Archive for augusti, 2011

I gamla hjulspår

onsdag 31 augusti, 2011

De senaste dagarna har jag kunnat läsa flera debattinlägg på SvD Brännpunkt om, eller snarare mot, bilismen. De har bitvis bäst beskrivits som kuriösa, och jag kan inte annat än dra slutsatsen att författarna inte läst min blogg och rättat sig efter vad som häri skrivits.
Helt obegripligt.

Det första, ”Bilen en lyxvara vi kan vara utan” hade ett märkligt anslag; den lästes lättast som att eftersom vissa köper mer bil än de strängt taget behöver ska vi jobba för att avskaffa bilen. Det är inte det enda de säger, men inte långt ifrån. Mest handlar det om att man medelst stora ansträngningar inom samhällsplanering (vari innefattas att politiker ska avgöra vilka resor det är nödvändigt att privatpersoner gör) och rejäla skattehöjningar skulle gå att kraftigt minska bilismen.
Ja. Jo. Det är klart att det gör. Men varför man skulle vilja göra det, det framgår liksom inte.

Jag säger inte att det inte går att konstruera en argumentation kring det författarna vill säga, men jag tänker inte göra det åt dem. Min grundinställning är känd, eller åtminstone oförändrad. Bilen är inte utan problem, men den är också något gott i det att den låter oss förflytta oss individuelt på ett oöverträffat sätt – och detta, människors mobilitet, är något jag håller för att vara gott i sig. Kollektivtrafik är bra och nödvändig, speciellt i större städer, men kan per definition aldrig någonsin fullt ut ersätta bilens funktion.

Det andra inlägget, ”Vi kommer tvingas att överge våra bilar”, är skrivet i mer konventionell undergångstradition. Vi måste sluta köra bil, för man kan inte välja bort klimatutsläppen, miljövänliga bilar är bara blå dunster, tåg och sådant är bra.
Det är som en artikel rakt från 70-talet, med ett klimatförändringsraster ovanpå.
Jo, man kan faktiskt, i en vettig tolkning, välja bort klimatutsläppen – för jag vet inte vilken gång i ordningen hänvisar jag till min jämförelse mellan elbilar och tåg. Det går redan i dag att köpa både rena elbilar och laddhybrider, som kan genomföra lejonparten av vardagsresorna utan att blanda in någon förbränningsmotor. Det är inte billigt, men det är bara som det brukar med ny teknik. Artikelförfattaren kontrar detta med att el inte är en energikälla utan måste framställas. Det är korrekt, men om man samtidigt gillar tåg är det inte ett lysande argument. Detsamma gäller givetvis elen som driver tåg, och i blogglänken ovan visar jag att en väldesignad elbil kan förväntas dra ungefär lika mycket el per person som ett persontåg. Det senaste jag läst i frågan indikerar att den uppskattningen på intet sätt är överoptimistisk.

Det finns förstås andra problem med bilar än de vilka tagits upp här, men just för de problem som här aktualiserats vore det bra om samhällsdebattörer kunde ta till sig att det hänt saker sedan 70-talet. För att parafrasera mig själv från i maj i år: Att basera sina transportbeslut på att bilar i morgon kommer vara som de är i dag är kortsynt. Att basera dem på att bilar i morgon kommer vara som bilar var igår är mer blint.

Annons

Centrerade individer

måndag 22 augusti, 2011

Jag har, åter, varit lite out of the loop gällande nyheterna i allmänhet och bloggandet i synnerhet. Sålunda är det först nu jag uppmärksammar att ett knippe ryktbara centerpartister varit ute och dragit en lans för individualiserad föräldraförsäkring. Det här är en fråga där jag skiljer ut mig från större delen av borgerligheten, och det är trevligt att se åsiktsfränder i samma politiska läger.
Jag har tidigare argumenterat utförligt i frågan, först här och sedan här. Mycket kort kan man sammanfatta argumentationen med: Dagens konstruktion gör det rationellt att diskriminera kvinnor på arbetsmarknaden, och även om man inte ska tvinga föräldrar att stanna hemma lika länge med barn finns det heller ingen anledning för staten att betala för ett system som så tydligt går ut över kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden.
I en replik skriver två av mig respekterade folkpartister ”I grund och botten är problemet att ett samhälle där vi har höga skatter och där det är svårt för unga människor att få jobb gör det svårare att göra något så grundläggande mänskligt som att skaffa barn.” Men nej, det är inte det som är problemet i grund och botten. I grund och botten är problemet just att systemet gör diskriminering rationell. Det kommer alltid att finnas folk som vill diskriminera på irrationella grunder, men man kan väl i alla fall försöka göra något åt de rationella grunder som finns.
Givet folkopinionen är det kanske inte så taktiskt klokt att vara för en individualisering, men folkopinioner kan inte bara följas utan även bildas. Det här kan ta sin tid, men någonstans ska det börjas.

Lite synd är det därför att Annie Lööf, som tydligen tidigare uttryckt sig positivt om individualisering, nu tycks backa – kanske av just taktiska skäl. Jag vill ändå se henne som ny C-ledare; en fråga av viss vikt för mig, som ådagalagt centerpartistiska böjelser. Hatt tycks förespråka en utslätning av partiet som på allvar torde resa frågan om vad som är dess existensberättigande, och vad den tredje kandidaten står för eller ens heter är en smula höljt i dunkel. Lööf är inte bara en skicklig kommunikatör och valvinnare, hon står också för en tydligt liberal politik i de flesta frågor. Hon skulle säkert reta gallfeber – har redan retat gallfeber – på de horder av vänsterskägg och -koftor som låtsas att de skulle rösta på C om de hade Olof Johansson som partiledare, men (/och) hon skulle också ha en god chans att göra partiet meningsfullt på allvar, och återstarta den förnyelse som kommit av sig en smula sedan 2006.
Heja heja.

Argos

torsdag 4 augusti, 2011

När det skulle röstas om trängselskatt i Stockholm röstade jag nej. Det tog emot. Principen med en trängselavgift (sedan må den rent tekniskt vara en skatt) är riktig. Men det man riggade upp var inte bara ett system för att ta upp trängselskatt, utan också ett övervakningssystem som registrerade alla bilfärder ut och in i Stockholm. Eftersom jag till stora delar lämnat wo i övrig integritetsdebatt kan det tyckas märkligt att jag reagerade här, men tja, man är inte helt konsekvent alltid och det här var dessutom en väldigt konkret fråga.
Jag hade kunnat tänka mig en lösning där det gavs en fil som inte var kameraövervakad och där man kunde, ja, typ slänga pengar i en burk. Praktiskt svårgenomfört antagligen, men jag hade sett det ungefär som att betala med kontanter i affären. Det är okej för mig att kortföretagen vet precis vad jag köper var och när, så länge jag kan välja att betala kontant om jag inte vill synas. Det är när det övervakningsfria alternativet försvinner jag blir lite illa till mods.

Det sades när systemet byggdes att bilderna bara skulle användas för att hantera trängselskatten. Yeah right, tänkte jag. Det lär väl inte dröja länge innan polisen rutinmässigt använder det, och till yttermera visso läcker alla register. Därför måste jag säga att jag är förvånad över att det tagit så lång tid som tills nu innan polisen börjat använda det. Visserligen hade jag för mig att det bara tog några veckor innan det hände första gången, men ingen annan tycks minnas det, så jag minns väl fel.
SvD skriver om det i sin ledare, ”Integriteten hotas när skatt blir övervakning”, och jag har inte så värst mycket att tillägga. Att Beatrice Ask inte ser någon principiell skillnad mellan massövervakning och riktad buggning förvånar mig egentligen inte, men det påminner mig om min bestörtning över att hon fick sitta kvar efter valet – jag minns att jag hörde det på radio när jag promenerade på stan, och stampade i marken vid ett övergångsställe och utstötte ett förgrymmat läte; om någon oskyldig trängselbetalande bilist tog åt sig ber jag om ursäkt. Med sin många gånger om uppenbara brist på kompetens och omdöme torde Ask vara regeringens minst nödvändiga medlem.

O, förresten, ett sidospår. En sak jag stör mig på är hur det ofta påpekas att det är dumt att miljöbilar slipper trängselskatt (vilket de gör ett år till) när de trängs lika mycket som andra bilar; som om det vore en oförklarlig lapsus hos lagstiftaren. Det ignorerar helt att syftet med trängselskatten var tudelat. Ja, den skulle minska trängsel (vilket den gjorde), men den skulle också uppmuntra till miljöbilsköp (vilket den också gjorde). Det är klart att om enda syftet var att minska trängsel hade det varit dumt att befria miljöbilar, men så var det inte.

Reality check, if you please

tisdag 2 augusti, 2011

Ett tag nu har jag sett att folk tror att regeringen med flit försöker få Saab att gå omkull. Nå, ganska länge, men med ökande intensitet. I dag har till och med SvD tagit in en brännpunktsartikel på temat.

Jag skulle vilja be konspirationsspanarna att ta sig en så kallad reality check.
Det kan tänkas att regeringen motsatt sig Antonovs övertagande av Saab. Jag vet inte att det är så, men det är inte heller otänkbart. Enda anledningen jag kan komma på till att regeringen skulle ha något att säga till om i den frågan är att man står som borgenär för det lån det hela handlar om. Om man har anledning att tro att det ligger något i de envisa påståendena att Antonov är något av en skummis, ja då är det kanske inte så konstigt att man inte vill stå som borgenär för ett flermiljarderslån till honom. Någon skulle kanske rentav tycka att en sådan motvilja vittnade om försiktighet med skattebetalarnas pengar. Det kan kontrasteras mot oppositionens väl kända reflex att först ge (inte låna ut, utan ge) fem miljarder till GM och sedan ta över Saab, förmodligen för att fortsätta ösa in miljarder à la varvskrisen.

Vad som däremot är otänkbart är att regeringen skulle ha som mål i sig att få Saab att gå omkull. Exakt vad skulle man vinna på det? Det vore klädsamt om konspirationsspanarna åtminstone gjorde ett allvarligt försök att presentera ett plausibelt motiv. Och nej, regeringens väl kända ondska räknas inte. Brännpunktsartikelns förslag, att det är ett led i en ideologisk strukturomvandling och att det till yttermera visso permanent skulle skydda regeringens mörka hemligheter, hade jag från början tänkt sortera under D för Deranged, men vid närmare eftertanke är det så bottenlöst sinnesförvirrat att jag inte tänker bli förvånad om upphovsmännen strax anlägger vildvuxna skägg och börjar orera om våg-partikel-dualiteten.