Förvånansvärt vettig

Jämställdhet är inte en fråga om vi mot dem.
Jag vill gärna tycka att det borde vara trivialt, men en kommentar på förra inläggets genomgång av F!:s politik föranledde det här snabbinlägget.

Jag är man och tjänar mer än snittet i Sverige. Ibland framställs det som om jag personligen därför skulle ha ett självklart egoistiskt intresse att bekämpa jämställdhet. Jag tror tvärtom, och det även om man begränsar sig till att titta rent ekonomiskt på frågan.
Bristande jämställdhet får som konsekvens att människors val begränsas på ett onödigt sätt. För att konkretisera med exempel, kvinnor som skulle blivit utmärkta ingenjörer blir oinspirerade sjuksköterskor i stället. Och tvärtom, män som blir halvtaskiga ingenjörer fast de skulle passat mycket bättre som sjuksköterskor. Det gör hela samhället fattigare.

Om man inte tror på att begränsade val är sämre för alla (möjligen i en ickestrikt mening av alla) kan man göra tankeexperimentet att vi bara skulle låta en fjärdedel av barnen gå i skola. De barn som fick gå i skola skulle förstås få det mycket bättre relativt de barn som inte fick gå i skola – men de skulle ändå förlora, när man vaskar bort tre fjärdedelar av landets kapacitet. Självklart skulle det på totalen göra Sverige till ett fattigare land, och den utbildningsprivilegierade fjärdedelen skulle få det sämre än de hade haft det om alla fått gå i skolan.

Jag är av den bestämda åsikten att den här jämförelsen kan appliceras rakt av på jämställdhet. Hela samhället vinner i absoluta mått på jämställdhet, inte bara den som i dag i relativtermer är förfördelad.
Det är både destruktivt och vilseledande att framställa jämställdhetssträvan som något vissa grupper ska vinna på och andra förlora på, som vore det ett nollsummespel. Det är kanske inte direkt förvånande att det sker; i vänsterkretsar ser man deprimerande ofta på ekonomi som ett nollsummespel, och då ligger det väl nära till hands att tänka sig att förbättringar för en grupp måste betyda försämringar för en annan grupp.
Detta illustrerar också med all önskvärd tydlighet varför Feministiskt Initiativ kan göra jämställdheten en björntjänst. Det vore synnerligen olyckligt om feminism och jämställdhet kom att associeras med någon sorts konfrontativ klasskamp på vänsterkanten. Det vinner ingen på. Utom möjligen den som har större intresse av konflikt än av jämställdhet.