Vid det här laget har naturligtvis Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet analyserats till leda, men jag ger mig också på den. Det dröjde nämligen innan jag läste själva artikeln; först såg jag bara en massa artiklar om Åkessons artikel. När jag sedan till slut läste originalet – det kändes som att det kommer att vara modern allmänbildning i en vecka att ha läst den – så var min första reaktion att det där var väl inte så farligt, jämfört med vad kommentarerna hade fått mig att vänta mig.
Antagligen kommer det sig inte bara av mina, eh, uppskruvade förväntningar, utan också av att han ägnar en väsentlig del av utrymmet åt att angripa islam. Emedan islam i sig knappast är värre än andra religioner så är det fortfarande religion, något jag som hårdhudad ateist ser negativt på. Det innebär ett försanthållande av sådant som det inte finns rimliga skäl att tro på, och sådant ser jag ingen anledning att försvara. Däremot ska folk givetvis få vara religiösa om de vill, religionsfriheten är ett av våra demokratiska fundamenta. Bara inte vidskepligheten börjar tränga sig in på områden där den inte har att skaffa.
Nå, nog inledning. Jag tänkte att jag skulle fiska artikeln, lite sådär halvseriöst. För att se vad jag landar med. Up and at’om:
En av mångkulturens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba* västvärlden och som därför också tar sin utgångspunkt i västerländska fenomen och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden. Den västerländska erfarenheten ses som ett högre utvecklingsstadium, som resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu.
*Oikofob är enligt den brittiske filosofen Scruton en person som föraktar sin hembygd. (Red. anm.)
Ärligt talat så förstår jag inte vad han säger här. Närmare bestämt så förstår jag inte hur oikofobin går ihop med den andra meningen. Jag förbigår stycket med vidare tystnad.
Detta är också anledningen till att dagens mångkulturella svenska maktelit är så totalt blind för farorna med islam och islamisering. Man utgår från att muslimer inte vill någonting hellre än anpassa sig till ett västerländskt levnadssätt och västerländska normer,
Nog hade det varit klädsamt att skriva ”alla muslimer” i stället för bara ”muslimer”? Det är obestridligt att det finns ett problem med integrationen av vissa muslimska invandrare (fråga bara Nalin Pekgul om Tensta) som inte beror på diskriminering från svenskt håll. Men att klumpa ihop alla muslimer sådär är trist.
liksom att islam i grund och botten är samma sak som kristendom, med den enda skillnaden att muslimer har ett annat namn på gud.
Därmed antar man också att man kommer att kunna tämja islam på samma sätt som sekulära krafter sedan århundraden tillbaka tämjt den europeiska kristendomen och förpassat den till den privata sfären.
Islam skiljer sig dock från kristendom på flera avgörande punkter, till exempel gällande distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på våldsanvändning.
Här har han faktiskt en poäng. Den muslimska världen har inte genomgått samma upplysningsprocess som den kristna gjorde med början på 1700-talet. Den kristna kyrkan har steg för steg tvingats göra skillnad mellan världslig och andlig makt – det har inte alltid varit så, fråga bara vad kejsarna av det heliga tyskromerska riket på 1300-talet ansåg om saken. I det politiska islam så finns ingen sådan åtskillnad, vilket torde vara ett av den muslimska världens största problem. Det finns liksom en (nå, flera, men det här är en av dem) anledning till att många muslimskt dominerade stater är så dåliga.
Men man ska för den skull inte i hastigheten glömma bort att många muslimska invandrare aktivt har flyttat från den sortens stat.
Islam har ingen motsvarighet till Nya testamentet och inget allmänmänskligt kärleksbudskap. Dessa skillnader har också gjort att islam och den muslimska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen.
Detta, tillsammans med nästan 1400 år av krig och motsättningar mellan islam och det kristna Europa, tror sig nu dagens makthavare kunna övervinna i en handvändning.
Nå, jag skulle nog inte tillskriva just NT äran för upplysningen.
Och om Frankrike och Tyskland kunde bli sams, eller Sverige och Danmark, då ska det nog kunna ordna sig mellan Europa och islam också, vad som än hände vid Poitiers eller Wien.
Såhär långt tvingas man dock konstatera att islam har påverkat det svenska samhället i betydligt högre utsträckning än det svenska samhället har påverkat islam. Massinvandringen från muslimska länder tillsammans med de relativt höga födelsetalen inom den muslimska befolkningsgruppen talar för att denna utveckling kommer att fortsätta om inte en politisk kursändring sker.
Den första meningen är svår att kvantifiera. Självklart har det svenska samhället påverkats av islam, all invandring förändrar samhället. Det är en truism. Att Sverige knappast har påverkat islam i stort torde också vara trivialt. Däremot tror jag knappast att han har på fötterna för att säga att muslimer som flyttar till Sverige generellt förblir opåverkade, om det är det han menar. Och det där med de höga födelsetalen… Kris i befolkningsfrågan, någon?
Naturligtvis är en betydande andel av Europas muslimer inte bokstavstroende, även om de flesta studier som gjorts på området visar att fundamentalisterna är en stor och växande minoritet.
Rotlösheten, som den mångkulturella samhällsordningen underblåst hos många andra och tredje generationens invandrare, har fått många att söka sig till islam som en identitetsskapande och samlande kraft och vi upplever nu en radikaliseringsprocess bland muslimska ungdomar i Europa.
I Sverige finns mig veterligen inga kända studier på området, men i en brittisk undersökning från 2007 uppgav 37 procent av de unga, brittiska muslimerna att de skulle föredra sharialagar framför brittisk lag och lika många ansåg att den som konverterar från islam skall avrättas. I andra studier från bland annat Frankrike och Tyskland kan samma mönster urskiljas.
”Stor” minoritet vete sjutton. Och det brukar finnas anledning att navigera försiktigt kring siffror som SD slänger sig med. Men visst, man ska vara bra oreceptiv om man inte ser att muslimsk radikalisering i Sverige och Europa är ett problem att ta på allvar. Däremot misstänker jag att min lösning på det problemet inte överensstämmer med Åkessons.
För 20 år sedan tror jag att de flesta svenskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att islam skulle komma att bli Sveriges näst största religion
Um… hur tänkte han nu? Vi snackar 1989. Jag minns faktiskt 1989. Det var liksom ingen som blev förvånad över att det fanns muslimer i landet 1989.
att svenska konstnärer som kritiserar eller skojar med islam skulle leva under ständigt dödshot
Det här är faktiskt på riktigt, och ett av de problem som finns med hur islam fungerar i dag.
att ett tiotal muslimska terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Sverige
Oklart hur han räknar då, som SvD påpekar. Att det finns verksamhet med koppling till islamistisk terror i Sverige, framför allt då på organisationssidan, är helt klart. Och visst, hade man portat alla muslimer från anno datsumal så hade väl just den problematiken sluppits, men det känns som en överreaktion.
att ledande muslimska företrädare skulle framföra krav på införandet av sharialagar i Sverige
Också det har ju faktiskt hänt, även om det knappast rört hela sharia-paketet. Lyckligtvis är någons önskan om en lagstiftning inte samma sak som att lagen införs.
att svenska landsting skulle använda skattebetalarnas pengar till att skära av förhuden på fullt friska småpojkar
Lo and behold! Föga förvånande med ett parti som sveper så brett som SD så kommer man förr eller senare till någon enskild fråga där man är överens.
att Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa och att muslimska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade bland förövarna
Detta tillbakavisas i SvD-artikeln jag länkar till ovan. Jag är inte speciellt förvånad över att SD slänger sig med sådana påståenden.
att svenska badhus skulle införa separata badtider för män och kvinnor, att svenska kommuner skulle överväga införandet av könssegregerad simundervisning i skolorna
Visst, det är inte speciellt bra. Det finns ingen riktigt bra anledning för samhället att uppmuntra könssegregering.
att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda ritualslaktat kött samtidigt som svenska förskolor slutar att servera fläskkött
Angående det förstnämnda så har han rätt – helt enkelt för att halalslakten egentligen räknas som djurplågeri, och religionsfriheten är en negativ rättighet, inte positiv. Man kan faktiskt inte – eller borde inte kunna – motivera djurplågeri med vidskeplighet.
Angående det andra – jag vet inte hur vanligt det är, men är det verkligen ett problem? Det finns säkert många andra saker som inte heller serveras i skolmaten. Marulk till exempel. Är det någon som egentligen lider av att inte få fläsk i skolan?
att svenska skolor skulle införa nya lov för att fira avslutningen på Ramadan samtidigt som kyrkliga skolavslutningar förbjuds på fler och fler skolor och så vidare
Här blir det, från min horisont, förvirrat. Antingen ska skolan vara helt sekulariserad, och då är det rimligt att inte vara i kyrkan. Eller också tar man hänsyn till olika religioner, och då är det rimligt att förlägga någon enstaka studiedag till slutet av Ramadan. Är det ett hot eller ett problem på något sätt?
Eller okej, han har något som liknar en poäng om dessa sker samtidigt, som han skriver. Men problemet ligger ju i så fall i en förvirrad skolledning, inte i någon massinvandring.
Allt detta är i dag en del av den svenska verkligheten. Frågan är hur det ser det ut om ytterligare några decennier, när den muslimska befolkningen, om nuvarande takt håller i sig, har flerdubblats i storlek och många av Europas större städer, inklusive Malmö, med största sannolikhet har en muslimsk majoritet.
Den mångkulturella samhällseliten ser kanske denna framtid som en färgglad intressant förändring av ett Sverige och Europa som man allt som oftast förnekar ens någonsin har varit ”svenskt” eller ”europeiskt”.
Det här stycket innehåller egentligen ingen information. Om något så är det ett uttryck för en känsla.
Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.
Men hur tänkte du nu?
Om vi ska tro min fiskning så har artikeln inte utan framgång
a) Pekat på några svenska tillkortakommanden i integrationsprocessen – dock utan att nämna det stora misslyckandet, att få in flyktinginvandrare på arbetsmarknaden.
b) Pekat på en del problem som bevisligen finns med islam i dag.
Åkesson har dock inte varit speciellt bra på att etablera den länk som rimligen skulle behövas för att bunta ihop alla muslimer till ett kollektivt problem.
För mig får man gärna basha islam i sig. Det är en religion, och religioner bör bashas. Det var inte genom att tassa på tå runt kristendomen som sekulariseringen av den kristna världen kom så långt som den har gjort. Men Åkesson ger inte intryck av att göra skillnad mellan islam, islamism, muslimer och islamister. Det smickrar honom inte.
Ändå är jag inte speciellt upprörd. Antagligen för att det kommer just från SD, och det här är precis vad jag förväntar mig av dem. Om Mona Sahlin hade skrivit samma sak så hade jag antagligen skummat av rättmätig harm. Jag blev ju som tokig när Göran Persson började dravla om social turism (och fick andra med sig, vilket bidrog starkt till att jag lämnade Folkpartiet; jag blir fortfarande arg när jag tänker på det), och det här är klart värre. Men när jag såg rubriker om nazism så hade jag liksom förväntat mig mer – även om jag borde ha vetat bättre när jag såg att det var den gamle token Jan Hjärpe som varit i farten igen.
Jaha, så hur ska jag avsluta? Är det en rasistisk artikel? Ja, det måste man nog säga. Inte riktigt så illa som jag hade trott, men de där ounderbyggda påståendena om våldtäkt och brottsbenägenhet känns svåra att kalla något annat. I övrigt känns den primärt mer virrig. Och då ska man komma ihåg att det här är SDs hemmaplan. Resten är mest Potemkinkulisser för att låtsas ha någon politik som inte handlar om invandring.
Skratta nu barn, för roligare än så här blir det inte.
Förvånansvärt vettig 