Ja självklart har jag tänkt skriva om kärnkraftshaverierna i Fukushima. Så som jag gått på om kärnkraft här i bloggen – nå, jag är strängt taget aldrig skyldig att skriva om något, men det vore konstigt om jag inte skrev något alls om Fukushima.
Däremot hade jag egentligen tänkt vänta tills man tryggt kunde säga att hela olycksförloppet var över. Där är vi inte än. Att jag ändå ger mig i kast med det beror på att det är vad alla andra verkar göra. Ingen borde förvåna sig över att tex MP kastar ur sig de mest kuriösa inlägg, men det blir dumt om andra sidan håller tyst bara för att man vill vänta tills inget längre är oklart.
(Uppdatering den 19/4: Och i dag har en bukett socialdemokrater en debattartikel i DN där de utgående från Fukushima pläderar för kärnkraftsavveckling. Jag hinner inte fiska den ordentligt såhär före frukost, vilket är synd eftersom den innehåller flera tveksamma påståenden (uran är till exempel bara en bristvara om man tänker sig att vare sig framställning eller användning förändras ett dugg jämfört med i dag), men man kan nedan läsa att jag inte håller med dem om att händelserna i Fukushima borde få oss att inse att kärnkraft är så jättehemskt att vi måste göra oss av med den.)
Det här blir ett långt inlägg. Den trötte kan hoppa direkt till slutet, där jag har en kort sammanfattning.
Så, vad vet vi? Inte allt, men en hel del. Jag tänker inte försöka återge hela förloppet; SvD har en sammanfattning som man kan läsa i så fall.
Möjligen innehåller den ett fel den 24 mars; de uppmätta strålningssiffrorna för arbetarna sammanfaller väl med ett intermezzo där man av misstag överskattade strålningen med en faktor 100. Jag har inte lyckats lista ut om det gäller även dosen som rapporterades för arbetarna, men tydligen har de lämnat sjukhuset utan tecken på skador.
Vill man verkligen grotta ned sig i information finns den tydligt ställningstagande men synnerligen initierade bloggen ”Nuclear Power? Yes Please” att frossa i. Men övergripande: Det har skett mycket allvarliga haverier i flera reaktorer. Det har släppts ut betydande mängder radioaktivt material. Reaktorerna är med stor sannolikhet oreparerbara. Detta i Japan, en av världens största ekonomier.
Slutsats? Att vi bör avveckla kärnkraften?
Inte alls. Snarare tvärtom.
Man ska givetvis inte bagatellisera det som hänt. Säkerligen finns det en hel del lärdomar att dra och en del att grunna på för kärnkraftens ingenjörer (hej Totte).
Men.
Vad som orsakade haverierna var först en av de allra kraftigaste jordbävningarna som någonsin registrerats – en påfrestning som reaktorerna väsentligen stod pall för – följt av en, vid kraftverket, 14 meter hög tsunami som översvämmade hela området och ödelade stora områden. I stort sett alla system slogs ut av detta, samtidigt som kringliggande infrastruktur upphörde att existera. Det är svårt att tänka sig mycket mer våldsamma och förödande omständigheter. Saker kan alltid bli värre, men det är inte helt gripet ur luften att tala om något av ett värsta tänkbara scenario. Att det hände i Japan var inte en självklar välsignelse. Det är ingen hemlighet att Japan länge haft problem med sin kärnkraftsindustri, vilket till icke ringa del tyckts bero på en kulturellt rotad obenägenhet att rapportera problem och fel. Det är i alla fall vad vänner i branschen sagt mig, och det bådade inte gott under den tidiga rapporteringen.
Så, låt oss nu titta på det mänskliga skadeutfallet hittills.
Två arbetare dog i samband med själva jordbävningen och tsunamin. Det hade inget med själva kärnkraften att göra, utan var en effekt av att stå ivägen för själva naturkatastrofen.
Fyra arbetare skadades i en rent kemisk explosion.
Antal dödsfall till följd av strålning: Noll.
Antal allvarliga, akuta strålningsskador: Noll, såvitt vi vet.
Minst 28 arbetare har fått strålningsdoser som leder till en mätbar ökning av cancerrisken (upp till 198 mSv). Såvitt jag läst betyder det att livstidsrisken för att utveckla någon form av cancer ökat från snittpersonens 25-32% till, vid 100 mSv, 29-36%. Man kan nog förutsätta att sjukvården kommer att hålla extra bra koll på de som utsatts för dessa doser.
Det finns förstås flera aspekter av olyckan. De ansenliga mängder radioaktivitet som släppts ut i havet både sönderfaller och späds mycket effektivt och har sannolikt inga mätbara effekter på folks hälsa, om man inte står och dricker vattnet vid källan. En annan sak är hur det blir i närområdet, som av försiktighetsskäl har evakuerats. Hittills finns mig veterligen inga mätningar som visar att det skulle vara farligt att bo i området, men dels måste vi vänta tills man mätt ordentligt för att kunna säga något, dels kan det vara olämpligt att bedriva jordbruk i närheten även om det inte är farligt att bo där. Det tydliggör dock en viktig poäng: De ekonomiska skadorna är stora, mycket stora. Men de är främst ekonomiska, inte mänskliga. Det är viktigt för mig, jag vet inte vad ni säger.
Så alltså, antal dödsfall så här långt som kan kopplas till själva kärnkraften: Noll.
Samtidigt, på annat håll i Japan, brast en vattenkraftdamm till följd av jordbävningen. Såvitt känt dödades 4-8 människor av flodvågen.
Jag har hittills inte hört någon tycka att vi därför ska lägga ned vår vattenkraft. Men kärnkraften ska vi tydligen lägga ned, eftersom inga dött i Fukushima.
Nå, låt oss vara rättvisa. Många människor kommer antagligen att dö till följd av det här. Knappast av strålning. Men det verkar ha funnits ca 4,7 GW installerad effekt i kraftverket som helhet. Om vi lite gripet ur luften ansätter 80% tillgänglighet betyder det att man nu tappat 33 TWh per år i produktionskapacitet. Den elen ska nu produceras på något annat sätt. Om man tänker sig att man ersätter det med oljebaserad elproduktion betyder det att nästan 1200 människor kommer att dö till följd av denna verksamhet. Per år. Bara för att Fukushimas kärnkraftverk upphör med sin produktion.
Det kanske är orättvist att räkna på bara olja. Tar man i stället lika delar kol, olja, naturgas och biomassa landar man på drygt 1700 döda, inte en uppenbar förbättring.
Låt oss i stället optimistiskt räkna på enbart biomassa! 400 döda.
Um. Lika delar biomassa, vind, vattenkraft (Exklusive Banqiao-katastrofen med 171000 döda, hört talas om den?) då? 130. Betydligt bättre. Nu börjar det likna något. Det är ungefär som om man kört på bara naturgas.
Man måste förstås dra av de dödsfall som kunde förväntats till följd av fortsatt kärnkraftanvändning. Så dra bort 1,3 dödsfall per år från alla siffror ovan för att få nettoökningen.
Ja, ni ser vart jag är på väg med mina perspektiv.
Jag vill inte kasta mer smuts än nödvändigt på andra energislag. Vatten, vind och sol är bra grejer, och bioenergi kan också ha potential. Visst finns det problem med var och en av dem, men inte heller kärnkraft är problemfri, vilket Fukushima för all del illustrerar en aspekt av. Ändå blir mitt perspektiv det som framhålls i min utlovade
Sammanfattning
En av de mest våldsamma naturkatastrofer vi sett slog fullständigt ut en hel rad reaktorer och väsentligen alla system havererade, liksom omgivande infrastruktur. Ändå har hittills ingen, repeterar ingen, dött eller ens ådragit sig vad som kan kallas skador av läckande radioaktivitet. Likväl är haveriet en mänsklig tragedi. Om man ersätter den förlorade produktionskapaciteten med olja kommer sannolikt över 1000 människor per år att dö till följd av det. Så visst är det en allvarlig olycka, inte bara ekonomiskt utan även i mänskliga termer. Bara inte riktigt så som många tänkt sig.
Förvånansvärt vettig 