Archive for juli, 2023

Tidöavtalet

onsdag 12 juli, 2023

När Tidöavtalet var nysläppt tänkte jag att okej jag ska faktiskt läsa det och så dokumentera vad jag tycker. Jag läste det, började skriva, och sedan kom först något emellan och sedan något annat och tiden gick och nu sitter jag här tre kvartal senare med ett utkast jag aldrig kommer avsluta som jag tänkt. Men i stället för att bara slänga det justerar jag ambitionen för omfattningen. Längst ned i inlägget sparar jag det lilla jag hann skriva, men i övrigt går jag från att fiska större delen av avtalet till att översiktligt stämma av det mot den lista på L:s röda linjer jag nedtecknade inför valet. Tycker jag att de hållit dessa linjer i avtalet?

Den första punkten, ”Asylrätten måste värnas”, tycker jag inte att de har hållit. Det var vad jag hann detaljgranska mest i höstas (se nedan), och här letar man efter sätt att ta bort rättigheter så långt det bara är möjligt, OCH man vill dra ned antalet kvotflyktingar. Nej, det är inte att värna asylrätten. Det går inte att med någon hederlighet hävda.

Följaktligen kan jag redan här konstatera att det jag valde att lita på skulle hållas av L inte har hållits. Resten av de röda linjerna tror jag inte berörs lika mycket i Tidöavtalet, men att överträda asylrättslinjen gick fort.

Finns det något förmildrande i Tidöavtalet?

Ja. Avsnittet om energi och klimat är faktiskt rätt bra. Det är uppenbart starkt influerat av L:s plan för klimat och energi (pdf, ca 50 sidor). Och vad mer är, det är tokviktigt. Vi har i praktiken inte haft någon plan för vare sig energi eller klimat tidigare. Detta är inte tillräckligt, och jag går inte in på detaljer i det här inlägget, men det är mer av en början än vi haft tidigare. Sett ur mitt perspektiv är det en mycket stor del av denna regerings existensberättigande.

Finns det någon slutsats?

Ja, vad är min sammanfattning om regeringen? Var det rätt att chansa på L?

Jag har inget enkelt svar på det. Å ena sidan: de har inte hållit sina röda linjer. De har gått med på skrivningar – se nedan – som ingen borde gå med på. Å andra sidan: det finns en ansats till en plan för energi och klimat. Som jag redan skrivit flera gånger, bland annat i senast länkade inlägget, det är ingen lyx. Det är något vi måste ha, och jag såg inga tecken på att det var på gång från den andra politiska planhalvan.

Jag kan inte utvärdera det med ett enkelt rätt/fel. Det är till stora delar samma ekvation som före valet: vad man än väljer blir det omöjligt dåligt på ett eller annat sätt. Att L gick med på Tidöavtalet gör att nedsidan på utfallet är värre än vad jag valde att lita på att det inte skulle bli. Självklart kommer det vara en faktor när jag nästa gång ska rösta. Vad som händer med energi och klimat under resten av mandatperioden kommer vara centralt för om det var någon vits med den här regeringen.

Här nedan, vad jag hann skriva innan jag gick på grund

En (1) person har bett mig skriva något om Tidöavtalet, och okej, det är väl en logisk uppföljare till mina två inlägg inför riksdagsvalet. Det här inlägget kommer förutsätta att man läst dem, eller åtminstone skummat dem. Det är kanske inte realistiskt men så får det bli.

Jag har läst – nå, omväxlande läst och skummat – Tidöavtalet som kan hittas exempelvis här (pdf). Avsikten är inte att kommentera allt, dels för att det här inlägget då skulle bli längre än själva avtalet, dels för att jag på många områden inte har tillräcklig kunskap för att säga något relevant. Jag kommer koncentrera mig på

  • Saker som sticker ut. Alltså inte bara ”här byter politiken inriktning på ett ganska normalt sätt” utan när det är mer ”vad fan är det här”, med visst fokus på sådant som luktar SD-skit, men även sådant jag bara råkar reagera på.
  • Energi och klimat, eftersom det är viktigt för mig och jag skrivit om det tidigare. Det är viktigt för er också btw, även om ni inte vet om det.
  • Hur har L, att döma av avtalet, hållit de linjer jag räknade upp i förra inlägget? Med närliggande frågor.

Jag börjar dock med ett par saker som inte finns med i avtalet, nämligen säkerhets- och utrikespolitik. Det väljer jag att tolka optimistiskt. Två av de starkaste skälen till att det vore jättedåligt att ha SD i regering är att de är fullständigt opålitliga inom säkerhets- och utrikespolitik. Såvitt jag kan se finns här – undantaget EU-frågor som rör avtalets samarbetsområden – ingenting om att SD ska vara med och besluta i dessa politikområden. Förhoppningsvis kommer de inte få mer känslig information än om det inte blivit något avtal.

Tar jag sedan de saker som faktiskt står i avtalet – det är inte den ordning det är skrivet i, men jag börjar med dess migrationskapitel.

Migration och integration

Här finns mycket att hämta, även om man räknar bort sådant som bara var att vänta från partier som vill minska invandringen. Det som jag tycker omedelbar mest sticker ut är en punkt på s 34:

En utredning ska genom en genomlysning av svensk rätt i förhållande till EU-rätten ta fram förslag till författningsändringar och andra åtgärder som syftar till att så långt det är rättsligt möjligt begränsa asylsökandes rättigheter.

Den andan och instruktionen är genomgående för kapitlet och nejmen det där går ju inte. Det där ska inte finnas i en regeringsöverenskommelse. Det är inte en acceptabel målsättning att ha. Rätt svar är ”nej”. Man kan föreslå åtgärder vars effekt är inskränkningar i rättigheter, men att ha det som övergripande syfte – nej. Det gäller rätt till tolk, rättsligt biträde, materiella mottagningsvillkor – allt.

Nå, jag skrollar ändå tillbaka till början av kapitlet för att lyfta fram det i övrigt mest anmärkningsvärda. Alltså inte allt jag har invändningar mot.

Införa en förstärkt möjlighet till att omhänderta och tömma digitala media, kroppsvisitation, undersökning av bagage vid inre utlänningskontroll. Möjlighet att ta DNA-prov vid inre utlänningskontroll bör utredas.

Jag är osäker på vad inre utlänningskontroll egentligen betyder, men här går varningsklockorna igång för godtyckliga och grova integritetskränkningar. Ah just det, polisen ska ha ”kvantifierbart mål” för bland annat detta, vilket jag läser som en kvot för hur många man ska vända ut och in på.

Permanenta uppehållstillstånd ska utmönstras och

En utredning ska se över under vilka förutsättningar befintliga permanenta uppehållstillstånd ska kunna omvandlas, till exempel genom att med en tidsfrist ge berörda uppehållstillståndsinnehavare realistiska möjligheter att erhålla medborgarskap.

Oookej. Det låter väldigt retroaktivt för att vara lagstiftning tycker jag.

Vi ska sänka mängden kvotflyktingar till 900 per år, ca en femtedel av i dag. Det tycker jag är anmärkningsvärt eftersom just kvotflyktingar tidigare framhållits som några man ska prioritera att ta emot.

Publicerat i Politik | Kommentarer inaktiverade för Tidöavtalet

Håll kurs

onsdag 5 juli, 2023

Det är mycket säkerhetspolitiskt svajande nu. Jag skriver det här i samband med den turbulens som uppstått efter ännu en koranbränning. Jag känner en gFAQ (ganska Frequently Asked Questions) på väg. Det är mina åsikter formulerade som sakförhållanden.

Vore det ändå inte rimligt att förbjuda koranbränning?
Nej absolut inte. Vi ska inte ha blasfemilagar. Dels är det fel i sig. Dels borde alla fatta att det inte skulle stanna där. Snart skulle det – helt rimligt i sammanhanget – vara olagligt att skända bibeln, eller några religiösa skrifter alls. Runt hörnet: förbjudet att alls smäda religion. Vi ska inte dit.

Men just nu, med hänsyn till det säkerhetspolitiska läget?
Nej. Det kan också motivera vad som helst. Ska vi inte få göra i övrigt lagliga saker för att folk med våldskapital kan bli arga, då ska vi inte heller tillåta protester mot Ryssland och Iran.

Men fattar du inte att det här kan bli farligt?
Jo. Det ligger nära till hands att koranbränningar ökar risken som är förenad med att vara svensk, både i Sverige och utomlands. Vad mer är, de som söker provokation medelst koranbränningar måste veta att det är så. En del går rätt uppenbart i Kremls ledband. Till yttermera visso är det en töntig gest. Men vi kan inte förbjuda det.

Vad som händer här är att ett gäng stater som i andra sammanhang inte bryr sig ett iota om trosfrid, ens för muslimer, och i förekommande fall hänger bögar och folkmördar muslimer, har fått för sig att de ska göra en grej av att någon i Sverige eldar en koran. Det ska vi givetvis inte låta diktera vår yttrandefrihet.

Relaterat: som Turkiet och Ungern håller på, ska vi inte dra tillbaka vår Nato-ansökan?
Åter – nej absolut inte. Vårt behov av ett Nato-medlemskap kvarstår oförminskat. Alla länder utom dessa två har godkänt vår ansökan. Vad kommer de tycka om Sverige drar tillbaka ansökan nu? Det skulle inte tala väl om Sveriges uthållighet i händelse av motgångar.

Ungern och Turkiet går, av ett eller annat skäl, Kremls ärenden. Det är ett problem för Sverige, ja. Men det är ett större problem för Nato, och det är något som Nato måste lösa internt. Tills de gjort det ska vi hålla kursen.

Men hur mycket ska vi krypa för Turkiet egentligen?
Lagom mycket. Så här: det finns ingenting som Sverige med någon rimlighet kan göra som i sig skulle få Erdogan att säga ja till Sverige. Det ligger bortom vår kontroll. Vi ska heller inte införa blasfemilagar. Däremot ska vi inte heller be Turkiet fara åt helvete, hur frestande det än vara månde. Man kan tycka vad man vill om det där memorandumet som upprättades förra året; vi ska hävda att vi uppfyllt våra åtaganden och i övrigt i stort sett hålla käften, och låta Nato lösa sina problem internt.

Kan inte Nato slänga ut Turkiet och Ungern?
Teoretiskt, jo. Men jag ser inte det hända, framför allt inte Turkiet. De har ett för strategiskt läge, de har för stark krigsmakt. Och just deras benägenhet att gulla med Kreml skulle kunna vara ytterligare ett skäl för att inte knuffa dem i Kremls armar även formellt. Sverige har också ett strategiskt läge men vi är i alla fall samarbetsvilliga.

Är jag verkligen säker på att Nato kommer lösa det här så vi kan gå med?
Nej, jag kan förstås inte veta att man kommer lösa det i slutändan. Men tills vidare bör vi ha det som utgångspunkt – dock kanske börja fila på en plan B.

Kan inte en massa bilaterala avtal à la Hultqvist vara en alternativ lösning?
Både ja och nej. Är det bättre än inget? Javisst. Är det en lösning så bra som ett Nato-medlemskap? Hell no. Vilket ju också var den slutsats som till och med Hultqvist drog till slut.

Ett Nato-medlemskap är inte bara ett papper där andra lovar att hjälpa oss. Det är också en gemensam försvarsplanering och integration av styrkor på ett sätt jag inte tror går att återskapa på annat sätt än genom ett faktiskt medlemskap. Nato är verkligen inte perfekt, men Nato har den stora fördelen jämfört med andra förslag som ibland dyker upp att Nato faktiskt existerar i verkligheten.

Vad ska vi göra då, om vi inte kommer med i Nato?
Ja det blir körigt. Ett Sverige som inte är med i Nato kommer vara en relativt svag punkt i regionen, och en sak vi lärt oss är att vad som verkligen provocerar Ryssland till våld är doften av svaghet. Vad vi lärt oss av Ukraina är att även om man inte är med i Nato kan man få viss hjälp – OM man visar att man kan bita ifrån på egen hand. Det kommer inte duga att kunna stå emot ett angrepp en vecka eller två. Vi kommer behöva ett avsevärt starkare försvar än som Nato-medlemmar eftersom vi måste klara mer på egen hand. Det kommer bli svindyrt och det kommer svida – och det säger jag som någon som jobbar i försvarssektorn; jag skulle mycket hellre se att vi kunde lägga pengarna på annat. Men kommer vi inte med i Nato, då är det bästa rimliga utfallet att det blir väldigt dyrt för oss.

Publicerat i Ultima ratio regum | Kommentarer inaktiverade för Håll kurs