Förvånansvärt vettig

Det är svårt att missa protesterna i Iran, och det förefaller troligt att den religiösa ledningen fuskat å det grövsta. Frågan jag ställer mig är:

Varför?

De förbjuder redan nästan alla kandidater a priori. Det borde gå att bara behålla sådana som de gillar – det är ju det som är hela grejen med den processen. Sedan kan de, som de visade åtskilliga gånger med Ahmadinejads föregångare, sätta vilka krokben som helst för presidenten om de inte gillar honom (någon kvinna kommer förstås inte på tal). Samtidigt har de, med blandad men inte helt utebliven framgång, kunnat gömma sig bakom en demokratisk dimridå.
Varför nu slänga bort den? Det är förstås mycket av Irans inre liv som jag inte har koll på. Men av någon anledning så är Ahmadinejad viktigare för prästerna än den demokratiska semilegitimiteten.

Jag kommer att tänka på Ryssland, där Putin i val har använt gravt oschyssta metoder fast det inte alls skulle behövas – han skulle ha vunnit ändå. Men det känns vanskligt att dra den jämförelsen rakt av.

Jag väntar spänt på att någon förklarar för mig.

Nästa del i Fjellner-sagan.
Den liberale bloggaren Mattias Svensson har nu tillkännagett sitt stöd för Fjellner. Han gör det med en lång och elokvent motivering som är värd att läsa även för den som inte håller med Svensson i allt och kanske inte tänkt rösta på Fjellner.

Svensson resonerar i denna fråga i stora drag likartat med mig. Klok gosse det där.
Eller också är det jag som resonerar som han.

Utdrag:
Fjellner väjer inte heller för det vardagsnära och symboliska. Han inser att arbetet för frihandel är ett slit som i praktiken inte avgörs av principiella deklarationer (på en tillräckligt generell nivå är ju alla för öppenhet och handel) utan av ”detaljer” som avskaffat snusförbud, sänkta skotullar eller påpekandet att det inte är EU:s sak att förse onyttig mat med varnande rödljus.

Ett appendix till den förra posten.
Ett strategiskt skäl till att rösta på Fjellner – och i viss utsträckning Hökmark – är att de som Moderater ingår i den konservativa gruppen i parlamentet.
Det i sig är inget plus. Rent spontant skulle jag antagligen föredra den liberala gruppen framför en grupp full med kristdemokrater. Den konservativa gruppen har jag för mig är den största. Ska man då verkligen bidraga till dess förstoring? Ja, i vissa fall kan det vara smart. Det kallas entrism.
Fjellner och Hökmark har visat att de är driftiga och kapabla nog att påverka gruppen i rätt riktning i många av de frågor som nämndes i förra posten. Det är väldigt mycket värt att kunna påverka den stora konservativa gruppen. Fjellner är också, hörde jag igår, en av de ledamöter som röstat som mest avvikande från sin partigrupp. I realiteten verkar det alltså som om en röst på Fjellner minskar de, eh, mer unkna konservativas makt.