Vi måste prata allvar om kärnkraften. Jo vi måste faktiskt det. Jag vill hemskt gärna att du läser det här, kanske särskilt om du inte är speciellt förtjust i kärnkraft. Det här är nämligen viktigt, vad vi än känner.
Det vill säga, egentligen tycker jag inte att vi skulle behöva prata så mycket mer, det är hög tid att skrida till handling. Men vi är där vi är, så vi får väl börja med att prata.
Inlägget blir ganska långt. Jag tycker att ämnet det behandlar är jätteviktigt, så kan du läsa hela är det bra. Hinner du inte det utan måste skära ned tycker jag du ska ta avsnittet ”Den viktigaste figuren i inlägget” (ned till avsnittet om energieffektivisering) och sedan ”Politisk letargi”.
Den viktigaste premissen för det här inlägget är att mänskligt orsakad global uppvärmning är en realitet och att det är väldigt viktigt att vi gör vårt bästa för att effektivt stävja uppvärmningen. Och att det är bråttom. Ska vi uppfylla ambitionerna från klimatmötet i Paris måste våra nettoutsläpp av växthusgaser i princip ned mot noll, och det snabbt.
Nästa premiss är den här figuren, tagen från Wikipedia.
Vi behöver inte hänga upp oss på de exakta siffrorna i den, de kommer alltid bero lite på hur och vad man räknar. Det är proportionerna som är relevanta. Den stora elefanten i rummet är att detta bara är elektricitet, och vi gör av med väldigt mycket mer fossil energi än så. Wikipedia igen:
Återigen är det proportionerna som är viktiga. Den CO2-intensiva delen behöver snabbt ersättas av de CO2-snåla energislagen. Och som man ser är i dag de CO2-intensiva energislagen i förkrossande majoritet. Enligt åtminstone en beräkning står de för 87 % av energiförbrukningen.
Därför vill jag redan här fastslå vad det här inlägget inte är.
Det är inte ett angrepp på de energislag som definierats som förnybara. De har alla sina brister och problem – det har samtliga energislag. Men de är, överlag, kraftigt att föredra framför fossil produktion. Det är kolet som är fienden. Och det borde vara uppenbart för alla att vi kommer behöva alla alternativ vi kan uppbringa.
Det i sin tur leder oss in på vad det här inlägget faktiskt handlar om: att vi behöver allt. Och ja, det inkluderar kärnkraft.
Vi har helt enkelt ett begränsat antal sätt att producera energi. I princip:
– Vi kan elda sådant vi hittar i och på marken.
– Vi kan använda oss av förnybara energislag. (Denna grupp minskar dock avsevärt i omfång om vi själva vill bestämma när energin ska genereras.)
– Och vi kan använda kärnkraft.
Stryk fossilkraft, och det återstår förnybart och kärnkraft.
Okej, men det kanske räcker med förnybart? Om vi av någon anledning bestämmer oss för att vi inte gillar kärnkraft.
Lyckligtvis behöver vi inte sitta och gissa om det, för andra har gissat åt oss, och gjort det bättre än vi själva kan göra. Jag talar om IPCC, som släppt en jätterapport om förnybar energi – SRREN. Jag har verkligen inte läst hela, men jag har skummat och bläddrat. I den har man bland annat försökt skatta hur mycket förnybar energi det i praktiken går att få fram till 2050, och har beaktat över hundra olika scenarier. Närmare bestämt 164 stycken.
Och nu kommer den.
Den viktigaste figuren i inlägget.
Detta är rapportens 164 scenarier sorterade efter levererad energi år 2050. Och då har man såvitt jag förstår ändå hoppat över en del svårigheter och problem för utbyggnaden av förnybart i dessa scenarier. Titta och insup.
Av utrymmesskäl går jag inte in på varför, men jag är inte övertygad om att medelvärdet 186 EJ är en jätterelevant siffra. Som med figurerna ovan spelar det inte så stor roll; det är alltjämt proportionerna som är viktiga.
Och för den som inte gillar att tyda diagram så kan jag skriva ut i klartext vad det betyder.
Förnybart räcker inte. Inte ens nästan. Inte ens i den allra mest optimistiska prognosen – med Greenpeace som upphov, tydligt en glädjekalkyl – når man ens år 2050 fram till energibehovet vi hade 2010.
Det betyder inte att förnybart är dåligt. Men det betyder att det inte räcker. Och det är därför en rejäl majoritet av IPCC-forskarna anser att kärnkraften behövs.
Det här är prognoser, och som sådana inte en sanning huggen i sten. Men de är det bästa vi har i den vägen. Ska man ignorera den här prognossamlingen ska man ha mycket bra på fötterna för att göra det. Mycket bra.
Låt mig räkna upp några saker som inte räknas som att ha mycket bra på fötterna.
- Din djupa övertygelse om det fina med förnybart
- Din sedan länge invanda skepsis till kärnkraft
- Partilinjen hos ditt favoritparti
- Din kompis som jobbar med vindkraft säger att det går med bara förnybart
- Dina känslor i största allmänhet, eller din magkänsla i synnerhet
För att förtydliga: prognoserna i SRREN-rapporten kan vara fel, på samma sätt som alla prognoser kan vara fel. Men det gör inte att alla gissningar är lika mycket värda. Och just nu är detta sannolikt de mest högvärdiga gissningar vi har. Vi måste tills vidare agera på dem.
Och den enda slutsatsen som går att dra är att vi måste kombinera förnybart med kärnkraft.
(Om man inte menar att kärnkraft ska dra hela lasset, men det är inte en linje jag förespråkar.)
I alla fall om man tycker det är viktigt att hejda uppvärmningen.
Det är det som är valet. Vad är viktigast? Att hejda global uppvärmning, eller att hejda kärnkraft? Du får – du måste – välja en. Inte båda.
Men vänta, kan vi inte energieffektivisera så att förnybart räcker?
Det är en bra fråga, och den skulle vara värd ett inlägg i sig. Svaret är ja, och nej. I korthet:
Energieffektivisering är bra och antagligen nödvändig. Världens energibehov kommer gå upp, inte ned. Dels ökar antalet människor. Men framför allt lever många människor i dag i energifattigdom; de lider akut brist på energi, och den energi de har tillgång till är gravt hälsofarlig. Dessa faktorer skördar miljoner människoliv varje år. Man kan inte med bibehållen anständighet kräva att det ska fortsätta så. Den som tycker att det är ett acceptabelt pris för att slippa kärnkraft hoppas jag vi kan vara eniga om är inte med i det goda laget.
IPCC har tittat på det här också. Jag serverar nästa graf, över uppskattat energibehov i framtiden.
Att hamna nära ”Lowest estimate” i förbrukning här är inte ens önskvärt, för dessa uppskattningar tenderar att förutsätta fortsatt energifattigdom hos stora delar av världens befolkning.
Lärdomen från detta är alltså att även om energieffektivisering givetvis är bra så kommer det inte att räcka, inte ens tillsammans med förnybart. Våra bästa prognoser säger att det kommer återstå ett stort hål som kan fyllas av fossila bränslen eller kärnkraft.
Så varför är vi inte upptagna med att intensivt bygga kärnkraft då?
För att folk inte gillar kärnkraft förstås. Jag har skrivit mycket om sådant och kan inte dra allt igen i detta inlägg. Jag kan samla några länkar på slutet. Men vi kan rekapitulera en del och ta en del nytt.
Invändningar mot kärnkraft, 1: säkerhet
Det här har länge varit generalinvändningen mot kärnkraft: den är inte säker. Men vadå inte säker? Jämfört med vadå? Dyker man ned i de siffror som finns står det ganska snabbt klart att den här invändningen inte är hållbar. Vi har ändå kört långt från injenjörsmässigt perfekt kärnkraft i över sextontusen reaktorår nu. Om det var så himla eländigt med kärnkraft borde det ha märkts i statistiken vid det här laget. I stället visar flera grundliga genomgångar – bland annat EU:s ExternE – att såväl utsläpp av växthusgaser som dödsfall per genererad energimängd för kärnkraft är bland de bästa värden som går att uppbringa för något energislag över huvud taget. Detta inkluderar hela livscykeln, inklusive uranbrytning, byggande av kraftverk och slutförvar av använt bränsle.
Ah, just det – slutförvaret. Det är ett problem, men det är ett både lösbart och löst problem. Jag har skrivit om det. Länk sist i inlägget. Det kan tilläggas att kärnkraften är speciell på så vis att den samlar sina restprodukter så att de faktiskt går att ta hand om. Problemet när vi eldar kol är ju just att vi inte samlar på oss restprodukterna, utan att de sprids ut i hela tillvaron.
Vi borde kunna lägga den här aspekten till handlingarna. Inte sluta jobba med säkerhet, självklart inte. Kärnkraft är komplicerat och ställer speciella krav och det ska man inte sluta ha respekt för. Men det finns inte heller längre anledning att fästa någon vikt vid extremt vaga argument i stil med ”kärnkraften är förenad med stora risker”. Om sådant inte kopplas till någon specifik farhåga som går att bemöta så betyder det bara ”det känns fel i min mage när du säger kärnkraft”. Din mage är säkert jättefin, men den är kass på att nyktert bedöma och jämföra risker.
Jag tror att detta till viss del, om än inte tillräckligt, börjat sjunka in. Kärnkraftsbekämparna har nämligen delvis bytt angreppspunkt till kostnad.
Invändningar mot kärnkraft, 2: för dyrt
Det här är ett lite märkligt argument, av flera skäl.
Dels blandar det ihop företagsekonomi med nationalekonomi. Det är mycket lätt för staten att, som i Sverige, genom skatter speciellt på kärnkraft och subventioner till annat göra kärnkraften företagsekonomiskt olönsam. Det medför förstås inte att den skulle vara samhällsekonomiskt olönsam.
Dels är det konstigt att i ena ögonblicket säga att vi verkligen måste satsa jättemycket resurser på att fixa klimatet, och så i nästa ögonblick avsäga sig en nödvändig del av lösningen för att det blir svettigt att få ihop kvartalsrapporten.
Hur ligger det till då, är det dyrt med kärnkraft?
Det beror på hur man räknar. Kärnkraft är lite speciellt eftersom det inledningsvis kostar jättemycket att bygga sitt kraftverk, men sedan genererar det energi under mycket lång tid – kanske sextio till hundra år, flera gånger längre än till exempel ett vindkraftverk – och till låga löpande kostnader. Vilken diskonteringsränta man ansätter blir därför extremt viktig för resultatet. Vill man få kärnkraft att se dyr ut så sätter man en hög ränta. Det betyder att man sätter ett lågt värde på förmågan att i framtiden generera koldioxidsnål energi, vilket kan ifrågasättas om vi nu oroar oss för växthuseffektens effekter i framtiden. Men som sagt, man kan alltid få kärnkraft att se dyr ut med en hög ränta.
Om man inte har det specifikt som agenda landar kostnader för kärnkraft såvitt jag förstår vanligen någonstans i samma härad som landbaserad vindkraft. Det är inte omöjligt dyrt.
Vi kan också påminna oss om att Sverige, och för den delen Frankrike, gjorde en enorm utbyggnad av kärnkraft för fyrtio år sedan, när vi var betydligt mindre rika än i dag. Var det möjligt och vettigt då borde det kunna vara det i dag också.
Det leder oss till den tredje och sista angreppspunkten jag tänkte dra upp.
Invändningar mot kärnkraft, 3: för långsamt
Tesen är att det tar för lång tid att bygga kärnkraft. Även om vi accepterar att vi kan fixa klimatet bland annat med hjälp av kärnkraft så hinner vi inte.
Om det är sant så är vi definitivt rökta. Tittar man på vad vi lyckats med historiskt så har vi varit bättre på att bygga kärnkraft snabbt än på att bygga förnybart snabbt. Nästa figur illustrerar detta.
Poängen med den här figuren är inte att vi ska strunta i att bygga förnybart. Tidsfönstret femton år är nog också mer gynnsamt för kärnkraft än för förnybart, men det är inte för den skull ett dåligt val av tidsfönster, givet hur mycket tid vi har på oss att ordna det här. Och är det något figuren visar så är det att kärnkraft inte är långsamt. Ja, det tar lång tid att bygga ett kraftverk, i alla fall som vi bygger dem i dag. Men väl klart genererar det så stora mängder energi att det helt enkelt är värt det. Till och med Olkiluoto 3, kärnkraftsbekämparnas favoritexempel, slår det mesta vi sett av förnybar utbyggnad.
Gräver man vidare kan man se att för att få ned utsläppen till behövliga nivåer måste vi, om vi utesluter kärnkraft, bygga ut förnybart avsevärt snabbare än vi någonsin klarat av tidigare. Om vi inte utesluter kärnkraft måste vi fortfarande anstränga oss rejält, men det kräver inte en ny rekordtakt. Och som jag redan påpekat: om Sverige och Frankrike kunde för fyrtio år sedan så finns det många länder som kan i dag.
Slutsats & Sammanfattning så långt
Växthuseffekten är på riktigt och det är viktigt att vi försöker stävja den.
Våra existerande verktyg är i princip energieffektivisering, förnybart och kärnkraft.
Det har gjorts ett stort jobb på att prognosticera vad som är praktisk möjligt, och resultatet är att alla tre komponenter kommer behövas.
Det betyder att alla som över huvud taget uttalar sig om energi måste välja. Vad är viktigast, avskaffa kärnkraft eller bekämpa global uppvärmning? Det var förstås en fälla att insistera på läsning av det här inlägget; efter läsning kan man aldrig sedan säga att man inte visste. Att man trodde att det gick bra att välja båda.
Nej.
Släpp det. Det går inte.
Välj. Och välj snabbt. Kanske inte i dag. Men vi kan inte dra ut på det i år efter år.
Vad man skulle kunna hävda är att frågan är fel ställd, att det över huvud taget inte är viktigt att avskaffa kärnkraft. Det är en inställning jag delar. Men poängen med det här inlägget är att även om man av någon anledning tycker det är viktigt så måste man väga det mot alternativet: att inte hejda globala uppvärmningen.
Men Sverige då?
Att kärnkraft behövs globalt gäller. Men gäller det även Sverige? Vi har goda förutsättningar för förnybart. Inte för solkraft, men vi har mycket vattenkraft och i alla fall i teorin mycket plats att ställa upp vindsnurror på. Det måste ju inte vara samma lösning på alla platser i hela världen. Skulle inte just vi kunna skippa kärnkraften och ha enbart förnybart?
Åter, ja, och nej.
Jag tror nog att vi skulle kunna. Det skulle bli dyrt – det skulle det verkligen – och kräva en del uppoffringar, men det skulle nog gå. I alla fall om man begränsar sig till att prata om dagens elproduktion. Tar man sig an resten av energibehovet blir det genast mycket svårare.
Däremot bör vi inte.
Jag har skrivit ett helt inlägg om det här ämnet, faktiskt ett av mina mer lästa inlägg. Jag länkar till det också i slutet. Kortversion tas här, med två skäl, ett tekniskt och ett politiskt.
Tekniskt
Vi har mycket vattenkraft i Sverige. Vattenkraft är utmärkt att använda som reglerkraft. Kärnkraft är inte alls lika bra på det, och förnybart är till stor del vad som behöver reglerkraft, till följd av sin inbyggda intermittens. Viss fossilkraft går också bra att reglera med.
Följaktligen bör vattenkraften finnas tillgänglig som reglerkraft. Det gör svensk vattenkraft i stor utsträckning i dag. På så vis kan den ersätta fossil reglerkraft, som annars vore svår att bli av med.
Om vi ska gå över till enbart förnybart i Sverige kommer vår koldioxidsnåla reglerkraft inte längre finnas internationellt tillgänglig i tillnärmelsevis samma utsträckning; vi kommer behöva den både som baskraft och reglerkraft själva. Följden blir att andra som inte har samma möjligheter till vattenkraft måste använda fossilkraft i stället, med ökade utsläpp som följd.
Alltså: om vi går över till enbart förnybart i Sverige, kommer det globalt leda till ökade utsläpp av växthusgaser.
Ökade utsläpp, inte minskade.
Därför är det viktigt att vi i Sverige bibehåller vår kärnkraft, även om vi ur ett rent nationellt perspektiv och med stora ansträngningar skulle kunna ta bort den.
Politiskt
Ett uttalat mål för Sverige är att agera föregångare. Vi är också ett av få länder man pekar på som exempel på någon som i stort sett avlägsnat koldioxiden ur sin elproduktion – och vi gjorde det till stor del genom att ersätta olja med kärnkraft. Om vi visar att vi ångrar det steget, och det innan vi avskaffat fossilberoendet för annat än elproduktion, vilken sorts föregångare är vi då? Håll i minnet slutsatsen ovan: vi ska ha förnybart, men vi behöver kärnkraften också.
Så nej. Att ta bort kärnkraften från Sverige vore kontraproduktivt på flera sätt.
Och då har jag inte ens gått in på det faktum att vi redan nu i dagarna fått starta upp gamla fossilkraftverk och importera fossil el från grannarna för att vår egen el inte räcker, nu när vi börjat stänga kärnkraft.
Politisk letargi
För att än en gång rekapitulera så kan vi med god säkerhet säga att kärnkraften behövs för att stävja global uppvärmning, och politiskt måste man välja vad man prioriterar. Tyvärr verkar det som om det politiska Sverige valt att prioritera nedläggning av kärnkraften.
Det är därför jag lägger utsiktslösa motioner om effektskatten på kärnkraft. Det är därför jag på centerstämman håller ett djupt impopulärt anförande om varför det är fel att bekämpa kärnkraft. Vi måste vara beredda att prioritera, och vi måste prioritera rätt. Kunskapen är lätt tillgänglig, särskilt för riksdagspartier. Okunskap som ursäkt existerar inte.
Men finns den beredskapen att prioritera?
Tittar man på regeringen så är kärnkraftsbekämpandet en del av själva grunden till Miljöpartiets existens. Det är så djupt rotat att synbarligen inte ens klimatfrågan – som inte alls var på tapeten på samma sätt när partiet grundades – kan rubba på det. Och det får man ge Miljöpartiet, att man verkar faktiskt vara på god väg att lyckas med att få bort den svenska kärnkraften. Det kan vara det mest destruktiva politiska miljöbeslut i modern svensk historia, men det är en otvetydig framgång för vad partiet står för.
Och Socialdemokraterna, vad vill de? Socialdemokraterna vill ha regeringsmakten, så mycket står klart. Sedan blir det lite luddigt. Någon handlingskraft därifrån, och från regeringen, kan vi inte räkna med. Hoppas, ja. Räkna med, nej.
Vidare är problemet alltså inte isolerat till politikens vänstra planhalva. Även i mitt eget centerparti finns ett djupt rotat kärnkraftsmotstånd. Man må ha släppt en del av sitt formella motstånd, och det tycker jag man ska ha heder för, men när det kommer till att prioritera mellan klimat och kärnkraft är det fortfarande så svårt, så svårt.
Man kan inse att dessa partilåsningar finns, och vara medveten om partiernas historia; det är en sak. Men någon hänsyn förtjänar de inte. Detta är en alltför viktig fråga för att få styras av gammal kampnostalgi. Partilinjen hos ditt favoritparti är inte ett tillräckligt skäl för att förkasta IPCC:s prognoser.
Det borde, kort sagt, vara sluttramsat.
Det kan läsas som ett frustrerat utrop, vilket det är, men också som en hoppfull utsaga, vilket det också är.
Vi kan lösa det här. Det kräver inte ens att vi gör något som aldrig gjorts förut.
Men det kräver att vi agerar välöverlagt och resolut.
———
De svartvita figurerna i det här inlägget har jag hämtat ur en bok jag nyligen läst, och som jag tycker ni också ska läsa. Den heter ”Climate Gamble – is anti-nuclear activism endangering our future?” och är skriven av finländarna Rauli Partanen och Janne M. Korhonen.
Den är hundra sidor lång och snabbläst. Ska man vara petig är engelskan bitvis lite yxig, kanske ungefär som om jag själv skulle ha skrivit den, och det finns några korrekturfel i min utgåva. Men det är inte den språkliga njutningen man läser den för.
Hela det här blogginlägget kan ses som en mycket kondenserad version av boken. Den går igenom ungefär samma saker, fast mer utförligt. Nu är det här inte första gången jag bloggar om klimat, miljö och kärnkraft och den som läst mina tidigare inlägg noterar möjligen att argumentationen i just det här inlägget följer samma linjer som tidigare; det vill säga, boken argumenterar ungefär som jag brukar göra. Det är inte så konstigt. Argumenten för att även fortsättningsvis nyttja kärnkraft är inte speciellt invecklade, och även om jag kanske inte ska hävda att jag och Partanen/Korhonen argumenterat vakuumisolerade från varandra så är det inte konstigt att jag känner igen påtagligt mycket i bokens argumentation från vad jag brukar argumentera.
Hur som helst tycker jag att boken trots en del kosmetiska brister utomordentligt väl sammanfattar varför vi inte har råd att göra oss av med kärnkraften. Det är bra om du läser hela det här blogginlägget. Det är bättre om du läser boken.
———
Slutligen, de länkar jag genom inlägget sade att jag skulle lägga här.
Ett sätt att hitta dem är att läsa igenom hela min kategori om energi, energetiskt material. Men det kan vara överambitiöst. Så om jag ska gallra, med bäring på det här inlägget:
Kärnkraftteknik och säkerhet i allmänhet: Kärnkraft, del 1: Teknik
Fukushima-haverierna och vad de borde säga oss: Fukushima och perspektiven. Inlägget är skrivet med tsunamin fortfarande färsk, men står sig i allt väsentligt än i dag. Antal strålningsdöda: noll. Antal strålningsskadade: noll. Förväntade strålningshälsoeffekter på populationen i stort: inga.
Hanteringen av använt kärnbränsle: Av jord är du kommen
Längre inlägg om att välja och varför vi inte ens i Sverige bör avveckla kärnkraften: Prioriteringsproblem
Förvånansvärt vettig 