Archive for december, 2009

Vilsegången förvillare

torsdag 31 december, 2009

Som uppföljning till föregående postning om Annika Dahlqvist som Årets förvillare har jag nu läst ett inlägg på hennes blogg. I inlägget kan vi bland annat läsa att

Det är det vetenskapligt belagda som man får skriva och prata om. Om jag själv har upptäckt i min egen kropp att jag blivit frisk från sjukdomar och krämpor av LCHF, samt fått tusentals rapporter från andra människor om samma sak, så får jag inte berätta om det. Det måste vara belagt i strikt regelmässig vetenskaplig studie för att det ska vara tillåtet att prata och skriva om.
Det innebär också att det bara är den som forskar själv som får berätta om nya hypoteser. Ingen får berätta för andra så att någon kan ta upp tråden och forska på den.

Även om vi bortser från bristande vetenskaplighet så tycks Dahlqvist ha gått vilse i rättighetsfloran. Hon har förstås juridisk rätt att säga vad hon vill, men det är inte det saken gäller. Rätten att säga vad man vill är inte samma sak som rätten att stå oemotsagd. Detta verkar förbluffande ofta vara svårt att hålla isär.

Annons

Publicerat i Övrigt samhälle | 1 Comment »

Oväntat genomslag för och mot årets förvillare

onsdag 30 december, 2009

Föreningen Vetenskap och Folkbildning, som jag är insyltad i, har utsett Årets folkbildare och Årets förvillare. Pressmeddelande här.

Utmärkelserna brukar uppmärksammas på notisplats i tidningarna, men det här lär vara första gången som de nått löpet. Expressen basunerade igår ut att (fritt ur minnet) ”Fettdoktorn knäckt – ‘jag bara gråter'”. Det är alltså läkaren Annika Dahlqvist som har blivit årets förvillare för sitt ymniga spridande av galenskaper kring kopplingen mellan kost och sjukdomar. Antagligen är det denna artikel som löpet hänvisar till. (Hon tycks dock ha repat sig nu.)

Man kan förstås på ett rent medmänskligt sätt tycka att det är tråkigt när någon tar ett besked hårt. Det får dock inte bli ett skäl för att inte utse förvillare. Läkare har som mycket få andra ett samhälleligt förtroendekapital. Dahlqvist har utnyttjat det till att synnerligen offentligt, och synbarligen med icke ringa framgång, påstå helt tokiga saker som dessutom kan få allvarliga återverkningar på människors liv. Då får man vara beredd på att någon säger ifrån, och det är vad VoF har gjort nu. VoF är förvisso inte ensamma i sin kritik mot Dahlqvist, exempelvis har Socialstyrelsen uttryckt att om hon i sin handling som läkare följer sina ord så är det inte acceptabelt. Dahlqvist har själv valt att aktivt använda sin läkartitel på det här sättet. Det är inte synd om henne.

VoFs ordförande Hanno Essén mötte tydligen Annika Dahlqvist i TV4 Nyhetsmorgon i morse. När jag hittar en länk till inslaget så kommer den här. Hanno har en torr framtoning inte utan humor som jag är osäker på hur den går fram i tv, men ögonvittnen hävdar att det gick bra. Här är klippet. Sevärt!

Publicerat i Övrigt samhälle | Kommentarer inaktiverade för Oväntat genomslag för och mot årets förvillare

Med rumpan bar

lördag 26 december, 2009

Efter det att Reid försökte spränga ett plan med sprängmedel i skon så måste man ta av sig skorna i säkerhetskontrollen, i alla fall på vissa flygplatser.
Efter den senaste bravaden då ännu en mordisk herre gjort ett försök, denna gång tydligen med sprängmedel i byxorna, så känner den luttrade resenären på sig vad som komma skall.

Nästa gång du ska flyga, ha representativa underkläder på dig. Byxorna ska av i säkerhetskontrollen.

Publicerat i Smiley | Kommentarer inaktiverade för Med rumpan bar

Det trodde man kanske inte

lördag 26 december, 2009

Faith healing går ut på att i stället för att begagna sig av skolmedicin så ska man be för den sjukes tillfrisknande. Som många andra alternativmedicinska metoder i allt väsentligt verkningslöst förstås, och illa om det tränger undan vård som faktiskt har verkan.
Jag läser The Economist, och citerar rakt av:

In an odd footnote to the health-care debate, Christian Scientists are lobbying to make health insurers pay for ”faith healing”. (…) This idea is unlikely to become law, but a former presidential candidate, Senator John Kerry, thinks it respectable enough to merit his support.

Min fetning.
Där ser man.

Publicerat i Inget särskilt | 2 Comments »

Energirikt evangelium

onsdag 23 december, 2009

Nu när det vankas jul så kan det passa att komma med ett evangelium, så jag passar på att skriva en drapa som jag har tänkt i månader borde skrivas. Den handlar om varför energieffektivisering inte är vägen till frälsning.

Det här med handel och ekonomisk utveckling är på många sätt inte så himla enkelt. Egentligen tycker jag att det är ett smärre mirakel att det går att hanka sig fram på något annat sätt än att vara jordbrukare. Tricket, har jag fått lära mig, är att göra sådant som bönder vill ha. Det är ju gott och väl, men det bygger på att bonden har kapacitet att odla mat till fler än sig själv, annars hjälper det inte att hon vill ha min expertis inom tåglagstiftning, eller vilken annan attraktiv vara jag nu kan tänkas nasa. Den kapaciteten bygger på att det finns maskiner som kan utföra arbete åt oss, så att vi kan göra något annat i stället – fundera på järnväg, kanske. Och i princip fortsätter det så. Kanske inte hela, men stora delar av vårt moderna välstånd bygger på att maskiner utför arbete åt oss. Den som betvivlar nyttan i det kan prova att vara musiker, specialiserad på ett instrument som handtillverkas. De kostar ofta över hundratusen kronor, och är ett fönster mot den tid då allt var handtillverkat. Det krävs väldigt mycket eget arbete för att få råd med en sådan sak. Visst, en cello är inte ett vanligt bruksföremål, men det ger ändå en uppfattning om hur mycket mindre vi nu behöver arbeta för att tjäna ihop till en vara.

Vad har det här att göra med energi då? Givetvis att allt maskineri behöver energi för att fungera. Energi är i dag en bristvara, och ofta gränssättande för vad vi kan göra när resurserna är begränsade. Men låt oss i ett tankeexperiment låtsas att vi har kommit på ett bra sätt att få tillgång till i praktiken obegränsade mängder energi. Vad skulle vi kunna göra då? Tre exempel av varierande tyngd:

  • Sötvatten nämns ofta som en stor bristvara. Men för alla länder med en havskust är lösningen enkel: Avsalta havsvatten! Det görs redan av oljerika stater, men på andra håll är det för dyrt, på grund av begränsad energitillgång. Med fri tillgång till billig energi så är problemet löst i ett alexanderhugg.
    Nå, länder som inte har någon havskust då? Tja, jag vet inte om moisture farms ger tillräckligt mycket, men det spelar ingen roll. Orkar man inte bygga en pipeline från kusten så kan man väl flyga in vattnet. I dag är det för dyrt, men det är återigen för att energi är dyrt.
  • Luftkonditionering! Även i Sverige kan det bli alldeles för varmt inomhus på sommaren. Det är inte så roligt när det är 28 grader inne. Så varför har inte alla luftkonditionering? För att det är dyrt förstås, det drar mycket energi. På samma sätt är det ofta kallare inomhus på vintern än man skulle vilja. Om energi kostade en bråkdel av i dag så skulle det vara en irrelevant invändning.
  • Resor och transporter! Även om modern teknik kapat restider hundrafalt så är det fortfarande långt över Atlanten. Redan för trettio år sedan kunde man flyga över Atlanten på runt tre timmar. Varför kan man inte det längre? Varför tar man inte ett tjugominutersskutt med en raket? Ni har redan gissat det: Energi är dyrt.

Visst. En del av det här är förenklingar. Men å andra sidan, det är bara exempel som finns redan i dag, och alltså en mycket blygsam katalog över vad man skulle kunna göra med mer energi i framtiden. Energi är just förmåga att utföra arbete, och det finns så mycket arbete som skulle kunna utföras.

I dag talas det mycket om att man måste spara på energi. Det är inte fel i sig. För överskådlig tid kommer energi att vara en bristvara, och då är det rimligt att använda den så effektivt som möjligt. Mycket av den energi som genereras i dag för också med sig icke negligerbara sidoeffekter (ja, koldioxid, jag pratar om dig). Felet begås när man ser besparingar som enda vägen framöver. Världen har kolossalt mycket att vinna på vad vi skulle kunna göra med tillgång till mer energi. Det är inte en tillräcklig, men en nödvändig förutsättning för att lyfta stora delar av mänskligheten ur armod, och att sedan fortsätta lyftet.

Därför kan vi inte nöja oss med att bara spara energi. Därför måste vi fortsätta att klura på nya och utvecklade energikällor. Det hägrande målet torde vara fusionsenergi. Vi vet inte om det är möjligt att nå dit, men precis som växthuseffekten är potentiellt för allvarlig för att ignorera så är fusionens potentiella belöning för stor för att ignorera. Tills dess får vi väl nöja oss med fjärde generationens kärnkraftverk eller så. Vindkraft, solenergi och liknande är förstås också välkomna att hjälpa till.

Så, alltså. Släck gärna lampan, men få inte för dig att det blir vår frälsning.

Publicerat i Övrigt samhälle, Energetiskt material | 1 Comment »

Med ångan uppe

tisdag 22 december, 2009

När jag ändå är igång och bashar Aftonbladet.
I förra veckan hade de en löpsedel som skrek ”Så svek Maud Saab”, med underrubriken ”Aftonbladets Robert Collin: Var det ideologin – eller var det ren dumhet?”
Robert Collin är bilreporter på Aftonbladet.
I helgen kom artikeln på tal då en bekant till mig hade läst den och var måttligt imponerad. Nu har även jag läst den efter att ha snubblat över den, här är den.

Artikeln är märklig läsning. Maud Olofsson tycks i Collins ögon ha begått två huvudsakliga fel:
a) Hon kör inte själv Saab. Och det fattar ju alla, att hade hon bara gjort det så skulle Saab ha gått med vinst de senaste decennierna.
b) Hon har inte kastat tiotals miljarder på Saab, som regeringar i andra länder har gjort med sina nationalklenoder.

Ja just det. Hon förstår inte bilbranschen heller.
Och det har förvisso varit regeringens argument – regeringen är inte experter på att producera bilar. Om inte någon i bilbranschen kan få Saab att gå runt, varför skulle staten lyckas? Collin å sin sida tycks ha det lite klent med nationalekonomin. Låt oss räkna högt och anta att 10000 jobb kan försvinna om Saab helt läggs ned. Och låt oss säga att Collin, inledningsvis, vill kasta 10 miljarder på Saab. Det är en miljon kronor per jobb – utan någon som helst garanti för att jobben blir kvar någon längre tid. Det är varvspolitiken ett varv till. Collin hånar regeringen för att ha haft ”Vi måste vara rädda om skattebetalarnas pengar” som mantra. Själv är han tydligen beredd att vara väldigt generös med andras pengar. Det är ju ädelt av honom.

Det är naturligtvis tråkigt att bli av med jobbet, men trots varvsnedläggningar och utflyttad tekoindustri så är inte hela västra Sverige arbetslöst. Så kommer det inte att bli den här gången heller. Men vad vet jag, jag förstår väl inte bilbranschen. Collin har väl rätt, vi borde kasta bra pengar efter dåliga. Alla andra fyller sina hamnar med stenblock, så det borde vi också göra.

Jag har tidigare uppmärksammat Collins politiska skriverier. Sammanfattningsvis så har han vid andra tillfällen fått ur sig att

  • Det är hemskt med all religion i USA, men när han kommer till ett verkligt religiöst intolerant land, Saudiarabien, där folk med fel religion särbehandlas kraftigt, så verkar han bara tycka att det är sött
  • Han verkligen tycktes tro att man inte fick kritisera George W Bush i USA
  • Det är judelobbyns fel att man inte får säga jul i USA. Invändningar bemöts med att alla vet ju att det är judarna som bestämmer.

Han är säkert bra på att testa bilar, men vår tids största politiska tänkare är han knappast. Jag menar, tänk er en riktigt inkrökt samling dumhöger som sitter och fantiserar om hur dum vänstern är. Collin har i dessa ståndpunkter lyckats samla i stort sett alla egenskaper som man kan samla ihop i en sådan karikatyr. Ekonomisk idioti, protektionism, urspårat USA-hat, krypande för diktaturer, och lite judisk världskonspiration som krydda.

Jag återkommer till temat: Vad är det egentligen som händer på Aftonbladet? Varför släpper de fram Collin som politisk kommentator? Är det ideologin, eller är det ren dumhet?

Publicerat i Övrigt samhälle | Kommentarer inaktiverade för Med ångan uppe

Tourettes, eller vad är det fråga om?

tisdag 22 december, 2009

Jag var tydligen rätt ute när jag för två inlägg sedan rekapitulerade Aftonbladets kolporterande av vandringssägner om judar. Som andra redan har uppmärksammat så har Aftonbladet nu en artikel där de skriver om otillbörlig organhantering i Israel, och försöker koppla ihop det med sin egen artikel från i somras.

Det är inte utan att jag undrar hur snacket går på Aftonbladets redaktion. Tycker man sig inte få tillräckligt med uppmärksamhet? Försöker man hamna på tomtens stygga lista? Har man en släng av tourettes? Eller är det någon form av masochism som driver dem till att dra upp det här igen? Att sitta och psykologisera över andras beteende bör man ofta undvika, men ibland blir frestelsen övermäktig.

Uppgifterna kommer alltså från israeliska medier och handlar om att man på vissa ställen i Israel under 90-talet utan att be anhöriga om lov tog hud, hornhinnor och liknande från avlidna patienter och gav till andra patienter. Det är rimligt att uppgifterna är sanna. De är inte nya, och jag vill minnas att de diskuterades i samband med kalabaliken kring Boströms artikel.

Men bara för att något är sant är det inte med automatik relevant. Aftonbladet försöker alltså koppla ihop det här med sina förra skriverier, men det är två olika fall som inte handlar om samma sak. Vad Boström i sin Aftonbladet-artikel menade var att den israeliska armén mördade palestinier i syfte att plundra dem på organ och sedan sälja dem. Kan man inte se skillnad på det och de här uppgifterna så är man i starkt behov av en reality check, och här kommer den.

Låt oss ta påståendet att muslimska män i största allmänhet är våldäktsbenägna. Ett rätt hårresande påstående, men som icke desto mindre framförts. Det är lätt att tillbakavisa med att det just inte finns några data som stöder ett sådant påstående. Men så blir en muslimsk man fälld för, åh, säg sexuellt utnyttjande. Och vips är de där igen. Se så de är, muslimerna. Var det inte det vi sade? Det vet man ju hur de är, muslimerna.

Analogier är sällan perfekta, så inte heller den här. Men vad är det egentligen som skiljer den som vill klistra våldtäkt på alla muslimer från Aftonbladets handlande? När man inte finner stöd för sin tes så griper man efter vad som helst som påminner lite om det man egentligen sade. Som Aftoblandet gör nu. Man kastar skit och hoppas att något fastnar. Otillbörlig organhantering, var det inte det vi sade kanske? Man hoppas på att folk ska gå på en falsk slutledning. För det vet man ju hur de är, de där israelerna, eller hur? Kan de plocka hornhinnor och hjärtklaffar i smyg så kan de nog mörda folk i syfte att ta deras organ och sälja också. Det är samma sak. Nästan. Typ.

En sak ska man ha klart för sig. Vi tänker oss att det någon gång i framtiden visar sig att Boström hade helt rätt, i alla detaljer, påståenden och insinuationer. På något sätt kommer det fram bevis för att det verkligen var som han sade.
Aftonbladets artikel skulle ändå vara fel.
De hade nämligen inga belägg för vad de skrev. De hade världens uppmärksamhet i veckor, men lyckades inte komma med ett enda belägg. Det var bara varm luft. Även om det skulle visa sig att de hade rätt – inget tyder på det, men vi tillåter oss ett tankeexperiment – så var det inget de visste. De skulle vara som gubben som säger att han vet vilken lottorad som ska vinna, och som råkar få rätt. De hade inte på fötterna, men spred ändå en gammal, varsamt moderniserad, antisemitisk vandringsmyt. Det är vad deras senaste inlägg i frågan påminner oss om.

Uppdatering
Notera förresten Aftonbladets rubrik: ”Israel tog organ – utan tillstånd”
Om det hade hänt i Frankrike, hade man då skrivit ”Frankrike tog organ – utan tillstånd”? Jag tror inte det. Franska läkare, franska sjukhus, franska militären, javisst. Men man skulle nog inte påstå att det på något sätt var hela Frankrike som gjorde det.
Bara en notering.

Uppdatering 2
Anna Veeder på Newsmill

Publicerat i Alla dessa länkar, Övrigt samhälle, Judefrågan & så'nt | 2 Comments »