Förvånansvärt vettig

Jag har hittat på en sak att bekymra mig över. För ett tag sedan började jag känna mig så rik att jag kunde börja spara i fonder. En av fonderna jag valde, inte utan vånda, är en BRICT-fond. Den investerar i Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Taiwan. Tre av länderna har jag inga som helst problem med att låta mina pengar gå till. Kina lämnar jag därhän tills vidare. Vad som nu bjuder mig tankemöda är Ryssland.
Borde jag investera i Ryssland?
Man kan skriva hur mycket som helst om frågan. Men i korthet är det så här: Ryssland utvecklas alltmer i auktoritär riktning. Om jag vill att Ryssland ska gå mer åt demokratiskt håll, gör jag då bäst i att styra mina pengar ditåt, eller bör jag låta bli?
Argument för att investera: Närvaro av utländskt kapital kan få såväl befolkning som makthavare att känna sig samhöriga med omvärlden, vilket kan uppmuntra en demokratisk utveckling. Att inte investera kan få motsatt effekt, då de i stället kan känna sig isolerade från omvärlden. (Någon sade att där varor inte korsar gränsen, kommer soldater att göra det.)
Argument mot att investera: Det råder ingen tvekan om att Putin är populär. Putin är också en god del av roten till det onda. Putins popularitet tycks hänga mycket på den goda ekonomin. Kanske är det ett fenomen jag inte borde medverka till. Den goda ekonomin verkar förutom höga råvarupriser ha vilat på enkel tillgång till utländskt kapital. En del av Rysslands problem är ett dåligt fungerande näringsliv. En ovilja från utlandet att fortsätta med lättvindig utlåning kanske kan framtvinga reformer på det området.

Rent affärsmässigt tror jag inte på Ryssland i närtid, men det är inte det som det här handlar om. Det är inga stora pengar som går in i den där fonden, det gör inte så mycket om avkastningen är dålig. Det är viktigare att jag tror att jag gör Det Rätta.

The Economist hade en special om Ryssland för några nummer sedan. Kanske klarnar det när jag har läst den (den är matbordsläsning nu).

Och så tror jag att jag ska göra det självklara och fråga Filmtipsets Allmäntforum. Det borde göra susen.

Jag fick en pamflett från Vänsterpartiet i brevlådan. De är i vanlig ordning emot allting. En del punkter maskerar de till att de är för något, men läser man texten så visar det sig förstås att de egentligen är emot någon förändring.
En av sakerna de är emot är en galleria vid Odenplan. Bland annat vill de inte ha så stora ingrepp i Odenplans växtlighet (Say what?). Nå, jag ska inte fiska hela argumentationen. Höjdpunkten är den här:
”Vi vet också att det kapitalistiska samhället inte leder till en positiv samhällsutveckling.”
Jaså, det vet de! Sug på den ni, alla som skulle vilja leva till längre än 35 års ålder! De socialistiska alternativen har ju ärligt talat också gått sådär när de har fått chansen.

Det leder mig in på en sak som jag ser fram emot. Den 15 november är det Socialistiskt Forum i Stockholm. Jag funderar allvarligt på att gå. Jag tänker inte ställa till med någon scen, utan bara sitta långt bak och mysa till vad jag gissar är lite som en blandning av en cirkus och en trafikolycka.
Men jag vill inte gå på de allra mest wacko föredragen. Varför lyssna till Andreas Malm hylla nazister? Jag är mer intresserad av det som har åtminstone en teoretisk möjlighet att kunna vara vettigt. I någon mening.
Programmet finns här. Två föredrag som just nu intresserar mig lite extra är
”Med karta och kompass mot socialism – strategier för den samtida Vänstern”
och
”Fondsocialismens renässans?”

Tja. Vi får se om jag orkar upp på morgonen.

En storbank går i putten. Äntligen! Det kan vara på tiden att någon sådan inte räddas av staten när det går dåligt. Det är ju det här med incitament. Om bankerna lär sig att staten räddar dem när risktagande slår fel så uppmuntrar inte det precis ansvarsfullt beteende.

För övrigt måste jag se antingen skrämmande eller nödställd ut. När jag gick in i hissen i morse så tryckte mannan som redan stod där på nödsignalen.