Archive for juli, 2010

En snabb tanke om konsekvens

tisdag 6 juli, 2010

Miljöpartiet vill till 2020 fördubbla järnvägskapaciteten.

I dag har vi 1,2 GW installerat effekt i järnvägsnätet. Det är mer än en Forsmarksreaktor, eller för den delen hela Barsebäcks kärnkraftverk när det begav sig. I dag råder på järnvägsnätet ständig effektbrist i Stockholm och ständig spänningsbrist ute i landet. Den elektriska kapaciteten är, enligt järnvägsgurus, precis lika nära kapacitetskatastrofen som getingmidjan i Stockholm.

En fördubblad kapacitet betyder alltså, bland annat, minst fördubblad elkapacitet. Motsvarande en eller flera nya kärnreaktorer.
Miljöpartiets recept?
Minska drastiskt Sveriges elproduktion.

Ridå!

Annonser

Att bära syn för sägen

tisdag 6 juli, 2010

I min ”Val 2010”-serie skrev jag tidigt om miljöpolitik, och varför jag tycker att sittande regering har en i praktiken bättre miljöpolitik än oppositionen, inklusive Miljöpartiet.

I dag går Miljöpartiet till frontalangrepp på regeringen i just miljöfrågan på SvD Brännpunkt, i en artikel av Maria Wetterstrand. Jag har inte tid att fiska artikeln ordentligt, så jag tar det översiktligt.

Wetterstrand i kursivt:

På klimatområdet ser vi exempelvis att järnvägsinvesteringar får stå tillbaka för vägbyggen

Wetterstrand specificerar sig inte mer än så, så det är inte klart om hon menar att man inte ska få bygga några vägar alls. Vad gäller järnvägsinvesteringar så kan vi inom parentes konstatera att förra regeringen satsade många miljarder på att bygga Botniabanan, men att underhålla befintlig järnväg var det si och så med. Det har Alliansregeringen fått ägna sig en hel del åt. En höghastighetsbana vore väl trevlig, men enligt de beräkningar som gjorts en rätt tveksam investering för att få ned utsläpp. Men det är ju det här med resultat per satsad krona som, bland många andra saker, inte är Miljöpartiets styrka.

regeringen satsar på osäkra utsläppsminskningar i andra länder i stället för säkra åtgärder på hemmaplan.

Återigen: Sverige har kommit långt med sin utsläppshantering. Utsläpp är ett globalt problem. Vill man åstadkomma stora resultat per satsad krona så är det sannolikt mer givande att göra satsningarna i länder som inte kommit så långt.

Att tillåta nya kärnreaktorer är också ett slående exemplet på detta paradigmskifte.

Alldeles riktigt. Ett skifte till det bättre. Vi kommer att behöva mer el, om vi ska ha mer eldrivna transporter. Vind och sol är bra, men det behövs i dag mer kärnkraft för att detta ska kunna fixas på ett sätt som inte i sig ökar utsläppen kraftigt. Alternativet är, tja, kol och olja.
Förresten, här är åter en länk till när jag ger en delförklaring till varför kärnkraft är mindre farligt än fossilkraft.

Nu har Reinfeldt till och med gått så långt så att han är emot en höjning av EU:s klimatmål

Ett mål är värdelöst om man inte har några medel för att ta sig dit. Miljöpartiet är bra på att hitta på höga mål, men har inte en susning om hur man ska ta sig dit, eftersom man är emot allt som har det minsta av en baksida. Ett klassiskt exempel på att låta det bästa bli det godas fiende.

En del andra saker i artikeln är sådant som upprör en plakatpolitiker, men som inte är så självklart som det låter. Till exempel

man stödjer valjakt

Nja. Såvitt jag vet funderar man på att stödja en kompromiss med valfångande länder, för att komma ur nuvarande dödläge. Syftet skulle vara att få ned den totala volymen på valfångsten. Det upprör naturligtvis den principfaste (och stör mig också, kan de inte bara sluta?), men någonstans får man välja – antingen vara renlärig i sina nollfångstkrav, eller få ned fångsterna i praktiken. Det är ett typiskt val (å nej, det var verkligen inte meningen, jag ber om ursäkt) som MP inte är så bra på att göra.

Visst finns det mer i artikeln, och det vore konstigt om man inte kunde hitta några punkter där MP har en bättre miljöpolitik i praktiken än vad regeringen har. Men vad jag ser är ändå en tydlig bekräftelse på vad jag sagt tidigare. Jag citerar mig själv:
Nuvarande regering har inte samma uppskruvande tonläge om miljön, men de har visat en viss förmåga att get shit done. Det är mer än man kan säga om vänstra planhalvan, och att åstadkomma saker i praktiken tycker jag är viktigare än vem som kan hitta på störst siffror.

Om det här är Wetterstrands och Miljöpartiets frontalangrepp på regeringen i miljöfrågan, ja då skulle jag vara mer orolig för miljön med Miljöpartiet vid makten.

Mer rapphet annorstädes

måndag 5 juli, 2010

Via Peace, Love and Capitalism ser jag att det finns en blogg som heter 100 anledningar. Det är till stora delar en rappare variant av min egen något segdragna serie ”Val 2010”. Jag tycker kanske inte alla saker som dras upp där är prioriterat eller formulerat som jag skulle ha gjort det, men det är mer än förtjänt av ett tips.

Vad kandiderar Sahlin till egentligen?

söndag 4 juli, 2010

Jag har i några inlägg nu beskyllt oppositionen för att bedriva dagispolitik, eller i förekommande fall lågstadiepolitik. Det kan man kanske tycka är orättvist. Men då har man sannolikt inte sett den senaste insatsen på området.
På DN Debatt skriver en bunt Socialdemokrater ”Stoppa hatkampanjen mot Mona Sahlin”. Det är det larvigaste, fjantigaste och barnsligaste jag sett i svensk politik sedan, ja, förra veckan kanske.
Ungefär detta har hänt: Någon lustigkurre har skrivit ihop ett mail som med mer eller mindre (gissningsvis mindre) finess utsätter Mona Sahlin för satir. Några har skickat vidare mailet som kedjebrev. Några av dem som skickat det vidare har varit moderater. Stor ond konspiration alltså.

Men för i helvete.

På Expressen är Bodström ute i samma ärende: ”Stoppa smutskampanjerna mot Sahlin, Reinfeldt” skriver han (eller nå, rubriksättaren) i ett affekterat sammelsurium. Moderaterna bedriver tydligen organiserad smutskastning. Exempel: Ovanstående mail, samt nålsticket om tobleronepolitik för ett par månader sedan.

Men för i helvete.

Partisekreterare Baylan var nyss ute och ylade om samma moderata konspiration.

Kära socialdemokrater.
Väx upp! Ska ni inte ställa er på en scen och grina också? Jag föreslår att ni ropar på fröken, så har vi en fullständig bild av lågstadieoppositionen.

Lyssna nu:
Det finns ingen Stor Konspiration. Det här är helt normala nålstick i en valrörelse, och det är inte som om samma sak inte kommit vänsterifrån. I förra valrörelsen utmålades Reinfeldt som nazist… men vänta nu, varför börjar jag dra upp sådant? Det är inte relevant. Eftersom:
Det här är normala nålstick i en valrörelse.
Hur var det nu, var det statsministerposten Sahlin kandiderade för, eller var det elevrådsordförande? Kan någon påminna mig? Jag får motstridiga signaler här.

Jag har röstat på S förut. Om jag funderade på det i år så skulle sådant här ”De är DUMMA mot mig” får mig att avstå, äcklad.
Om jag ändå tänkte rösta på S så skulle jag i alla fall ha vett att skämmas rejält medan jag gjorde det.

I sina gråtmilda utfall betonar S att de vill diskutera sakpolitik. Jamen gör det då, och håll inte på med sådant här bölande.

Sällan har så många gråtit så mycket krokodiltårar för så lite.
Patetiskt.

Att finna ett korn

fredag 2 juli, 2010

Som mina många hundratusentals trogna läsare väl vet är det ingen hemlighet att jag på flera områden är starkt kritisk till Greenpeace. De tycks ha gjort det till standardförfarande att vara för allt som är dåligt och mot allt som är bra. De är förvisso bra på att skapa uppmärksamhet, men som guider vid policybeslut har de inte direkt imponerat.

Ändock; skäller jag på dem när de är dumma ska jag väl ge beröm när de gör något bra. Mitt husorgan The Economist skriver i artikeln The other oil spill om palmolja, och de förändringar i branschen som framtvingats till stor del på grund av tryck från organisationer som Greenpeace. Och här får man säga att de verkar ha gjort ett bra jobb.

Som vanligt är inte allt riktigt så enkelt att palmolja = ondska. Tvärtom är den enligt artikeln synnerligen högavkastande, och på så sätt rätt väg att gå. Med en begränsad yta att odla på måste man inrikta sig på hög avkastning. Den är också viktig rent ekonomiskt i fattiga länder, och det är en intressant aspekt om man händelsevis intresserar sig för människors väl och ve. Icke desto mindre borde man ta sig en funderare på om det möjligen går att få fram den på något sätt som inte är så skövlande.

Kampanjen verkar vara exklusivt inriktad på den västerländska hanteringen av palmolja, och i stort sett ignorera de asiatiska företagen. Nå, men Greenpeace har jag fått för mig är i första hand en västerländsk organisation. Man kan inte kräva av en sådan organisation att den ska vara precis lika aktiv på alla kontinenter. Det är förstås mycket enklare att verka på sin hemmamarknad.
Ibland slår den snett, om det stämmer att en del produkter den attackerat knappt innehåller någon palmolja alls. Det är förstås suboptimalt.

Det sagt så… är nog det mesta sagt, förutom att det som nästan alltid med Economist är en läsvärd artikel. På det stora hela så tror jag att Greenpeace är rätt ute i den här frågan, något jag inte är bortskämd med. Jag ville mest uppmärksamma det.

Nu igen!

fredag 2 juli, 2010

På Metros förstasida i dag står i stora bokstäver
”Fotbollsstjärnan blev avrättad” (pdf-tidning)
Bosch!
Som vanligt menar de inte alls avrättad. En avrättning är ett inomrättsligt dödande. Det här är ett mord, som också är ett dödande, men i diametral motsats till avrättningar ett utomrättsligt dödande.
Ordning!