigt svårt för: Förkärleken för jordbruksstöd och kärnkraftsmotståndet. Personligen skulle jag helst se att man tillät en ökning av antalet reaktorer, men jag är ändå mycket glad över att Centern nu har omorienterat sig efter verkligheten och inte längre tänker förbjuda all nybyggnation. Det lär bli en viktig komponent när jag överväger var jag ska lägga min röst i nästa riksdagsval.

Äntligen!

torsdag 5 februari, 2009

Sång och dans!
Det verkar som om Alliansen tänker tillåta byggnad av nya kärnkraftverk.

Det betyder inte att de kommer att skjuta upp som svampar ur jorden, och det verkar bara vara okej att ersätta befintliga. Men det är ändå ett viktigt fall framåt. Förbudet mot ny kärnkraft är en av våra mest vidskepliga lagar. Jag har inte tid att lägga ut en fullständig text på ämnet nu, men ta till exempel följande nedslag om avfallshanteringen.

Avfallet från dagens kärnkraft är verkligen farligt, och det måste tas om hand på ett bra sätt. Det bästa sättet är antagligen bridreaktorer, men just i dag är det förvaring som gäller. Ofta trumpetas det att den frågan fortfarande är olöst. Ett sådant påstående är helt enkelt inte sant. I Sverige är förvaringsfrågan löst bortom allt rimligt tvivel, och för mycket långa tider.
Den som oroar sig för koppartubers beständighet och bentonitleras kletighet kan lugnande tänka på de naturliga kärnreaktorerna i Oklo:

”Remarkably, most of the non-volatile fission products and actinides have only moved centimeters in the veins during the last 2 billion years.[8] This offers a case study of how radioactive isotopes migrate through the earth’s crust[9]—a significant area of controversy as opponents of geologic nuclear waste disposal fear that releases from stored waste could end up in water supplies or be carried into the environment.”

Men den viktigaste poängen är vilken skillnad man gör mellan kärnkraft och andra energislag. För kärnavfall är kraven att inte ett enda dödsfall ska inträffa på hundratusentals år – jag minns inte hur lång tid, men låt oss räkna lågt och säga hundratusen år. Samtidigt accepterar vi att det dör tusentals människor per år av utsläpp från fossilbränslen. Alltså: På hundratusen år så accepterar vi inte ett enda dödsfall från kärnavfall, men flera hundra miljoner från olja och kol! Varför det? Kan någon förklara varför det är okej att dö av olja men inte av kärnkraft?

Det stannar inte där heller. Alla minns Harrisburg, där ingen dog. Eller Tjernobyl, där 30 dog. Och de ska förstås minnas. Men hur många minns att det dog 100 pers häromåret när ett oljeraffinaderi exploderade?
Nä, just det.

Lägg ned vidskepligheten nu. Vi ska inte leva av kärnkraft allena, men please, skippa religionen i energipolitiken.

Uppdatering
Jag har nu från hjälpligt säker källa att man räknar med att runt 5000 personer per år i Sverige avlider till följd av utsläpp från fossila bränslen. Avfall som alltså släpps rakt ut, till skillnad från kärnavfall som tas om hand.
Rätt siffra ovan ska i så fall vara att man accepterar femhundra miljoner dödsoffer från det fossila avfallet, men inte ett enda från kärnavfall.

Kortfattat normativt handviftande

tisdag 3 februari, 2009

Efter att ha skrivit så långt utan att ta egentlig normativ ställning så kände jag att jag ville skriva något kort om vad jag tycker att Israel borde göra på lite längre sikt än den närmaste veckan. Av ungefär samma anledning så återger jag det här:

När Israel evakuerade Gaza 2005 så var det väsentligen tänkt som första steget i ett ensidigt uppfyllande av (ungefärligen) Osloavtalet från 2000. Även om olyckskorparna fick rätt, och Hamas snarast såg det som uppmuntran, så tycker jag att man skulle fortsätta på den vägen. Gör samma sak med Västbanken. Utrym bosättningarna där och lämna över kontrollen till palestinierna. Det där jättestaketet har varit extremt effektivt på att stoppa självmordsbombningar, och jag begär inte att det ska avskaffas. Däremot ska det flyttas så att det inte ligger på västbanksk mark. Man kan inte heller begära att Israel ska upphöra med sina gränskontroller på ett bra tag än, men det borde vara en signifikant lättnad att inte längre ha sådana inne på Västbanken. Vad gäller kontroll av luftrum så tycker jag att det borde överlämnas tills behovet av motsatsen bevisats (tex med fler raketattacker). Hamnkontrollen är rimlig så länge Gaza styrs av en part med aktiv ambition att förinta Israel och som beväpnas från utlandet. ”Hamnkontroll” betyder förstås inte totalstopp, utan att man kontrollerar fartyg så att de inte är fulla av iranska raketer.
Golanhöjderna har jag ännu inte bildat mig en uppfattning om.

Den övergripande tanken är att så långt som möjligt ge Palestina en ny ordentlig chans att utvecklas i seriös riktning. Dock utan att vara direkt korkad å den egna befolkningens säkerhets vägnar.

Långdragna legalistiska teknikaliteter, del 3

tisdag 3 februari, 2009

Fortsättning. Temat är proportionalitet och vad jag menar med Hamas inbäddning bland civila, med ett stänk ockupationsdiskussion.

Proportionalitet och inbäddande bland civila var det ja.

Jag tar det senare först, då det blir viktigt för det förra.
Med inbäddande bland civila menar jag alltså inte att de har byggt en skola eller så. En byggnad blir inte legitimt mål bara för att Hamas har byggt den. Vad jag menar är att bädda in sin militära verksamhet i den civila sfären, speciellt i annars skyddade objekt. Exempel är att ha ammunitionsupplag i moskéer, frakta vapen i ambulanser, använda civila bokstavligen som sköldar vid sina stridsställningar. Allt detta får anses bekräftat. Obekräftat är om de verkligen har sin ledning under det stora sjukhuset, men det skulle gå i samma fack. Fler exempel är att lägga av sig uniformerna och uppträda som civila men ändå delta i strider (vilket förutom att vara ett krigsbrott kallas, om jag minns rätt, bedrägligt beteende och gör att man förlorar alla de skydd som kombattantstatusen ger) – även detta får betraktas som bekräftat. Alla dessa saker gör det synnerligen svårt att undvika civila förluster. Det är givetvis också själva tanken med en sådan strategi.

Proportionalitet:
Som antagligen bekant så handlar inte proportionalitet om att man ska svara med samma vapen eller får döda lika många som man själv förlorat, utan att åtgärden ska stå i proportion till syftet (som i sig förstås måste vara folkrättsligt okej). Israels syfte var att få stopp på raketbeskjutningen. Med över 6000 raketer riktade mot civila mål på tre år så är det ingen tvekan om att syftet i sig hade grönt ljus.
När jag sedan går in på själva proportionaliteten så blir det med nödvändighet så att jag får handvifta en del – man ska vara mer beläst på området än jag för att vara tvärsäker. Men som sagt, jag är nog inte mindre beläst heller än flertalet [på detta forum].
De minst avancerade raketerna kan Hamas tillverka på vilken bakgård som helst. Därför är det antagligen omöjligt att helt stoppa raketattackerna utan att jämna hela Gaza med marken (givet att Hamas till varje pris vill fortsätta med beskjutningen). Det skulle rimligen vara fullständigt oproportionerligt, men det är mycket tydligt att det inte heller är det som har varit föresatsen. Att ett fullständigt stopp är praktiskt ouppnåeligt gör dock knappast att en militär insats är förbjuden.
Att det är tillåtet att slå direkt mot avfyrningsramper och tillverkningslokaler är givet, och detta i det närmaste oavsett var de är belägna. Undantag skulle möjligen kunna vara större sjukhus och liknande, och då ska det påpekas att placerande av sådana saker där i sig är ett gravt brott mot krigets lagar.
Men även Hamas personal torde vara legitima mål, som vilka kombattanter som helst, även om just den kombattanten inte skjutit en raket. Man är helt enkelt en krigförande part. Israels sekundärmål bör då vara att tillfoga sin motpart så pass stor skada att det avskräcker från vidare raketattacker. Om Hamas skulle kapitulera så utgår jag från att Israel måste sluta attackera dem, men tills det händer så skulle jag inte tro att det finns någon egentlig gräns för att attackera Hamas-mål – eller i vart fall inte att gränsen ännu har nåtts. Då uppstår emellertid frågan om civila som dör i attacker mot Hamas-mål (att medvetet syfta till att döda civila är inte tillåtet över huvud taget). Det är här jag menar att ”inbäddandet bland civila” kommer in. Det är förstås inte så enkelt som att man bara kan räkna antalet döda civila, eller deras proportion av de totala antalet offer. Men givet de siffror som vi hittills har, och givet Hamas strategi, så skulle det förvåna mig om antalet döda civila vi har i sig är ett brott mot proportionaliteten.

Sammanfattning så långt: Jag tror inte att vare sig Israels offensiv i sig eller antalet döda utgör brott mot folkrätten. Ska man hitta sådana så menar jag att man får titta på enskilda händelser, av den typ som jag tog upp i förra posten. Det skulle förvåna mig om man inte där hittade överträdelser.

Och så ockupation slutligen. Jag är verkligen ganska säker på att det krävs marknärvaro och markkontroll för att det ska vara fråga om en ockupation i folkrättslig mening, och det är helt klart palestinierna själva (för tillfället styrda av Hamas) som kontrollerar Gazas territorium. Att kontrollera luftrum och hamn kallas antagligen någonting annat, jag vet inte vad. En stängd gräns är som sagt inte heller en ockupation. I så fall skulle Gaza vara ockuperat av Israel och Egypten… Mexico av USA, och så vidare.

Efter att ha skrivit ovanstående så läste jag en artikel i The Economist, knappast ett israeliskt fanzine, som behandlade just folkrätten. De skrev nästan precis samma sak som jag har gjort i dessa inlägg, vilket styrker mig i tron att jag är rätt ute. Alltså, de skrev inte om allt som jag skriver om, men nästan.

Långdragna legalistiska teknikaliteter, del 2

tisdag 3 februari, 2009

Första delen av svaret på de frågor som kom efter inlägget postat i förra, eh, posten. Det torde framgå av min text vilka frågorna var.

Ockupationen av Gaza:
Att resonemanget [att Gaza inte längre är ockuperat] underkänns av Abbas väger nog inte så tungt. Egentligen inte Human Rights Watch heller. FN däremot, och Haag, är klart tyngre instanser. Nu vet jag inte vad de har sagt, så det är svårt för mig att bedöma bu eller bä. Att gränskontrollen skulle innebära ockupation finner jag högst osannolikt. Kontroll av luftrum och hamn är helt klart att inverka menligt på Gazas handlingsfrihet. Huruvida det är folkrättsligt korrekt (givet syftet att hejda vapeninförsel) ska jag låta vara osagt, men jag tror verkligen inte att det räknas som ockupation.

>Du får gärna hävda att Israels anfall mot Gaza var folkrättsligt
>tillåtet (och jag säger inte automatiskt emot dig), men det är i
>högsta grad kontroversiellt.

Javisst, absolut. Visst var anfallet kontroversiellt. Men vad jag menade var att anfallets laglighet i sig inte var kontroversiell. (Äh, jag kanske missförstod din invändning… nåja.) Jag har inte sett någon källa jag bedömt som trovärdig hävda att Israel inte hade rätt till ett militärt svar till raketbeskjutningen. Invändningarna har snarare rört hur svaret har genomförts.

>Till sist, samma fråga till dig: Kan man vara
>kritisk mot Israels agerande och ändå vara en Israelvän?

Javisst, absolut. För egen del tycker jag inte att det är svårt att finna saker att vara kritisk mot. Notera dock att frågorna ”Har Israel följt folkrätten” och ”Har Israel agerat klandervärt” är två olika frågor, och jag anser inte att ett ja på den ena av dem automatiskt ger ett ja på den andra av dem.
Exempel på aktuella situationer där det finns anledning att ställa frågor:
* Det må vara folkrättsligt korrekt att lobba granater mot Hamas eldställning 30 m från flyktingskolan, och det är givet att man inte kan låta bli att besvara granateld. Men fanns det inget annat sätt att slå ut eldställningen? Det är inte direkt okänt att granater missar målet. Var det omöjligt att nå fram med finkalibriga vapen?
* Det må vara folkrättsligt korrekt att skapa rök med vit fosfor (jag vet inte om det är bekräftat att det var vit fosfor, men Israel använde det i Libanon, så det är i högsta grad plausibelt), men var behovet så stort att det verkligen motiverade användning i en stad med civila kvar? Och om det var det – för det kan verkligen vara så att man behöver röken för att kunna framrycka – kunde man inte skjuta den från granatgevär i stället för att flygbomba? (Jag har för mig att det var det man gjorde.)
* Det är visserligen känt att Hamas (eller motsvarande palestinsk grupp, jag tror att det var Hamas men jag ska inte svära på det) förut använt ambulanser för vapentransporter, och om de gjorde det nu med så blir ambulansen ett tillåtet mål. Men kunde man inte låta just den transporten löpa? Och kunde man verkligen veta att just den transporten gick med vapen? Jag är ute på hal is nu, men jag betvivlar att alla ambulanser blir legitima mål för att vissa används som vapentransport.
* En fråga där folkrätt och klandervärdhet torde gå i takt är bombandet av Hamas-ledares hem. Om man har anledning att tro att personen i fråga befinner sig där (som med vad-han-nu-hette som bombades ganska tidigt) så är det en sak, men om man inte har det så tror jag inte att det är godkänt handlande. Särskilt inte om det ligger i anslutning till en kyrka eller motsvarande.

Sedan blev det paus till nästa svar, som handlade om proportionalitet och vad jag menade med att Hamas bäddar in sig bland civila.