Archive for the ‘Hur att bruka jorden’ Category

Jag, brännvinsadvokat

torsdag 21 januari, 2010

För ett par dagar sedan skrev Sören Wibe på SvD Brännpunkt: ”Etanol större miljöbov än bensin”. Jag har intresserat mig för ämnet förut, och fortsätter att göra så, även om jag inte har läst rapporten som Wibes text grundar sig på. I vanlig ordning hävdar jag att saken inte verkar vara riktigt så enkel som Wibes rubrik ger sken av.

De rena miljöaspekterna är en sak, och det är också främst dem som Wibe skriver om. De går dels ut på att exempelvis etanol från amerikansk majs inte är någon bra idé, men det visste vi redan. Huvuddelen av den etanol som används i Sverige i dag kommer dock från brasilianska sockerrör, och där ser koldioxidkalkylen betydligt bättre ut.
En annan miljöaspekt är att användning av jordbruksmark för etanolframställning leder till att ny jordbruksmark tas i anspråk på annat håll, vilket i sin tur leder till ökade koldioxidutsläpp. Det argumentet har sina poänger, men frågan är om det gäller annat än på kort sikt. På lite längre sikt, då avkastningen från jordbruket ändå måste öka markant, kan man fråga sig om vi inte ändå kommer att använda det mesta av den mark som lämpar sig för jordbruk. Den mark som lämpar sig för sockerrör är heller inte alltid så lämplig för andra grödor, har jag bestämt för mig.

Det sagt så är det ingen som har påstått att etanol är den ultimata frälsningen, utan mer ett steg på vägen. Man ska dock inte vara låst vid att tro att all framställning kommer att se ut som den gör i dag. Det har jobbats en hel del på lovande metoder för att framställa etanol mer energieffektivt och av andra saker än odlade grödor, och om de går att kommersialisera så påverkar det förstås kalkylen.

Det finns också andra avvägningar än en ren koldioxidkalkyl. En är att det finns ett värde i att signalera för privata och statliga beslutsfattare att folk är beredda att ta till sig nya bränslen och inte vägrar allt utom bensin och diesel. På så sätt är det en opinionshandling att tanka etanol. Det är också, på ett annat sätt, en politisk handling helt utan miljöaspekt. Som jag har skrivit tidigare så stödjer jag hellre brasilianska sockerbönder än oljediktaturerna i Iran och Saudiarabien, för vilka oljan förmodligen underlättar att hålla folket i förtryck – även om det förvisso finns gott om exempel på att det går utmärkt att förtrycka en befolkning också utan olja. Denna aspekt är inte trivial att vikta mot miljöaspekten.

Det är alltså en komplex fråga. Jag kan möjligen misstänkas för att vara part i målet, eftersom jag har en etanolbil som jag också tankar med etanol. Den går dock att köra minst lika bra på bensin, och den orolige läsaren kan lugna sig med att den dag jag blir övertygad om att det på det hela taget är bättre att tanka bensin så kommer jag att göra det.

Uppdatering:
Gröna bilister skriver i dag ett svar:
”Etanol är mycket bättre för miljön än bensin”
Det är inte riktigt så slagkraftigt som man som etanoltankare hade kunnat önska, men det instämmer i grova drag med mitt resonemang ovan, och det förtjänar att nämnas eftersom det är ett direkt svar i en tyngre kanal än den här. Ungefär så.

Annonser

Jag räddar världen undan svält och armod

måndag 9 februari, 2009

E-post skickat till hamburgerkedjan Max:

Hej.
Jag äter då och då på Max och har givetvis noterat de miljöansträngningar som ni gör. Mycket av det är bra och berömvärt, som till exempel beslutet att inte servera torsk. En del annat gör mig dock lite bekymrad. Åtminstone där jag oftast äter så deklarerar man tydligt att GMO-varor inte är tillåtna. Nu vet jag inte hur Max resonerar kring detta eftersom jag inte hittar något om det på hemsidan – kanske letar jag dåligt. Men med ökande befolkning och en ambition att båda skapa elektricitet och driva fordon med biobränslen så måste produktiviteten i jordbruket öka, och genmodifiering har av allt att döma stor potential på det området. De risker som ofta målas upp i samband med genmodifiering tenderar att vara dåligt underbyggda.
Det är lätt att säga nej till ny teknik med hänvisning till försiktighetsprincipen. Men även att bli vid det gamla är ett aktivt val. Debatten är i dag i det närmaste identisk med debatten under den gröna revolutionen under 60- och 70-talen, då växtförädling räddade åtminstone någon miljard människor undan svält. I dag är det mycket få som motsätter sig växtförädling som sådan. Ingen kan i dag veta att GMO kommer att medföra ett lika stort språng som traditionell växtförädling, men det är den bästa kandidat vi har. Därför tycker jag att det är olyckligt att Max så entydigt tar ställning emot det. Jag förstår att ni inte kommer att göra helt om bara för att jag skickar ett mail om det, men jag kan i alla fall önska att man ska ta sig en funderare.

That should do it.

Onda vetenskapsmän och imperialistiska kapitalistlakejer

fredag 21 november, 2008

Greenpeace är igång igen. De har dekorerat Stockholms stadshus med en förvisso imponerande skylt som läser ”Keep food safe, stop GMO’s!” Vad betyder det egentligen?
Visst måste man navigera med viss försiktighet när det gäller genmanipulerade grödor. Men detsamma gäller vanlig växtförädling. Båda aktiviteterna tar fram växter som inte fanns förut. Man kan säga att skillnaden är att med genmanipulering så vet man vad man gör med växten, till skillnad från vanlig förädling som är mer av roulette. Sedan är det inte hela sanningen. Vid genmanipulering så kan man föra in gener från helt andra pooler, vilket i och för sig kan göras vid växtförädling också, men inte i samma utsträckning. Det kokar ned till att visst måste man ta det lite försiktigt, men skillnaden mot vanlig växtförädling är inte gigantisk, och det är inte säkert att riskerna ens är större.
Greenpeace talar i artikeln om bättre riskbedömningar, men det är inte det de menar. Deras skylt är mer talande. På sin egen hemsida om GMO har de som översta och största rubrik: ”Say no to genetic engineering”. Det är vad det handlar om. De vill inte ha den tekniken alls. De skriver:

”Genetic engineering enables scientists to create plants, animals and micro-organisms by manipulating genes in a way that does not occur naturally.

These genetically modified organisms (GMO) can spread through nature and interbreed with natural organisms, thereby contaminating non ‘GE’ environments and future generations in an unforeseeable and uncontrollable way.

Their release is ‘genetic pollution’ and is a major threat because GMOs cannot be recalled once released into the environment.”

Må det. Men exakt samma sak kan sägas om växtförädling. Och växtförädling kan man väl inte vara emot? Eh, jo. Kommer ni ihåg den Gröna Revolutionen? Den som räddade åtminstone någon miljard människor undan svälten? Den kritiserades med väsentligen exakt samma argument som Greenpeace använder nu.
Get this, Greenpeace: GMO är nästa gröna revolution. GMO har potential att dramatiskt öka produktiviteten i jordbruket. GMO har möjlighet att både underlätta tillvaron för fattiga afrikanska bönder och ge oss en rejäl dos biodrivmedel (som för övrigt också kan få hjälp av lite alert biologi).
Det är sant att sådan verksamhet inverkar på den biologiska mångfalden. Men det verkligt stora ingreppet i biologisk mångfald är att alls hålla på med jordbruk. Sedan är det mest förändringar på marginalen. Däremot kan ett effektivare jordbruk i princip ge oss möjlighet att lämna tillbaka större ytor helt till naturen, om det är det vi skulle vilja.

För att hårdra det till en maxim: Jag tycker att det är bra om det finns olika sorters skalbaggar, men måste jag prioritera så väljer jag att människor inte ska svälta. Om Greenpeace tycker tvärtom så borde de säga det. De borde också säga att de ogillar GMO så mycket att de inte vill fånga möjligheten till mindre användning av fossil koldioxid och mindre odlade arealer.