Archive for december, 2008

Vad ska jag göra med alla mina pengar?

tisdag 30 december, 2008

Jag har hittat på en sak att bekymra mig över. För ett tag sedan började jag känna mig så rik att jag kunde börja spara i fonder. En av fonderna jag valde, inte utan vånda, är en BRICT-fond. Den investerar i Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Taiwan. Tre av länderna har jag inga som helst problem med att låta mina pengar gå till. Kina lämnar jag därhän tills vidare. Vad som nu bjuder mig tankemöda är Ryssland.
Borde jag investera i Ryssland?
Man kan skriva hur mycket som helst om frågan. Men i korthet är det så här: Ryssland utvecklas alltmer i auktoritär riktning. Om jag vill att Ryssland ska gå mer åt demokratiskt håll, gör jag då bäst i att styra mina pengar ditåt, eller bör jag låta bli?
Argument för att investera: Närvaro av utländskt kapital kan få såväl befolkning som makthavare att känna sig samhöriga med omvärlden, vilket kan uppmuntra en demokratisk utveckling. Att inte investera kan få motsatt effekt, då de i stället kan känna sig isolerade från omvärlden. (Någon sade att där varor inte korsar gränsen, kommer soldater att göra det.)
Argument mot att investera: Det råder ingen tvekan om att Putin är populär. Putin är också en god del av roten till det onda. Putins popularitet tycks hänga mycket på den goda ekonomin. Kanske är det ett fenomen jag inte borde medverka till. Den goda ekonomin verkar förutom höga råvarupriser ha vilat på enkel tillgång till utländskt kapital. En del av Rysslands problem är ett dåligt fungerande näringsliv. En ovilja från utlandet att fortsätta med lättvindig utlåning kanske kan framtvinga reformer på det området.

Rent affärsmässigt tror jag inte på Ryssland i närtid, men det är inte det som det här handlar om. Det är inga stora pengar som går in i den där fonden, det gör inte så mycket om avkastningen är dålig. Det är viktigare att jag tror att jag gör Det Rätta.

The Economist hade en special om Ryssland för några nummer sedan. Kanske klarnar det när jag har läst den (den är matbordsläsning nu).

Och så tror jag att jag ska göra det självklara och fråga Filmtipsets Allmäntforum. Det borde göra susen.

Annonser

Beviset i puddingen

tisdag 30 december, 2008

En mening i en DN-artikel belyser en del av vad jag skrev i förra posten.

Under måndagen ringde Israel till många av de personer i Gaza från vilkas tak eller trädgårdar raketer avfyras, och uppmanade dem att lämna sina hem.

Det är ingen olyckshändelse att civilas tak utgör raketramper. Det är en integrerad del av Hamas strategi (precis som Hizbollah för ett par år sedan) att gräva ned och in sig i det civilia samhället. När Israel sedan slår mot dem så är det omöjligt att inte drabba civila samtidigt.

I kriget mot Hizbollah 2006 så släppte Israel mängder med flygblad över civila områden där Hizbollah grävt ned sig och uppmanade befolkningen att utrymma. Nu gör man samma sak. Det kostar givetvis i effektivitet. Att i förväg ringa och säga att man ämnar rikta eld mot just det och det huset försvårar knappast tillvaron för Hamas. Men uppenbarligen anser Israel att det är värt det för att rädda civila liv – trots att det inte krävs enligt någon folkrätt. I och med att Hamas har etablerat avskjutningsramper där så är det legitima militära mål, med boende eller utan.
Elaka tungor kanske hävdar att Israel inte är så rädd om civila palestinier som om sin image. Men om det skulle vara så: vad spelar det för roll? Även om de bara gör det för att de gillar att prata i telefon så är det viktiga att det görs, och att, som jag skrev i förra posten, det är tydligt att det är ett angrepp på Hamas, inte på det palestinska folket.

Smällkarameller

måndag 29 december, 2008

Man ska vara rätt djupt begraven i julgodiset för att ha missat att Israel och Hamas går en ny rond mot varandra. Det bör inte förvåna någon. Den där vapenvilan som sörjs nu verkade aldrig vara speciellt helhjärtad. Hamas fortsatte att låta raketer skjutas mot civila mål i Israel.
Inget land kan tåla sådant i längden. Det råder, rent juridiskt, inget tvivel om att Israel har rätt att slå till militärt mot Gaza.
Till skillnad från Hamas, vars raison d’être är folkmord och vars raketbeskjutning är ett brott mot folkrätten (sådan den nu är, trogna läsare vet att jag inte alltid har så mycket till övers för folkrätten), tycks Israel hittills hålla sig väl till krigets lagar. Till och med Hamas själva tycks säga att de flesta av de dödade palestinierna är Hamas-funktionärer. Till min förvåning säger DN samma sak, om än indirekt – det är inte alltid DN bryr sig om att göra sådana distinktioner. SvD upprätthåller däremot den svenska traditionen.
Det är faktiskt inte illa, givet att Hamas tenderar att satsa på att gömma sig bakom civilbefolkningen så mycket det går.

Inte för att anfallen kommer att hjälpa så mycket förstås. Kanske kan man slå ut delar av Hamas ledning, och kanske kan man få ned attackerna mot Israel ett tag. Men när raketerna tillverkas i vilka bakgårdsskjul som helst så kan man knappast helt få bukt med dem utan att utplåna hela Gazaremsan – vilket Israel mycket tydligt visar att man inte håller på med. Så vad kan då Israel göra för att få stopp på beskjutningen?
Svaret är tyvärr: Ingenting. Det ligger inte i Israels makt. Vad hände när Israel ensidigt utrymde Gaza för tre(?) år sedan? Jo, Hamas et al flyttade in och började omedelbart skjuta raketer. Israels brott är att bebos av judar. Vad finns det egentligen för förhandlingsutrymme med en part vars mål är att döda alla judar? Inte israeler alltså, utan judar. Nej, Israel må ha bättre vapen, men mellan Israel och Hamas så är det bara Hamas som kan få stopp på våldet.

Hamas har tyvärr inte visat något särskilt intresse för fred eller omsorg om någon civilbefolkning, vare sig egen eller annans. Och även om de flesta som dödas är Hamas-funktionärer så dör givetvis oskyldiga civila palestinier också. För de dödades anhöriga är det fullt mänskligt att bli oförsonliga fiender till Israel. Det gäller förstås även om den dödade var ett legitimt militärt mål. Sett i det mörka ljuset är det svårt att föreställa sig att det någonsin ska bli fred. Det man får klamra sig fast vid är väl att detsamma gäller i alla krig, och många andra krig har tagit slut. Det verkar bara lite osannolikt att just det här ska ordna upp sig till påsk.

Bra och dåliga bilar

torsdag 25 december, 2008

Jag slår ihop två bilposter till en.

Till att börja med, de svenska biltillverkarna, specifikt Saab.
Jag är rätt förtjust i bilarna som Saab gör. Jag har inga större erfarenheter, men så långt jag har testat så har det varit trevligt. Både 9-3 och 9-5 är också väldigt säkra bilar.
Men företaget Saab. Jisses alltså. Som det så ofta påpekas så har GM inte gjort några underverk med Saab, men det var knappast så rosigt tidigare heller. Efter vad jag har läst så har biltillverkningen hos Saab gått med vinst ett (1) år sedan starten på 40-talet. Inte på något sätt har företaget visat att det förtjänar att överleva. Om det läggs ned nu så är det tråkigt, men det är inte som om det inte skulle ha hänt redan om inte GM hade pumpat in en massa miljarder i det.

Sedan den andra posten, ett mer allmänt grepp på bilen.
Bilen är något gott. Folk vill ha dem, redan det är en god egenskap. De tillåter på ett hittills oöverträffat sätt folk att förflytta sig efter sina egna preferenser. Kollektivtrafik är just kollektiv; den bygger på att många vill till samma ställe samtidigt, annars är det ingen poäng med den. Kollektivtrafik är utmärkt på många sätt, eftersom många människors önskemål sammanfaller på sådana sätt till exempel när de ska till jobbet i tätorten. Men ett samhälle utan den transportfrihet som bilen ger skulle vara ett avsevärt mycket sämre samhälle.
Nu är bilens frihet begränsad till de vägar som kollektivet låtit bygga, så det är inte fråga om någon total frihetsmaskin. Men jämfört med spårtrafik och även bussar så är bilen överlägsen ur ett sådant perspektiv.

Även om bilar är något gott så har de, som bekant, betydande problem. De två tankarna måste man kunna hålla i huvudet samtidigt. Ett problem är säkerheten. Hundratals människor dör varje år i trafikolyckor. Jag ser dock det som ett hanterbart problem. Dels för att det händer mycket inom trafiksäkerhet, men mycket för att folk vet att det är farligt att åka bil. Om de finner att det är värt risken att ändå åka bil (sannolikheten att det är en bilolycka som till slut tar död på en är i dag grovt räknat en halv procent) så ska de få göra det.
Ett större problem är då miljöaspekten. De flesta rent gifitga utsläppen är visserligen nu nere på väldigt låga nivåer, men det är ju det här med koldioxid. (Plus förstås att det känns politiskt sådär att understödja regimerna i Saudiarabien och Iran med att köpa olja av dem.) Det förefaller rimligt att tro att antropogen växthuseffekt är på riktigt, och även om mina egna lösningar inte stämmer så bra med den så kallade miljörörelsens så verkar det onödigt att släppa ut mer växthusgaser än, eh, nödvändigt. Nå, växthusproblematiken sparar jag till en annan gång; min poäng i denna post är att bilarnas negativa miljöegenskaper ofta anförs som argument för varför man inte ska bygga vägar. Men vägar ska hålla länge. Bilarna 2028, eller 2018, kommer naturligtvis inte att vara som dagens bilar. Redan om några år kan man förvänta sig en första våg av bilar som drivs i första hand av el, i andra hand av energieffektivt framställt biobränsle. Vad ska miljörörelsen klaga på då?

Åh, inte oroa sig. De finner nog på något. Redan i dag är däcken den nya miljöboven med de partiklar de river upp. Låt vara att många av de siffror som slängs fram om massdöd tycks vara gripna ur luften, samt att jag vill minnas att luften i t-banan är ännu farligare. Men det blir nog bra med det där. Det är förstås bra att någon påtalar farligheter, annars skulle utvecklingen mot mindre miljöskadlighet knappast ske. Ibland kan jag dock bli lite trött på att allt blåses upp med domedagsfont. Det fostrar inte en konstruktiv debatt.

Bilen är inte perfekt i dag och kommer inte att vara det i morgon. Men i övermorgon kan den vara åtminstone mycket bra, och inte ens i dag är den så dålig att den borde förbjudas.

Socialistisk uppsamling

torsdag 25 december, 2008

Nu börjar det bli fånigt länge sedan jag sade att jag skulle komma med några egna reflektioner om Socialistiskt Forum. Men nu är det jullov, så några rader ska jag väl få ihop.

Det mest påtagliga var hur dåligt självförtroende socialisterna verkar ha. Och med viss rätta, får man väl säga. De hade egentligen inga idéer bortom att allt borde vara statligt, och de var smärtsamt medvetna om det. Så gott som allt var reaktivt. De är bra på att vara emot saker, men att vara för något konkret är det sämre ställt med.

De var avundsjuka på högerns långsiktiga strategier och visioner. Min tanke är snarare: Om det här är vad socialismen har att komma med, hur dålig är då ”högern” som inte har krossat dem för länge sedan? De har ingenting att komma med, bara förstatliganden, byråkratvälde och lite våldsromantik. Liberalismen har egenbestämmande, förmår att se skillnad mellan demokrati och diktatur, och ett fantastiskt väldokumenterat track record när det gäller att lyfta folk ur fattigdom. Medan socialiserna har kört fast i Marx intressanta men felaktiga analys av 1800-talet så räddar liberalerna världen. Så varför är socialismen då inte besegrad?

Ett svar är att den är det. Det är bara ytterkanterna med svag verklighetsförankring som vägrar att inse det, och det är just ytterkanterna som dyker upp på sådana här kalas. Socialdemokraterna fick över lag bära ett nyliberalt hundhuvud – och de har ju rätt, socialisterna. Även om sossarna på många områden fortfarande sitter fast i kollektivistisk dogmatism så har de på många andra områden blivit goda kapitalistlakejer. Det senare är förstås skälet till att de alls är relevanta i dag, samtidigt som det gör leninisterna som galna.

I övrigt så har jag inte upphört att tycka att det är intressant att Vänsterpartiet så ogenerat upplåter sina resurser till stenkastarvänstern.

Äh, det får räcka så. Jag fyller på om jag kommer på något mer.

Åminnelse

torsdag 25 december, 2008

Från SvD: Talibaner hotar döda skolflickor

Att kämpa mot sådana mysfarbröder, det är det som Jan Myrdal kallar ”ondska”. Det är det Thage G Petersson tycker är att hamna i dåligt sällskap. Dem ska vi lämna ifred att härja med småflickor. Kom ihåg det.

Edit:
Talibanerna meddelar att de är beredda att offra sina liv för att införa sharia. Kunde de inte nöja sig med det? Det verkar mycket bättre än att offra skolflickornas liv.

Damn, man! I’m a Dapper Dan Man!

torsdag 25 december, 2008

Jag har ett nytt ergonomiskt tangentbord. Det blir säkert bra, när jag har lärt mig ordentligt var knapparna sitter. Det är redan bättre än den första halvtimmen, men det är hög risk för felskrivningar den närmaste tiden.

Jag tänker skylla alla omdömeslösa postningar på det.

On the Brink

torsdag 25 december, 2008

Karin Olsson på Expressen intervjuar Vänsterpartiets Josefin Brink. Citat:

Vad tycker du man ska göra åt de låga lönerna för främst kvinnor i vården. Sänka skatterna ytterligare kanske?
– Att sänka skatten höjer ju inga löner.

Ridå!
Jag har ett nationalekonomiskt förslag till Brink. Ge alla dessa lågavlönade 80000 kr i löneförhöjning (i månaden förstås, fattas bara annat). Eftersom allt ska bedrivas i statlig regi så torde detta vara enkelt. Vips har de höga löner. Beskatta sedan dessa 80000 kr till 100%. Det är en fin ”gemensam investering”, som Brink själv säger. Höga löner till vården och mycket skattepengar att bygga välfärd för. Det kan inte slå fel!

Per Gudmundson får sig en enligt mig oförtjänt känga i intervjun, vilket han noterar.
Länk till vad han verkligen skrev.

Morgonekot

tisdag 2 december, 2008

”Jagas i djungeln av lesbiska fans” – se där alla kvällstidningsrubrikers moder! Utan att ens använda ”chock” i eller ”naken” i någon form så lyckas den slå sig upp i den absoluta toppen av spektakulära rubriker. En av årets bästa. Starkt jobbat så här på årets slutspurt!

Helt och hållet orelaterat så hörde jag Maud Olofsson intervjuas i P1 Morgon om Volvo, nu när Ford för första gången officiellt säger att de är inne på att sälja företaget. Jag hörde inte hela intervjun, men hon var mycket bra med att förklara att det här med att utveckla och sälja bilar är svårt och att om inte Ford klarar det så kan man fråga sig varför svenskarnas skattepengar ska satsas i stället. I artikeln jag länkar till ovan är hon ännu slagkraftigare: ”De som tycker att man ska använda skattebetalarnas pengar i en affärsverksamhet som går med rejäla minus, de borde bevisa sin ambition genom att ta sina egna pengar ur sin egen plånbok och investera i bilindustrin, säger hon.”
Ibland är den här regeringen inte så dum.

Samtidigt, i den alternativa verkligheten, är Göteborgs Göran Johansson ute och havererar. Regeringen vill inte rädda Volvo, för den vill straffa Göteborg för att det är s-styrt.
Och då ska man komma ihåg att Johansson på många sätt normalt är en rätt vettig socialdemokrat.