Archive for februari, 2009

Långdragna legalistiska teknikaliteter, del 1

tisdag 3 februari, 2009

Nu är det dags för mitt större grepp kring de folkrättsliga aspekterna av Gaza-kriget. I slutskedet av stridigheterna (så här långt) så debatterade – eller snarare orerade – jag om det i ett forum på en annan plats. Att gissa sig till vilken är inte svårt för initierade läsare. Jag koncentrerade mig på de rent legala aspekterna. Det initierades av att en diskussionstråd skapades med en antagligen medvetet provokativ inledning. Nedan, och i några efterföljande poster, återger jag mina inlägg eftersom jag blev rätt nöjd med dem. De är rensade på saker som bara blir vettiga i den tråden, och här och var lär jag få slänga in förklaringar om vad andra sagt. Here goes.

Jag drar i med en sammanfattning. Som alltså handlar om det rent juridiska, inte vad jag anser är moraliskt försvarbart – det kan vara samma sak, men behöver inte vara det.
Jag är förstås ingen expert på krigets lagar; jag fick lära mig en del under militärtjänsten och sedan har jag läst spridda skurar. Men jag tror inte att så många andra här är experter heller.

För att svara på ursprungsfrågan så anser jag att den är fel ställd.
”Att en ockupationsmakt som Israel bedriver systematisk bombning av ett folk kan inte beskrivas annat än som en massaker och som en kollektiv bestraffning för något som Hamas gjort.”
a) Israel ockuperar inte Gaza och har inte så gjort sedan 2005. Däremot ockuperar man möjligen delar av Västbanken. Jag skriver ”möjligen” eftersom, även om den inte är godkänd av FN, så togs den marken i ett försvarskrig, och jag är inte säker på att det då konstituerar en ockupation. Men jag tänker inte hävda att det inte är en ockupation enligt folkrätten, för det har jag inte på fötterna för att göra. Det spelar hur som helst ingen roll, eftersom frågan huruvida man ockuperar mark någon annanstans inte lär ha bäring på krigshandlingar i Gaza – åtminstone inte såtillvida att Israel just där kan räknas som ockupationsmakt. Tror jag i alla fall.
b) Systematisk bombning av ett folk och massaker – formuleringen antyder att man systematiskt siktat in sig på civila. Dödssiffrorna säger något annat. Om Israel hade velat döda så många civila som möjligt så hade kunnat bomba urskiljningslöst en förmiddag och sedan gått på lunch. Jag fick lära mig i skolan att i ett normalt krig så är uppåt 90% av offren civila. I Gaza nu så är siffrorna oklara, men låt säga att 50% av dödsoffren är civila. I ett tättbebyggt område och med en fiende som systematiskt grävt in sig i den civila infrastrukturen så tyder de siffrorna på att man har siktat på Hamas och inte på folket. Att det i den processen dör många civila är inte i sig ett krigsbrott.

Att Israels anfall mot Gaza var folkrättsligt tillåtet är okontroversiellt. Däremot kan det mycket väl från Israels sida finnas enskildheter i striderna som inte är förenliga med krigets lagar. Faktum är att det skulle förvåna mig om det inte var så. Det kan dock vara svårt att lista ut precis vilka. Ta till exempel den där skolattacken där det uppges ha dödats 30-40 civila flyktingar. Både Israel och Hamas visste att de fanns där. Man kan givetvis inte veta precis vad som hände, men de senaste uppgifterna som jag såg var att det var en felriktad israelisk granat, som egentligen skulle ha träffat en av Hamas eldställningar 30 m därifrån. Om det stämmer så är skulden Hamas; att gruppera i direkt anslutning till en sådan fristad torde vara ett direkt krigsbrott och gör dessutom området till ett tillåtet mål. Om det däremot inte stämmer att Hamas hade en eldställning där, ja då är skulden Israels. Vilketdera lär vara svårt att leda i bevis.

Det finns flera andra diskutabla exempel. Men nu har jag skrivit långt nog.

Efter detta inlägg fick jag frågor om vad jag ansåg om den-och-den aspekten. Detta svarade jag på i flera omgångar. Se nästa postning.

Annonser

Har alla blivit galna?

tisdag 3 februari, 2009

Lunchinlägg.
Det här borde ha skrivits i förra veckan, då jag gick hem från jobbet och lyssnade på radio. Jag låtsas som om ingen tid har förflutit och skriver nu i stället.

Det var riksdagsdebatt. Vänstern ville snacka krigsbrott. De stod i plenisalen och ryade om att Sverige måste göra allt för att lagföra krigsförbrytare, specifikt då anhålla olika israeler om de skulle visa sig i Sverige.
För all del. Jag har inget emot att krigsförbrytare ställs inför rätta, och även om Israel troligen inte har gjort sig skyldigt till några systematiska krigsförbrytelser i lagens mening – och det är faktiskt den som gäller när man ska anhålla och lagföra – så skulle det som sagt förvåna mig om inte enskilda förbrytelser ägt rum.

Men vad som föranleder rubriken är den ensidiga fokuseringen på Israel. Inte ett ord om Hamas. Det är alltså fullt möjligt, enligt mig troligt, att Israel överträtt krigets lagar här och var. Men ta då en titt på det rent groteska Hamas. Jag har ärligt talat svårt att komma på en enda krigsrelaterad aktivitet från Hamas sida som inte är ett solklart och svårt krigsbrott. De låtsas vara civila. De gömmer sig själva och sina vapen bakom skyddade objekt. Deras mål är helt avsiktligt civila. Och så vidare. Det är som om de hade läst lagboken för att få uppslag till nya taktiker.

Man kan, och ska, ha högre förväntningar på Israel än Hamas när det gäller att följa humanitär rätt. Men förväntning är inte detsamma som krav. Kraven ska givetvis vara desamma på båda parter. Det är därför det heter internationell rätt. Visst, åtala Israel. Men då måste man också ta sig an Hamas, annars blir det bara barockt.

Detta verkade dock ha gått vänstern förbi, där den stod och gjorde sig till åtlöje i talarstolen.
Vänta nu, vadå ”vänstern”? Vilka var det? Ja jag tror att det var på Vänsterpartiets initiativ som debatten hölls. Jag har för mig att Miljöpartiet var inne på samma linje. Inget av detta förvånar mig. Vad som däremot får mig att höja på ögonbrynen är att Urban Ahlin sade samma sak, i alla fall om man ska tro P1. Alltså Urban Ahlin, Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman. Där stod han i talarstolen och bräkte om att israeler måste fällas för krigsbrott, utan att med ett ord antyda att kanske Hamas hade gjort något enstaka fel de också, och att de också borde plockas in. Det är fanimej patetiskt. Så ser alltså Sveriges alternativa utrikespolitik ut. Låt den förbli alternativ.

Jag har annorstädes skrivit långa inlägg om de legala aspekterna i Gaza-kriget. När jag kommer åt så tänkte jag klistra in dem här också, för att avrunda mitt kommenterande av dem. Det kan bli i kväll! Kanske.

Helgfynd

söndag 1 februari, 2009

Nu ligger jag efter igen. Jaja, så blir det ibland. Jag får se om jag finner tid till ett ryck.

Den här helgen har jag i alla fall gjort ett fynd. Jag har plöjt Tintin-albumen då de åker till månen. Jag skulle se om Tintin var något bra. Mina upptäckter är trenne:

  • Det finns inga tankebubblor. Man får aldrig se vad någon tänker.
  • Jag har levt i en lögn. För länge sedan gjordes det tecknad film på albumen. I dem råkar man skicka Milou till månen i förväg. Men så var det ju inte alls!
  • Jag är imponerad av hur fysikaliskt korrekt serien är. Man ska betänka att den är gjord 1953-1954, ett bra tag före månfärder, och innan man ens hade människor i rymden – ja, före Sputnik! Hergé har ändå ansträngt sig för att få mycket av fysiken rätt, och beskriver väldigt korrekt till exempel hur en kärnreaktor fungerar (förvisso inte exklusivt rymdfärdsrelaterat). Ett annat exempel är att när kapten Haddocks whisky råkar ut för tyngdlöshet så svävar den tack vare ytspänningen runt som en boll. Det är fint! Okej att han inte verkar ha räknat ordentligt på raketekvationerna, men det kan jag verkligen förlåta i en 50-talsserie för barn. Inte illa!