Archive for augusti, 2010

Snabbkommentar: Höghastighetsjärnvägen och klimatet

tisdag 31 augusti, 2010

De rödgröna har just presenterat sitt valmanifest. Jag har knappt alls hunnit titta på det (jag sitter på kafferast på jobbet gubevars), men noterar att man som klimatåtgärd vill bygga höghastighetsjärnväg för gissningsvis en bit över 100 miljarder kronor.

Jag jobbar med järnväg. Jag tycker att det vore jätteroligt med en höghastighetsjärnväg genom (södra delen av) landet. Det är, rent känslomässigt, ett kalasprojekt.

Men som klimatprojekt är det kasst. Det har redan från flera håll belysts att klimatnyttan relativt kostnaden är försvinnande liten. I tidningen ”Future Transport – Nordic Rail News” 2/2010 uttrycks:

Det finns gott om alternativa åtgärder som kan minska koldioxidutsläppen till en mindre kostnad än [att] bygga höghastighetsbanor. Om till exempel ingen långtradare körde mer än 80 km/h skulle klimatvinsten vara större än hela höghastighetsprojektet – till negativ kostnad

Jag har tidigare klagat på att de rödgröna inte är några hejare på att prioritera och att använda pengar effektivt. För att använda Wetterstrands ord – nog är höghastighetsbanan, som insats räknad, ”kraftfull”. Klimatresultatet är det klenare med.

Like This!

Framåt skall städse vara vår lösen

söndag 29 augusti, 2010

Jag vet inte vad ni brukar göra om söndagarna, men jag har läst en galet intressant artikel om brasilianskt jordbruk. Givetvis i mitt husorgan The Economist. Jag har börjat upptäcka att de har en hel del av sina artiklar gratis på nätet, så här är den:

Brazilian agriculture – The miracle of the cerrado
Brazil has revolutionised its own farms. Can it do the same for others?

Den är lång. Men det är det värt.

För att sammanfatta:
Genom att göra ungefär tvärtemot rådande modus operandum i Europa, och omfamna storskalighet, teknisk utveckling och såväl växtförädling som genmodifiering har Brasilien lyckats öka sin avkastning dramatiskt. Detta har skett väsentligen utan att gå åt regnskogen, och ökningen beror huvudsakligen på ökad avkastning per ytenhet, inte att ta större yta i anspråk. Från att ha varit nettoimportör av livsmedel har man blivit en av världens stora exportörer.

Det är rimligen ännu för tidigt för att säga att ökningen inte orsakar andra problem, men man tycks i alla fall ha tänkt ordentligt på jordutarmning, erosion och andra vanliga problem.

Man räknar allmänt med att avkastningen från jordbruket måste öka med 50% de närmaste decennierna för att föda världens ökande befolkning, och det kan inte göras genom att ta mer land i anspråk – den ytan finns inte. Jag satsar min kapitalistiska cylinderhatt på att det här är rätt väg att gå, och min batikkaftan (hade jag haft någon) på att ekologisk odling, med teknikförbud och kraftigt minskad avkastning, är fel väg.

Like This!

Miljöpartiet och illiberalismen

lördag 28 augusti, 2010

Många har känt sig kallade att skriva om Miljöpartiet och deras eventuella liberalism. Så även jag, efter att flera personer i närheten uttryckt sig som om det mest var ett olycksfall i arbetet att MP hamnat till vänster i politiken och att de med lite flyt snart ska inse att de är liberala. Jag delar inte den upfattningen. Jag menar att det finns en enkel förklaring till att MP hamnat med S och V: deras problemformuleringar och -lösningar är klart mer socialistiskt än liberalt orienterade. Den första instinkten tycks så gott som alltid vara att med lagstiftning tvinga människors in beteende i ett mönster som stämmer överens med MPs egna preferenser. Ibland råkar dessa preferenser överensstämma med vad många liberaler råkar föredra för egen del, men det är inte samma sak som att vara liberal.

Den som vill läsa kortare redogörelser än min, men med delvis samma innehåll, kan läsa Sofia Nerbrand eller Fredrik Westerlund.

Gissningsvis är Maria Wetterstrand en god del av förklaringen till att MP lyckas visa upp en liberal fasad i vissa lägen. Wetterstrand är mer liberal än resten av partiet och det andra språkröret Peter Eriksson – det säger hon till och med själv.
(Ett exempel är att när hon pressas går hon med på att om man får bukt med utsläppen så är bilar okej; på denna punkt skiljer hon sig från från tex trafikpolitiske talespersonen Karin Svensson-Smith som menar att bilar är onda oavsett vad.)
Det är därför viktigt att komma ihåg att
a) När Wetterstrand intervjuas är det ofta personen Wetterstrand som svarar, inte politikern Wetterstrand
b) Även om det vore politikern Wetterstrand som svarade så har hon alltså ofta inte partiet med sig
c) Kort efter valet måste Wetterstrand, enligt partiets stadgar, sluta som språkrör. Vad kommer sedan?

För att bilda sig en bättre bild av MPs eventuellt liberala böjelser verkar det bättre att titta på den politik som de vill föra, och i förekommande fall för. Enklast kan man utgå från MPs egen hemsida; det har jag gjort, uppblandat med aktuella utspel. Det här är inte platsen för långa resonemang om varje punkt, men en uppradning låter sig göras.
Det kan hända att en viss sammanblandning sker mellan frågor som har koppling till socialism/liberalism och frågor där jag av andra skäl ogillar MPs hållning. Det får läsaren glatt leva med!

  • MP stödjer rätt till heltid, det vill säga att politiken ska bestämma att någon är skyldig att anställa folk på heltid.
  • MP vill inte ha några betyg i skolan. Det kan förvisso ifrågasättas om det har något med liberalism/socialism att göra, men det är en väsentlig blockskiljande fråga.
  • Det ska bli olagligt att uppföra nya köpcentra utanför stan, tydligen för att MP fått för sig att det hotar innerstans affärer (vilket inte tycks stämma, rent empiriskt). Samtidigt ska det vara så svårt som möjligt att framföra en bil inne i stan. Hur det är tänkt att vardagen ska se ut för den som inte bor i innerstan lämnas utan svar.
  • Kärnkraften ska avvecklas helt på 10-12 år. Samtidigt ska outbyggda älvar grundlagsskyddas(!), och behovet av el öka då tågkapaciteten fördubblas. Ingen seriös bedömare tror att sol och vind kan täcka upp däremellan. Vad vi ser är sinsemellan oförenlig statlig styrning.
  • MP introducerade framgångsrikt konceptet grön skatteväxling; att höja skatter på miljöfarlig verksamhet och sänka den på arbete. I praktiken har man dock nu gått över till enbart skattehöjningar. Detta även då effekten av höjda skatter (som bensinskatten) har synnerligen liten miljöeffekt.
  • Om det funnits någon entusiasm för att driva offentlig verksamhet i privat regi så har den försvunnit. SJ ska ha monopol. Inga akutsjukhus ska drivas privat, vilket man får förmoda gäller det i dag privata och framgångsrika S:t Görans i Stockholm.
  • Partiet förespråkar tydligen såväl en statlig tidning som kommunala biografer som ska visa filmer som behagar någon sorts smakråd. MP är distinkt negativa till reklam och vill gärna lägga restriktioner på vad man ska få göra reklam för. Tilltron till politikernas upphöjda vishet är anslående. De skriver:

    Dagens konsumtionssamhälle hålls vid liv av skapade och konstlade behov. Dessutom gynnar reklam stora och kapitalstarka företag på mindre företagsbekostnad. Vi vill därför begränsa reklamens utbredning och motarbeta reklam som inte efterfrågas.

  • I teorin är MP för bostadsbyggande. I praktiken har de i Stockholm röstat emot fler byggen än kanske något annat parti.
  • De är galet emot bilen som princip. Det har inte nödvändigtvis något med miljömedvetenhet att göra, det handlar mer om att resande till sin natur ska vara kollektivt.
  • När Saab krisade började man plötsligt prata om att äga bilföretag. Då är det inte den liberala reflexen som ligger närmast.
  • MP är, möjligen näst V, riksdagens mest globaliseringsfientliga parti. Man motarbetar tämligen konsekvent frihandel och kräver ”rättvis handel”, en eufemism för protektionistiska handelshinder. De skriver:

    Globaliseringen är både positiv och negativ. Positiv eftersom den innebär ökade kontakter över gränserna mellan människor, negativ eftersom utvecklingen hittills främst har gynnat den industrialiserade världen.

    Det kunde vara hämtat ur Attacs program, och kommer inte från någon som faktiskt bekymrat sig med att ta reda på de fakta som faktiskt finns.

  • Teknikfientligheten är slående. Det gäller inte bara motståndet mot kärnkraft och vägran att tro att bilen kan bli något annat än den var 1970. Man är också tväremot genmodifierade grödor. Saxat:

    Att genmanipulera mat är inte en naturlig process, det är just modifiering av växternas och djurens gener. Syftet är att man ska ”förbättra” växterna och djuren så att de växer sig större, kan stå emot insektsangrepp och möjliggör transporter. (…) Helst skulle vi vilja ha bort de genmanipulerade livsmedlen.

    Så skriver ingen som vet hur genmodifiering och traditionell växtförädling går till. Så skriver ingen som bryr sig om den miljard människor som den gröna revolutionen beräknas ha räddat från svält. Så skriver bara någon som är mer intresserad av naturromantik än faktisk livsmiljö.

  • MP är religiöst övertygade om den ekologiska odlingens förträfflighet. Det kan vara värt att hålla i minnet (förutom att ett övergivande av det konventionella jordbruket skulle leda till svält) att ekologisk odling inte i sig är någon garant för miljövänlighet; det är ett förbud för att använda modern teknik och inte mycket annat.
  • Synen på ekonomi kan få redovisas av MPs egna ord:

    Vi vill ha en demokratisk ekonomi som utgår från miljömässiga och mänskliga behov och är byggd på solidariska ideal. (…)
    Kredit, investerings- och valutamarknaderna har avreglerats och mängden kapital som flyttas runt i världen har växt lavinartat. Spekulationen har bidragit till omfattande kriser och minskat demokratiskt valda regeringars handlingsutrymme. (…)
    De stora pensionsfonderna i västvärlden bidrar också till spekulationen. Vi arbetar för en skatt på valutatransaktioner och en samhällelig kontroll över pensionsmedel för att trygga goda investeringar som kan ge jobb och bidra till en hållbar utveckling. (…)
    Vi vill genom internationella överenskommelser avskaffa skatteparadisen. Det är bland annat detta vi menar när vi talar om globala spelregler för kapitalet

    Som hämtat ur Attacs program, igen. Globaliseringsfientlighet och socialism i salig förening. Av tro på marknadslösningar och tro på människors egen kraft att göra gott märks blott intet. Politikerna är de enda som kan rädda oss.

  • Även synen på internationell samverkan kan MP själva få redogöra för:

    Tyvärr har EU-medlemskapet lett till att Sveriges röst i världen hörs allt svagare – något som går stick i stäv med Sveriges långa tradition av att tala klart och tydligt på den internationella arenan och i synnerhet ställa upp på de fattiga ländernas sida.

    Menar man den tiden då Sverige hoppade runt och kramade diktaturer? Andra skulle kanske säga att såväl Göran Persson som Fredrik Reinfeldt genom EU gett Sverige sin starkaste röst i världen sedan 1709 ungefär – om man med styrka menar något som någon bryr sig om.
    MP får ordet igen:

    Om EU ska bli en möjlighet och inte ett hinder i utvecklingen för en bättre värld, behöver det ske en omprioritering från tillväxt och frihandel till ansvar för miljö och sociala villkor.

    Mer handelshinder för fattiga länder som inte har råd med vår egen standard alltså. Vi fattar.

  • MP ägnar sig också åt en massa påhitt som att man på äldreboenden ska tvingas äta vegetariskt på tisdagar och att man inte ska få ha större lönespridning än en faktor fyra i kommunen. Socialistiskt detaljstyre kallar jag det, någon annan kanske tycker att det är liberalt.

Visst finns det enskildheter hos MP där de utmärker sig som mer liberala än S och V – låt vara ofta som medel för att föra fram pseudovetenskap inom utbildning och sjukvård. Min bild är ändå klar. MP är inte ett liberalt parti. Inte ”egentligen” eller ”i grunden” eller i någon annan rimlig mening. Deras grundhållning är mycket mer socialistisk än liberal. Staten är den enda som kan rädda oss från ondo, och staten ska därför detaljstyra vår tillvaro.

För vissa kan det vara goda nyheter. Är man socialistiskt övertygad och oroar sig för att MP är för liberalt är det här en veritabel reklamskrift för dem. Bara att springa iväg och rösta. Har man en liberal grundhållning bör man dock hålla sig ifrån Miljöpartiet. De är varken liberala eller ens, brukar jag hävda, speciellt miljövänliga.

Like This!

Självförhärligande 1/2010

fredag 27 augusti, 2010

Efter en hel del problem ligger nu (eller sedan ett par veckor) nr 1/2010 av Folkvett på nätet. Läses här. Själv har jag en artikel kallad ”Sanning på lagom ambitionsnivå”, med ingressen

Varutinnan Dan Tilert pro primo skriver en betraktelse över hur olika skriftställare hanterar fakta, pro secundo frågar hur det blev så här, och pro tertio frågar vad man kan göra åt det.

Den är jag nöjd med att den släpptes igenom.

Något knasigt har hänt vid publiceringen, det ser ut som om artikeln körts genom en spattig OCR-programvara. Nå, läsbar är den hur som helst.

Like This!

Lästips

fredag 27 augusti, 2010

Nätet lär vara gödslat med den här länken, men jag gör det jag med.
Magasinet Neo har just kommit med ett nytt nummer. I det finns en lång artikel om Mona Sahlin. Tyvärr inte en intervju, eftersom Sahlin är kroniskt onåbar för journalister. I stället är det en exposé över hennes politiska gärning. Neo har lagt upp den på nätet:
Hon älskar politik (pdf)
Det är initierad och mycket bra läsning. Rekommenderas varmt.

Det bör varudeklareras att Neo är en uttalat liberal tidskrift, knappast ett S-fanzine. Artikeln förefaller mig hur som helst välbalanserad, och jag tror inte att den nämner ordet ”Toblerone” en enda gång, tack gode spaghettimonster. Det tycks finnas i alla fall några politiska journalister kapabla att göra mer än att begära ut kvitton.

I samma nummer intervjuas Reinfeldt i en artikel som knappast är någon hagiografi. Dock mig veterligen inte på nätet.

Internationell solidaritet i obefläckade kläder

fredag 27 augusti, 2010

Så har vi då äntligen fått ett besked från de rödgröna i frågan om Afghanistan.
”Vi lämnar Afghanistan” säger de.
Det betyder inte att allt svenskt ska hem på stört, men den planerade truppförstärkningen uteblir och trupperna börjar tas hem 2011, för att vara avslutad 2013. Man tänker därefter enbart ägna sig åt civilt bistånd.

Man kan lugnt säga att Afghanistan inte är världens enklaste fråga. Regeringen i landet är korrupt. Det är sant, som de rödgröna säger, att den militära strategi som tills nyligen dominerat varit synnerligen begränsad i sin framgång. Säkerhetsläget är fortfarande uselt.
De rödgröna verkar dock ha missat att man håller på att lägga om den militära strategin, till en mer lik den som fungerade i Irak. Det finns givetvis ingen garanti för att den fungerar även i Afghanistan, men när det står så här

MP:s språkrör Peter Eriksson konstaterade att det finns en växande insikt att den gamla militära strategin inte fungerat och alla är nu eniga om att de militära styrkorna ska dras bort 2014.
– Vi är bekymrade över att vi har en regering som inte är medvetna om den internationella utvecklingen, sade han.

ja då blir jag i min tur bekymrad över Peter Erikssons, och de rödgrönas, bristande orientering. Än mer bekymrad, givetvis, över Afghanistan. Trots ineffektiviteten både i den militära insatsen och det civila biståndet har antalet barn i skola mångdubblats. Antalet flickor i skola har gått från praktiskt taget noll under talibanstyret till två miljoner i dag. Sjukvården, ehuru fortfarande erbarmlig, är även den långt bättre än förr. En förutsättning för allt detta är den militära närvaron. Det har inte direkt saknats exempel på att givet chansen är talibanerna framme och mördar hjälparbetare – och alla som har kontakt med hjälparbetare – och bränner flickskolor.

Samtidigt finns det, och kommer även med den bästa strategi i världen, alltid att finnas fruktansvärda konsekvenser av skarp militär verksamhet. Oskyldiga kommer att dödas. Den som förnekar det diskvalificerar sig från seriös debatt.
Det är här det börjar kräva sin politiker att fatta beslut. Man måste kunna hålla två saker samtidigt i huvudet. Anser man att Afghanistan ska hjälpas, då måste man också acceptera att det medför civila offer – liksom svenska soldaters liv. Man kan kalla det att prioritera. Alliansen, ehuru knappast några fullpoängare på försvarsområdet, kan det. De rödgröna har i dag, åter, visat att de saknar denna kapacitet. När det inte finns en lösning utan nackdelar havererar man fullständigt.

Hade de sagt att nu skiter vi i Afghanistan, och tagit hem både militära och civila insatser, då hade det åtminstone varit intellektuellt hederligt. Knappast solidariskt, men hederligt. Nu när man tänker ta hem militären men fortsätta med civil verksamhet betyder det att man tänker låta någon annan göra det obehagliga jobbet, och sedan stå där med troskyldig min och säga att viii har minsann inte dödat någon.
Internationell solidaritet?
Knappast. Men internationell skenhelighet har länge varit en specialitet.

Det är vidare oklart vem de rödgröna har tänkt slänga sin smutsiga byk på. USA? Nej, de kräver ju att USA ska avveckla alla utländska baser.
Grattis Afghanistan. De rödgröna har bestämt att talibanerna nu är snälla. Gratis glass till alla.

Jag har tidigare upprepade gånger beskyllt S och de rödgröna för dagis- eller lågstadiepolitik. Nu säger Sahlin om Afghanistan:

Någon gång måste storebror låta lillebror klara sig själv

Jag ser ingen anledning att ompröva beskyllningen.

De rödgröna talar gärna om internationell solidaritet. När det verkligen gäller, då… fortsätter de att tala. Att faktiskt, som jag tidigare nämnt, get shit done, det är de för fina för. Kan man inte lösa ett problem med en fin sång är det händerna för öronen som gäller. Det finns olika åsikter om hur stora skillnaderna mellan regeringsalternativen i Sverige är – jag hör till dem som hävdar att de är högst väsentliga. Det här är ett exempel på det som få torde kunna avfärda. Ett steg i jobbskatteavdraget hit eller dit är inte en fråga om liv eller död. Afghanistan är en fråga om liv eller död, varje dag. Där prövas vad man verkligen menar med tal om internationell solidaritet. De rödgröna har visat att vad de menar är att vifta med plakat.

Bästa Mona Sahlin.
Tack för att du visat intresse för regeringsmakten. Vi har dock haft många kvalificerade sökande, och avser att gå vidare med någon som är uppgiften vuxen.

Like This!

Fler fläktar från förr

onsdag 25 augusti, 2010

När jag plockade ut valaffischbilden i förrförra posten ur telefonen hittade jag också en gammal grej jag fotat och tänkt skriva några rader om. Bättre sent än aldrig, eller nå’t.
Det är en dekal från Ung Vänster som jag såg på en stolpe på stan:

Ung Vänster tar ställning!

Okej.
Det är förstås bra att det finns i alla fall en totalitär, mordisk ideologi Ung Vänster har kommit fram till att de inte gillar. Sedan blir det lite oklart. Tror de att ogillande av nazism är något unikt för just Ung Vänster? Jag skulle vilja dra till med en passande metafor, men det bästa jag kommer på är att ”…det är som att säga att man inte gillar nazism”. Det är så självklart att man undrar varför det behöver sägas.

Alltså, det är givetvis bra att de inte gillar nazism. Vi kanske också kan vänta oss kommunikéer om att syre är bra och våldtäkter är dåliga. Möjligheterna är oändliga.

Like This!

Val: Kandidat

tisdag 24 augusti, 2010

Jag har tidigare sammanfattat varför jag, så långt, ansåg att man bör rösta på Alliansen hellre än de rödgröna.
Jag följde upp det med att motivera varför min plan, åtminstone så långt, är att rösta på Centern. Vilket känns rätt bra nu med hygglig utdelning från Harpsund (jag skrev mer om just den halverade momsen här, förvisso inte utan skepsis). Nå, jag skrev att jag eventuellt skulle återkomma om huruvida jag förordade någon speciell kandidat. Nu kan det vara dags för det.

Det här med kandidat är till sin natur en lokal fråga. Jag bor i Stockholm och väljer bland de kandidater som finns här. Jag har faktiskt inte helt bestämt mig än, men jag lutar starkt åt att göra som i förra riksdagsvalet och sätta mitt personkryss vid Fredrick Federley. Det skrivs en hel del kring honom nu, så det verkar opportunt att jag också gör det.

För att börja defensivt så är det nog så att många i första hand förknippar Federley med omröstningen om FRA-lagen, då han misslyckades med att få stopp på den. Jag har skrivit om det tidigare; kontentan är att, ja, han misslyckades med att få stopp på den. Sannolikt ingick massiv mobbing i att få stopp på honom i detta värv. Men till skillnad från nästan alla andra riksdagsledamöter försökte han faktiskt. När nästan alla andra satt still i båten och var rädda om sitt eget skinn så gjorde han ett försök. Det i sig motiverar kanske inte en röst, men jag menar att det omvända också gäller; det vore bakvänt att låta det bli vad som får en att inte rösta på honom.

Vad ska man då rösta på honom för? Ja inte som tröst för FRA förstås. Min motivering är i delar påfallande lik förra valets motivering.
Jag håller inte med Federley i varje enskild sakfråga, men han har en förmåga att synas och att föra upp liberala perspektiv på dagordningen. Han har förmågan att koppla samman idéer med verklighet, och han kan vrida på frågor så att de belyses ur andra perspektiv än statscentristiska. Han går stundom längre än vad jag skulle ha gjort, och mycket av det han förespråkar har han givetvis inte en chans att få igenom i riksdagen, på kort sikt i alla fall. Men det är viktigt att det finns någon som vågar gå utanför vad som för dagen kan ge bäst utdelning i opinionsmätningarna.

Han har av allt att döma placerats i frysen av sitt parti, gissningsvis som straff för bångstyrighet i allmänhet och FRA i synnerhet. Det är inte ägnat att förvåna. Partiledningar gillar inte folk som inte sitter still i båten. Nu har han hamnat i den parlamentariska utredningen, med representanter från alla partier, för hur socialförsäkringarna ska utformas i framtiden. Där är han antagligen ofarlig på kort sikt, från partiledningens perspektiv. På längre sikt kan han dock vara synnerligen bra där, från mitt eget perspektiv. Det behövs någon där som kan tänka lite vildare än bara att justera en procent hit eller dit.
Han har flyttats ned till tredje plats på valsedeln, vilket troligen inte är valbar plats, trots att han såvitt jag förstått gjorde bättre ifrån sig än så i provvalen. Att byta parti för det är meningslöst; svinerier och rå maktmobbing är legio i exakt alla riksdagspartier. Maud Olofsson och Andreas Carlgren, som står över honom på listan, tycker jag är bra politiker och jag vill ändå stödja Centern. Men med tillräckligt många personkryss kan Federley flyttas upp. Det hände förra valet, och det vore bra om det hände igen.

Det finns flera bra personer i samma parti, men Federley är redan inne i systemet och har redan tagit de smällar en ny Federley sannolikt kommer att få ta. Därför tänker jag antagligen ge honom min röst i år igen.

Landsting och kommun

När jag ändå håller på kan jag väl nedteckna mina böjelser i landstings- och kommunval. Jag är inne på att köra C rakt igenom i år. Jag gjorde inte det sist, men nu känns det så. C lokalt i Stockholm påminner om C i stort, fast med de bra delarna (utvecklings-, marknads- och tekniktillvändhet till exempel) förstärkta och med de mindre bra delarna (som landsbygdsromantik) försvagade. I kommunen är Per Ankersjö stark man, och i landstinget Gustav Andersson. Jag har träffat båda som hastigast, och det gav väl i ärlighetens namn inte mycket mer än att de inte är uppenbart galna och att de definitivt ansluter sig till det lite modernare C; mer Federley än Olof Johansson, kan man säga. Men när de dyker upp i debatten tycker jag att de ger ett bra intryck. Ja, helt enkelt eftersom de är goda representanter för den nya Centern jag gillar. Jag har anledning att tro att det även här finns flera bra personer, men dessa två är åtminstone inte fel.

Det är mer sannolikt att jag ändrar mig om kandidater än om parti, men det skulle ändå förvåna mig om jag ändrar mig. Då ska det antagligen framkomma något mer sensationellt än att Federley följt Säpos instruktioner.

Uppdatering/rättelse
Jag tycks ha missuppfattat hur det funkar med listorna på valsedlarna. Om Alliansen bildar regering blir Olofsson och Carlgren sannolikt statsråd och använder då inte sina riksdagsplatser. Jag visste faktiskt inte att det var så; hoppas att jag har fattat rätt nu.
Det betyder att tredje plats på listan är i högsta grad valbar plats, och förhoppningsvis även fjärde. Goda nyheter!

Like This!

Enkla problem, knepiga lösningar

tisdag 24 augusti, 2010

Igår i t-banan fick jag syn på denna valaffisch:
Rödgrön analys

Av alla affischer i valrörelsen är det knappast den som får mig att mest rynka på pannan, men den fick mig i alla fall att ta mig en funderare. Det tycks mig att den illustrerar hur man identifierar ett problem och sedan rusar åstad utan att riktigt ha tänkt igenom saken. Varför finns denna skillnad i livslängd?

Jag är inte bombsäker på att det gäller för hela kommuner, men många av de fattigare områdena är väldigt invandrartäta. Om man har levt sina ungdomsår under förhållanden med betydligt mer umbäranden än vad man vanligen upplever i Sverige, så kommer man i snitt att leva kortare än den som är uppvuxen i Sverige, och det är svårt att korrigera i efterhand. En del av skillnaden är därför antagligen inte i sig bunden till inkomst.

Det är dock sant att livslängden samvarierar med socioekonomisk status, det vill säga även med rikedom/fattigdom – även om detta alltså knappast är hela förklaringen.
Det är välkänt att låginkomsttagare i snitt fattar sämre hälsobeslut än höginkomsttagare. Det mest kända och uppenbara är att låginkomsttagare röker mer. Men varför? Det har inte med inkomst att göra, det är dyrt att röka. Det är inte heller direkt hemligt att det är farligt att röka, och framhärdar en person i sitt rökande är det inte mycket sjukvården kan göra. I stort sett detsamma gäller kosten. Det är billigare med frukt och grönsaker än med godis och skräpmat. Att motionera är gratis.
Det är inte heller självklart hur långt det är rimligt att gå för att hindra folk från att göra dåliga val. Någonstans måste man få välja själv hur man vill leva.

Exakt vad skillnaderna i beslutsfattande beror på är man, såvitt jag vet, inte på det klara med. Man kan tänka sig att det handlar om träning i att sålla och värdera information, något man som höginkomsttagare (och sannolikt högutbildad) antagligen har mer av. I så fall kan man tänka sig en skolinsats, som till exempel lär ut att inte grunda alla sina beslut på The Medical Journal of Aftonbladet (tack Sofia för namnet). Det här med att lära sig saker i skolan har dock inte varit de rödgrönas paradgren.
Tittar man på kampanjens hemsida verkar det inte heller vara sådant man tänkt sig. En del av punkterna luktar mest flum. Andra verkar rikta in sig på vårdvalet. Som framkommit på sistone har dock vårdvalet ökat läkarbesöken från fattigare områden.

Skillnaden i livslängd handlar till mycket liten del om tillgänglighet till sjukvården. Att identifiera skillnaden i livslängd som ett problem är det i sig inget fel i, men att försöka lösa det med mer planekonomi i vården ter sig i bästa fall långsökt.

Like This!

Federley och taxiresorna

söndag 22 augusti, 2010

Jag har upptäckt att jag har som lite av en hobby att försvara Fredrick Federley närhelst det dyker upp något orättvist, vilket det gör då och då. I dag såg jag en löpsedel från Aftonbladet som insinuerade påstod att han tjuvåkte en väldans massa taxi på skattebetalarnas bekostnad. Artikeln står i skrivande stund inte att finna från Aftonbladets förstasida, men söker man efter den så hittar man:
Aftonbladets artikel
och
Federleys kommentar
Där framgår det en del som ger en helt annan bild än löpsedeln.

Grejen är alltså att Federley har en hotbild mot sig som gör att han av Säpo är beordrad att ta taxi. Och att det inte finns någon sådan ruta att fylla i på kvittoredovisningen. Alla som någonsin rapporterat tid eller skrivit en reseräkning torde känna igen sig i att de fördefinierade alternativen inte alltid svarar idealt mot verkligheten.

Frågan om han inte kan betala taxiresorna själv är inte lite fräck. Är det så Aftonbladet tycker att skyddet av Riksdagens ledamöter ska skötas?

Aftonbladet tycker också, att Federley inte borde vara så öppen med var han är någonstans. Det är galet på flera sätt:

  1. Det är inte meningen att någon, politiker eller inte, ska behöva vara hemlig med sin position. Särskilt politiker kritiseras ofta för att vara svårtillgängliga. Borde det då inte vara bra om någon för en gångs skulle ökar sin tillgänglighet?
  2. Aftonbladet själva publicerar en lång och detaljerad lista över Federleys vanor. Vem är det som är oansvarig här egentligen?

På det hela taget är det här riktigt fult av Aftonbladet. Artikeln är hyggligt balanserad, men de vet förstås att många bara läser löpsedeln, och den sätter en helt annan bild. Något nytt lågvattenmärke är det rakt inte, det är inte direkt första gången Aftonbladet är ute och fular. Men det är trist varje gång.

Like This!

Lite mer om arbetslöshet och jobb

lördag 14 augusti, 2010

När jag ändå skriver om arbetslöshet.
S har i sitt valmanifest sagt att man ska/vill minska långtidsarbetslösheten med 90000 personer. Men att minska arbetslösheten med precis hur mycket man vill är trivialt. Det är bara att skaffa tillräckligt många spadar och sedan ha de arbetslösa att gräva hål och sedan fylla igen dem. Vips är ingen arbetslös.
Att man inte gör det beror förstås på att man fattar att för att det ska vara något bevänt med det så ska det vara ett jobb som efterfrågas. Det intressanta är därför inte primärt siffran på hur mycket man vill minska arbetslösheten, utan hur man tänkt sig att åstadkomma det.

Tittar man då på S-receptet så finns det åtskilligt att vara begränsad imponerad av. Det verkar vara väsentligen samma sak som före valet 2006. Komvux, folkhögskolor, praktikplatser och något helt odefinierat som kallas ”gröna jobb”. Vad det är vet jag inte, men man kanske hämtar inspiration från Spanien (kort bloggpost resp längre artikel; kontentan är att det inte gått så bra)?

Finns det då inget försonande med S-planen? Tja, man vill göra det billigare att anställa ungdomar som varit arbetslösa ett halvår. Det är på sätt och vis ett bra förslag; det är billigare och mer träffsäkert än nuvarande rabatt för samtliga ungdomar. Men det är det där med träffsäkerheten. Arbetsgivaren får ett väldigt incitament att inte anställa någon ungdom som inte varit arbetslös i ett halvår. Risken är uppenbar (om man funderar över incitament) att arbetsgivare inte vill anställa ungdomar som inte först varit arbetslösa i ett halvår. Grattis till ett halvårs obligatorisk arbetslöshet! Det fanns nog en anledning till att alliansregeringen gjorde rabatten generell.

Men Alliansen kan inte vara hur malliga som helst över sin kamp mot arbetslösheten. Ja, man har gjort en del viktiga reformer för att pressa ned arbetslösheten. Lärlingssystemet lär också hjälpa den som inte har högskoleliga böjelser. Men exempelvis turordningsreglerna i LAS, som utan tvekan håller ungdomar, invandrare och andra med svag förankring på arbetsmarknaden kvar i arbetslöshet, den har man inte vågat ge sig på.
Det är fegt.

Like This!

Rättelse/förtydligande om arbetslöshet

lördag 14 augusti, 2010

Jag känner att jag borde komma med en rättelse eller ett förtydligande (kan inte bestämma mig för vilket det är) om arbetslösheten i Sverige. Jag har tidigare skrivit att ”arbetslösheten i dag, efter den djupaste recessionen sedan 30-talet, ligger på samma nivå som den förra regeringen lyckades prestera i slutet av en lång högkonjunktur”. Det är sant, på sätt och vis. Arbetslösheten har inte fördubblats eller så. Den har dock ökat mer än vad jag hade i huvudet då. Den ligger i dag, i grova slängar, tre procentenheter högre än före finanskrisen, eller två procentenheter högre än 2006 (varefter en kombination av god konjunktur och strukturåtgärder hann få ned arbetslösheten en procentenhet).
Utvecklingen sedan finanskrisens början ligger, sett till dessa siffror, mycket nära EU-snittet.

Det finns dock ett par saker man inte ska glömma:
Dels har detta skett medan man drastiskt minskat sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna, som förut användes som arbetsmarknadsåtgärd.
Dels ökade arbetslösheten i Sverige snabbare än i EU-snittet i början av finanskrisen. Det finns minst två plausibla förklaringar till det: dels är Sverige mycket exportberoende, dels hängde man inte på vågen av massiva stimulanspaket. Och det är klart att det går att skapa jobb med statliga medel. Vi som är skeptiska till Keynes ser dock nu vad vi förväntat oss: i Sverige sjunker arbetslösheten sedan ett tag. Något sådant syns inte i EU-snittet. En Keynes-insats kan dämpa den inledande effekten av en lågkonjunktur, men tenderar också att hämma återhämtningen så att man i slutändan inte vunnit något.
I Sverige sjunker nu arbetslösheten, samtidigt som statsbudgeten i allt väsentligt är i balans och statsskulden inte skenat iväg. Ingen av dessa tre faktorer verkar gälla EU i stort.

Like This!

Det trehundrafyrtionde steget

torsdag 12 augusti, 2010

Jag gör ett avbrott i den politiska svadan för en kommuniké.
Det handlar om ett ämne av stort allmänintresse, nämligen min egen träning.
Igår såg jag att en av mina favoritledare ska ha pass i dag. Jag bokade in mig.
På. En. Annan. Anläggning.
Annan än min vanliga alltså, som jag inlett en i det närmaste dibaserad relation med.

Det innebär att jag i dag efter jobbet kommer att få utstå försakanden och umbäranden som världen inte skådat sedan Magellan tog sig över Stilla Havet. I stället för att så när som på skorna ombytt gå mina 339 steg till vanliga anläggningen kommer jag att behöva:
* Ta mig över storstadens vidder
* Nyttja kollektivtrafik, och sålunda behöva ha tidsmarginal
* Släpa mina träningskläder kors och tvärs(!)
* Till yttermera visso släpa med mig en handduk(!!)
* Och ett tungt hänglås(!!!)
* Hitta ett skåp att låsa in mina kläder i
* Duscha på anläggningen, i stället för hemma
* Åter ta mig över storstadens vidder, denna gång utmattad och –svulten, stapplande mot hemmets hugsvalelse

Jag hör era rop.
Gör det inte!
Boka av medan tid är!
Slösa inte bort din falnande ungdom på denna dårskap!
Och inte minst:
Tänk på ditt krånglande knä! Vad gott ska väl komma av detta?

Men jag är fast besluten. (Om det inte börjar regna.)
Vi ses vid Filippi.

Like This!

Å andra sidan II

torsdag 12 augusti, 2010

…och just efter föregående inläggs lustmord på Vänsterpartiet levererar Beatrice Ask i Aftonbladet det bästa argementet hittills för just Vänsterpartiet, eller de rödgröna:
”Med vänsterregering blir narkotikapolitiken liberal”
(Tips från ett roligt inlägg av Mattias Svensson på Neo)

Hon har sniffat upp att V, eller åtminstone delar av V, vill lätta på drogrepressionen, vilket råkar vara ett av få försonande drag hos V. Hon passar också på att dra upp sitt haveri i fråga om att drogtesta minderåriga.
Seriöst. Ask måste bytas ut. Inte för att vi skulle få drogliberalisering med en annan borgerlig justitieminister, men kanske vi kunde få någon med lite mer känsla för proportioner och rättsstat.
Lösningen är dock inte att byta till de rödgröna. Som jag skrivit tidigare må regeringen ha vanskött rättsfrågorna, men det finns mycket lite som tyder på att de rödgröna skulle vara bättre. Och V kommer inte att få gehör för någon större drogliberalisering (det är inte ens det de förespråkar). De är nog ändå rätt nöjda med att få ett betydande inflytande över utrikespolitik och ekonomi.

Like This!

Att klä sig i säck och aska

tisdag 10 augusti, 2010

eller
Negative Campaigning

Det verkar vara tungt att vara vänsterpartist. Om man händelsevis missat alla ekonomiska rön sedan 1848 och på fullt allvar tror att ekonomi är ett nollsummespel blir det väldigt viktigt att hålla koll så att ingen får det för bra. Om någon har det bra så måste någon annan med den logiken ha det dåligt.

Tänk att varje kväll gå och lägga sig med en obehaglig gnagande känsla av att någon, någonstans i Sverige, kan ha lyckats med något i dag. Stackars alla dem som på grund av detta misslyckats! Inte att undra på att partiledningen häromåret kom fram till att Vänsterpartiet ser för sura ut.

Det allra värsta är förstås om någon gör vinst (dåligt i sig, se ovan) på något som är bra. Till exempel att driva en skola som folk är nöjda med. Det viktiga i den kråksången är alltså inte huruvida elever och personal är nöjda, eller om undervisningsresultaten är bra, eller om någon hittat ett sätt att bedriva undervisning med samma kvalitet men på mindre pengar än den kommunala skolan. Det viktiga är att någon har gjort vinst (som sagt).
Det har alltså gått bra för någon.
Och inte nog med det, denne någon har ägnat sig åt att undervisa barn.
Vilken satanisk kombination! Det måste genast stoppas, oavsett allt annat.

Det är lite oklart vad man egentligen ska få tjäna pengar på. Man ska inte få tjäna pengar på saker som normalt anses snälla, som skola och sjukvård. Det verkar inte som om man ska få tjäna pengar på saker som normalt anses osnälla, som vapentillverkning. Vad ska man då tjäna pengar på?
Svaret kan finnas i den insikt som denna sommar förmedlats från ledande vänsterpartister, inklusive Ohly själv vill jag minnas.

Det är för lätt att bli rik i Sverige.

Det ska helt enkelt inte gå att tjäna pengar på något.
Vilket alltså är fullt logiskt, om man ser varje individuell framgång som ett bakslag.

I det ljuset är det väl snarast en lapsus att V inte vill förstatliga matproduktionen. Det är ju också något som alla behöver. Eller författandet av läromedel, vilket ju betalas med skattepengar. Liksom byggen av vägar. Och järnvägar. Och skolor.
Eller, vill och vill. Det kan väl få vara en vision?

Fattigdom är inte ett egentligt problem, så länge alla är lika fattiga. Det är framgång och rikedom som är problemet.
Ta till exempel förmögenhetsskatten. Nog för att det var en skatt som höll kapital från landet; kapital som annars kunde ha skapat nya jobb. Men man kan inte få allt, och måste man välja så är det viktigare att rakryggat klämma åt ”de rika”.

Men, åter till det vänsterpartistiska svårmodet. Inte nog med att man måste hålla reda på folk så att det inte går bra för dem, snobbarna i akademin käbblar emot också. Man kan bli surmulen för mindre. Att den samlade nationalekonomin inte accepterar partiets analys, ja rentav avvisar den, är ett tydligt tecken på att den inte är en riktig vetenskap. Det kunde man kanske leva med, men nu har samarbetspartierna tvingat dem att inte lova bort mer pengar än vad som finns. Vad är det för strunt? Det är ju bara att politisera riksbanken igen och börja trycka sedlar så är saken biff. Men det fattar ingen annan. Man blir så arg, grrr!

Dock; den som tycker att jag hittills tecknat en torftig, ja rent ofullständig, bild av Vänsterpartiet har rätt. Jag har undlåtit att nämna partiets kanske främsta onus, det som ofta är det första man möter: det reaktiva tänkandet. Alla andra är så positiva till allt möjligt hela tiden. Vänsterpartiet har, inte utan att visa tecken på viss vällust, axlat oket att vara de som är Emot.
En vänsterpartist känns liksom inte riktigt äkta om hen inte är emot
* All vinst, som sagt var. Kapitalism, givetvis.
* EU (utom möjligen när man kan använda EU för att vara emot något)
* EMU
* Snart sagt alla internationella organisationer utom FN
* FN, i de få fall då FN gör något konkret
* Att ge pengar till försvaret, och emot att avskaffa värnplikten
* Allt militärt samarbete
* USA och Israel, i alla lägen
* Alla privatiseringar och liberaliseringar
* All konkurrens i verksamheter som man skulle kunna tänka sig att staten skulle kunna hålla på med
* Privat drivna köpcentra
* Privat ägande överlag. Jo det är sant, kolla i partiprogrammet (pdf) sid 27 och framåt.
* Berlinmurens fall
* Glasögon och degenererad konst
* Globalisering och fri rörlighet
* Frihandel
* Kärnkraft
* Alla skattesänkningar, oavsett omständigheter
* Nymodigheter som växtförädling medelst genteknik
* Alla former av studiekrav och -dokumentation

Idealet är kort sagt att inte ha varit för någonting sedan löntagarfonderna.

Det är mycket praktiskt; det är sällan speciellt svårt att vara emot en given förändring eller en åtgärd, och man kan framstå som det sansade förnuftets röst. Att vara progressiv medelst stockkonservatism. Det medföljande tungsinnet blir väl ett offer man får stå ut med att göra på Motståndets altare. Det finns ju så mycket att vara Emot.

I skolvalet i nian röstade jag på Vänsterpartiet. Såhär i efterhand framstår det inte som ett av mitt livs största ögonblick.

Like This!