Archive for april, 2014

De andra klimatförnekarna

måndag 21 april, 2014

Ibland när jag varit i diskussion med klimatförnekare har jag frågat i vilka andra frågor de också förkastar ett brett vetenskapligt konsensus till förmån för konspirationsteorier och spridda anekdoter. Evolution? Medicin? Jag har, föga förvånande, sällan eller aldrig fått ett svar. Men jag har kommit på ett till förslag att fråga om, utöver evolution och medicin.

I dag skriver DN ”Fruktad svamp hotar världens veteskördar”. Det handlar om svartrost, som jag tror att jag förut läst om som ett signifikant hot mot världens veteproduktion; DN skriver ”Forskare varnar för att en aggressiv svamp hotar att slå ut hela världens veteproduktion om den inte stoppas i tid”. Jordbruksforskning har till stora delar legat för fäfot på senare decennier, men enligt DN håller en bunt forskare för att kontra hotet på och ”utvecklar genmodifierade varianter genom att klona egenskaper från vilda grässorter och korn.”
Det låter väl vällovligt. Men jag törs på rak arm säga att organisationer som SNF, Greenpeace, City Gross och Miljöpartiet är emot. De är nämligen emot all GMO-teknik, och detta på ungefär samma sätt och i samma kunskapsläge som klimatförnekare vägrar gå med på att människan påverkar jordens klimat.

Vad jag egentligen vill med det här inlägget är att du ska läsa det här. Eller kanske titta på videon, det har jag inte provat. Det är Mark Lynas, före detta glödande anti-GMO-kampanjare, som efter att ha satt sig in i berörd vetenskap nu i stället talar om för miljörörelsen att och varför den borde omfamna GMO-teknik. Det är långt, men mycket läsvärt. Så sluta gärna läsa det här inlägget och läs Lynas i stället. Jag tror han täcker in alla argumentationspunkter jag brukar ta upp i frågan.

Ja, egentligen har jag inte mycket mer att skriva efter den länken som inte känns överflödigt. Men jag tar ändå och slänger ihop en punktlista. Lura dig bara inte att tro att den är fullgott substitut för Lynas text.

  • Som jag tidigare skrivit måste vi för att föda jordens befolkning drastiskt öka vår jordbruksavkastning per yta. Att i det läget avhända sig GMO-tekniken utan att ha goda vetenskapliga skäl därtill är inte smart.
  • GMO-teknik skiljer sig från konventionell växtförädling huvudsakligen genom att man för första gången vet vad man gör, i stället för att slänga runt gener på slump.
  • Det finns väsentligen ingen vetenskaplig debatt om huruvida GMO-teknik medför några särskilda risker. Det är inte för att något lock lagts på. Det är för att man undersökt frågan grundligt och länge, och inte hittat några sådana risker. På samma sätt som det inte finns någon vetenskaplig debatt om den antropogena växthuseffektens existens; inte för att man inte ställt sig frågan, utan just för att man undersökt frågan och funnit ett svar.
    Visst finns det en debatt om huruvida GMO-teknik är något farligt i sig, precis som det finns en debatt om växthuseffektens existens. Men det är inte några vetenskapliga debatter.
  • I debatten ställs ofta GMO mot ekologisk odling. Den säkerhetsmedvetne kan påminna sig om att det hittills, efter att tusentals miljarder mål GMO-mat intagits, inte finns ett enda dokumenterat fall av skada från GMO-teknik. Ekologiskt odlade produkter däremot dödade och skadade häromåret bara i Tyskland lika många människor som Tjernobyl totalt.
    Det betyder inte att det inte finns saker i ekologisk odling som konventionell odling kan lära sig av. Alla vetenskapligt verifierbara kunskapskällor är välkomna, och såvitt jag förstår sker också en sådan kunskapsinhämtning. Den omvända riktningen är tyvärr utesluten eftersom den ekologiska odlingen a priori och godtyckligt stängt dörren för en stor mängd ny teknik.
  • Vill du bevara biologisk mångfald och dra ned på bekämpningsmedel? Då är GMO en bra väg framåt.

För några dagar sedan var jag på en restaurang som stolt deklarerade sig vara en GMO-fri zon. Det får man förstås göra, precis som man hobbymässigt kan vilja odla ekologist, eller gräva ned kohorn. Det kan bevisligen bli goda morötter och maträtter ändå. Men när man vill göra det till en allmän dygd att undvika GMO, då har man lämnat förnuftets domäner bakom sig. Och sprider man aktivt GMO-rädsla, då är man med tanke på vad som står på spel rätt och slätt inte längre en av the good guys.

I frågan om global uppvärmning kan man hålla med varandra om det vetenskapliga men sedan ha fullt legitima meningsskiljaktigheter om vilken politik man bör implementera. På liknande sätt kan det mycket väl tänkas att det kan finnas liknande frågor för GMO – som till exempel om det verkligen är rimligt med ett regelverk som gör att bara jätteföretag kan verka på området. Men att fortsätta bråka om GMO-tekniken som sådan, det har vi faktiskt inte tid med.

Jag citerar The Economist:

On moral, economic and environmental grounds, this must stop.

In the field of climate change, environmentalists insist that the scientific consensus should frame policy. They should follow that principle with GM crops, and abandon a campaign that impoverishes people and the rest of the planet.

Uppdatering
Seriöst. Läs Lynas text. Jag ser nog i statistiken att ni inte ens klickar på den! Men den är mycket bättre än mitt inlägg.

Krig och fred

måndag 14 april, 2014

Efter att ha haft vänligheten att hålla sig någorlunda stilla medan jag varit på semester har nu alltså Ryssland tagit ny fart mot Ukraina. Det verkar gå undan nu, och jag har inte kollat nyheterna på någon timme, så det jag skriver kanske redan är moot. Men av allt att döma orkestrerar Ryssland nu någon sorts halvinvasion/kupp i östra Ukraina, enligt ungefär samma modell som på Krim. Även denna gång har det kablats ut bilder som om de är äkta visar ryska specialförband som utför operationer i Ukraina.

Det är förutsättningarna just nu. Ukraina å sin sida tycks vara på gång att efter bästa förmåga sätta hårt mot hårt och sätta in sin egen militär. Är det klokt?
Ja, jag tror faktiskt det. Jag tror också att det från ett icke-ukrainskt, mer egoistiskt perspektiv är det minst dåliga av tillgängliga alternativ.
Jag kan inte garantera att jag vet hur Putin tänker, men det förefaller rimligt att han ser passivitet, eftergifter och kompromissvilja som uttryck för svaghet, och att svaghet är en inbjudan till att ta för sig ännu mer. Västs frånvaro av substantiellt svar vid invasionerna av Georgien och Krim ger honom dessutom rätt. Om han utan nämnvärt motstånd kan lägga under sig landområden han finner begärliga, varför avstå? Därför tror jag att det är viktigt att Ukraina nu bjuder allt motstånd man kan.

Det finns absolut ingen garanti för att ett sådant motstånd blir framgångsrikt. Det är mycket tveksamt om någon kommer lyfta ett militärt finger för att hjälpa Ukraina, och om Putin och Ryssland inte bara testar hur långt man kommer utan att börja skjuta utan även är beredda att ta godtyckliga delar av Ukraina medelst strid, ja då är det nog inte många som tror att Ukraina kommer kunna stå emot. Och även om Ryssland avstår från att skicka in mer vapenmakt – om den stora truppansamlingen vid gränsen bara har ett psykologiskt syfte – är risken stor att det inte blir någon oblodig affär när den ukrainska militären rycker fram. Efter vad jag läst saknar Ukraina egna specialförband, medan Ryssland har delar av Spetsnaz på plats i Ukraina. Det kommer knappast sluta väl i alla delar.

Men vad händer om Ukraina inte griper till våld? Då är risken mycket stor att vad som hände Krim händer hela östra Ukraina. Damned if you don’t, maybe damned if you do; det finns ingen garanti för att ukrainsk militär når framgång – det hänger på vad Ryssland bestämt sig för – men det kan närmast garanteras ett katastrofalt utfall om man inte sätter in sin militär. Förvisso finns det andra realistiska mål än full annektering som Ryssland kan ha med sitt agerande i östra Ukraina nu, men man kan nog rätt säkert säga att inget av de tänkbara målen är bra för Ukraina.

Det här har också bäring för andra länder än Ukraina. Som jag skrev nyligen i How Sweden learned to stop bombing and love worrying vore det korkat att inte räkna med att Ryssland efter Krim grunnar över vad man mer kan komma undan med. Uppenbarligen har man dragit slutsatsen att åtminstone östra Ukraina är billigt att ta. Men sedan då? Det har pratats om Moldavien har jag för mig, men även baltstaterna skulle kunna ligga löst till. De är visserligen med i Nato, vilket är en hög tröskel att kliva över. Men i norr har de Finland och i väster har de Sverige, varav ingen är med i Nato och Sverige har dessutom gjort sig känt för att inte ha ett välfungerande försvar. Och man har i närtid uppträtt aggressivt mot baltstaterna; minns cyberkriget mot Estland för några år sedan. Om det är någonstans Ryssland skulle få för sig att testa värdet av Natos artikel 5 torde någon eller flera av baltstaterna ligga nära till hands. Skulle man ta det steget får det på ett eller annat sätt allvarliga konsekvenser för Sverige.

  • Om Ryssland verkligen skulle gå in militärt i tex Estland hänger Gotland löst, hörande till ett icke Natoland med svagt försvar och varande av stor militär betydelse i Östersjön. Även om det inte blir fråga om annektering utan att Ryssland bara ”lånar” ön ett tag har jag svårt att se det som ett speciellt attraktivt prospekt.
  • Sverige har i sin solidaritetsförklaring lovat att hjälpa baltstaterna om de utsätts för angrepp. Om vi ska hålla det kan Sverige alltså hamna i direkt konfrontation med Ryssland. Knappast ensamma; jag har svårt att se att Sverige skulle ställa upp för baltstaterna om inte Nato gör det. Ändå något att fundera över.
  • Om Sverige bryter mot sin egen solidaritetsförklaring för att slippa hamna i bråk med Ryssland, vad tror man då att den kommer vara värd om Sverige hamnar i knipa någon gång? Detta är förvisso av underordnad praktisk betydelse; jag vet inte hur många som verkligen tror på solidaritetsförklaringen. Inte lär det vara många. Men den är ändå officiell svensk säkerhetspolitik.

Jag tror och hoppas fortfarande att ett ryskt angrepp på Baltikum är ett långsökt scenario. Men det är inte tillnärmelsevis så långsökt som det var för tio år sedan, eller ens fem år sedan, eller för ett par månader sedan, eller faktiskt för två veckor sedan. Det är ett scenario man måste ta på allvar, även om det förefaller mer osannolikt än sannolikt. Som jag skrev i inlägget jag länkar till ovan, på samma sätt som jag har hemförsäkring trots att jag inte tror att lägenheten kommer brinna.
Och det är där det ukrainska motståndet kommer in för svenskt vidkommande – ja för allas vidkommande som lever i Rysslands skugga. Det är på kort sikt det enda sättet att göra det dyrt för Putin att fortsätta med angrepp på grannländer. Så länge det inte är dyrt har han inget incitament att sluta.
Givetvis blir det dyrt även på andra sidan, och i detta fall är det Ukraina som kommer betala och vi andra som tar en springnota – ej att förglömma Storbritannien och USA som (jämte Ryssland) garanterat Ukrainas integritet.
Ändå kan det i längden vara det minst dyra alternativet, både för oss och för Ukraina.