Det här är inlägget där jag talar om för er vad ni ska tycka om skiffergas och fracking. Redan här kan jag säga att svaret är ”det beror på”, och att det är ungefär den brandtalstemperatur vi kan förvänta oss den här gången.
Jag kan inte hävda någon speciell expertis på området, men sedan när har det stoppat någon bloggare? Alltså: halvny metod att utvinna naturgas där så tidigare inte varit tekniskt eller ekonomiskt vettigt. Att det nu, på vissa håll i världen och inte minst i USA, är tekniskt och ekonomiskt vettigt är det knappast någon som bestrider. Knäckfrågan är: är det också miljömässigt vettigt?
Den frågan har minst två aspekter.
Den första är risken för omedelbara miljöeffekter i form av oönskade utsläpp och jordbävningar(!). Såvitt jag förstår verkar den senare farhågan långsökt om verksamheten sköts med någon form av eftertanke. Den förra farhågan är inte oplausibel, men å andra sidan har man hållit på med fracking ett tag nu och inget har hänt – eller nå, inget verkligt allvarligt. Visst finns kvarstående frågetecken, men om fracking var den sämsta miljöidén sedan blydrinken borde det ha visat sig vid det här laget. Man har ändå hållit på ett tag.
Mitt intryck är att industrin, väl medveten om konsekvenserna av ett miljöhaveri, gör sitt bästa för att utveckla en metodik med så få och små risker som möjligt. Inget, och jag menar inget, energislag är utan nackdelar och risker, så man kommer få nöja sig med en tillräckligt bra kompromiss. Här kan man, i princip, tänka sig ett fruktbart samarbete mellan en miljörörelse som kritisk riskanalytiker och en industri som, ja, industri. Alltså, inte så att det är miljörörelsens skyldighet att vara industrins riskanalytiker, men eftersom man ofta tar på sig den rollen vore det bra om man kunde göra det med skärpa och saklighet den här gången. Det kan vara att hoppas för mycket, men hoppas går.
Den andra aspekten är utsläpp av växthusgaser. Det går inte att komma ifrån att skiffergas, som annan naturgas, när den förbränns genererar en faslig massa fossil koldioxid, en vara vi inte har för lite av. Innebär det att den är alltigenom ond? Nej, bara med en ännu naivare ansats än jag hade tänkt mig. I praktiken ersätter skiffergas i dag i första hand fossilt kol, som är långt mer växthusgasintensivt än skiffergas – skillnaden är ungefär en faktor två, vilket på sätt och vis säger mer om kol än om skiffergas.
Därmed inte heller sagt att skiffergas är det högsta goda; man pumpar fortfarande ut fossil koldioxid. Det är givetvis inte den ideala lösningen, det är det ingen som påstår, men det är ju det här med att inte låta det bästa bli det godas fiende. Om man med skiffergas kan slå av på takten i utsläppen är det välkommet, och hör se’n.
Det finns dock två ”men”. Det första har att göra med total mängd växthusgaser. Om man först gör av med all skiffergas och sedan återgår till att elda upp allt kol har man visserligen köpt sig lite tid men i slutändan bara gjort situationen värre. Problematiken är inte ny. Redan skiffergas förutan är världens kända, utvinningsbara tillgångar av fossil energi så stora att utsläpp av tillhörande växthusgaser inte är förenliga med målet om högst två graders global uppvärmning. Ska detta mål hållas kan vi inte tillåta oss att elda upp ens det vi har i dag (åtminstone inte utan CCS-teknik eller motsvarande), än mindre sådant vi kan hitta i framtiden.
Det andra är att även om det är bra om skiffergas tränger undan kol, så är det mindre bra om den också tränger undan andra energislag som är ännu mindre miljöskadliga. Skiffergas är så pass billig, i alla fall i USA, att det verkar vara på gång att hända.
Lösningen på båda dessa aber torde vara samma som jag och många med mig predikar: en global skatt på växthusgaser. Med en sådan, på rätt nivå, skulle skiffergas fortfarande vara billigare än kol, men inte slå ut miljömässigt bättre alternativ. Den är teknikneutral och ändamålsenlig. Den vilar på en enkel princip, enklare än många av de styrmedel vi använder i dag, men borde ändå kunna få genomslag i snart sagt samtliga produktionskedjor. I samband med ett tidigare inlägg om växthusgasskatt (som jag gillar och alltjämt rekommenderar) oroade jag mig för att det skulle bli ett oändligt räknande på livscykelanalyser, men det var ett rent feltänk; om man beskattar själva bränslet (olja, kol, naturgas) blir effekten automatisk på övrig mänsklig verksamhet.
Det är bara den där lilla detaljen ”global” som det gäller att få till. Men hur svårt kan det vara egentligen? Jag börjar hålla andan nu.
Förvånansvärt vettig 