I den mån det finns trogna läsare av mina sporadiska skriverier så har de förmodligen noterat att bland mindre livsviktiga frågor som jag hetsar upp mig över så ligger namnlagstiftningen högt på listan.
Till min glädje så bubblas det i frågan ibland, nu senast av en folkpartist på SvD Brännpunkt.
Hear, hear!
För det tar inte slut med galenskaperna. Som DN och SvD rapporterar så tänker Israels tydligen inte fullt tillräkneliga regering protestera officiellt hos svenska UD:
”Pressfrihet innebär att publicera sanningen och inte lögner”
Och då ska regeringen avgöra vad som är sant också, va? Att ta sig för pannan och stöna (2:20 in i klippet) tycks mig inte tillräckligt.
Samtidigt i Sverige så intervjuas Boström, upphovsman till den eländiga artikeln, i P1 Morgon. Där hade han chansen att visa om han över huvud taget hade något på fötterna. Det hade han förstås inte. Däremot passade han på att få in en referens till judens makt över medierna (eller med de ord han valde, ”Israel har världens största propagandaapparat”, om jag minns rätt). Någon som är med på ett bingo i antisemitiska myter?
Mot honom talade Anna Veeder sansat, kanske väl återhållsamt för min smak (även om jag kan förstå varför). Läs gärna hennes längre redogörelse på Newsmill.
Samtidigt, på Aftonbladet… så fortsätter man att löpa amok i det intellektuella vardagsrummet. Jag har främst två saker att säga om det.
Tidigare poster i samma ämne:
Har alla blivit galna, nu igen? i förrgår och This just in: Judar äter barn i måndags.
En blänkare bara.
Aftonbladet har en artikel i dag (i kulturdelen, var annars) som driver tesen att Israel dödar palestinier i syfte att plundra dem på organ.
Det finns inga bevis för att så sker. Man tycks inte reflektera över att det är ett rätt långt steg från att köpa organ av folk till att kidnappa och mörda dem för att plundra kropparna. Det som finns är en sjutton år gammal anekdot, som inte ens i sig säger att det pågått organplundring.
Det är förstås utomordentlig svårt att bevisa att organplundring inte förekommer, precis som det är svårt att bevisa frånvaron av precis vad som helst. (Jag kan inte bevisa att det inte ligger en tekanna i omlopp kring Pluto, men det betyder inte att det gör det. Jag kan inte bevisa att tomten inte finns… och så vidare.) Det kan förstås i princip vara så som artikeln mer än insinuerar. Däremot så passar det här extremt väl in med den seglivade antisemitiska myten att judar för egen vinning/hedonism organiserat slaktar barn av ickejudar. Till och med artikelns rubrik, ”Våra söner plundras på sina organ”, är som gjord för att associera till just mördandet av spädbarn för att ta tillvara deras blod.
Jag borde kanske inte vara förvånad. Men det är anmärkningsvärt att Aftonbladet med så lite på fötterna publicerar något som bär alla tecken på traditionell antisemistism i modern skrud.
Uppdatering:
SvDs ledarblogg har nu uppmärksammat artikeln. Alltid något.
Kanske fick jag någon att rösta på Fjellner i EU-valet. Kanske läser någon av dem den här bloggen då och då. För denna möjlighet så vill jag hänvisa till en kort text på SvDs ledarsida i dag.
Moderate EU-parlamentarikern Christofer Fjellner anordnade förra året en fotoutställning om gay-rättigheter på temat pridefestivaler.
Utställningen tydliggjorde en föga öppen, för att inte säga direkt intolerant, inställning gentemot homosexuella i flera östeuropeiska stater. Bland dessa utmärkte sig Litauen.
Jag har inte kommenterat Litauens antigaylag, för den är så uppenbart vidrig att den på sätt och vis är en ickefråga. Nej, min poäng med den här postningen är att ge en sådan där… jag vet inte vad det kallas på marknadsföringska, men det handlar om att ge positiv förstärkning till den som har gjort ett köp, så att det känns bra även i efterhand. Den här utställningen gjordes visserligen före valet, men det kan väl ändå kännas bra även efter valet. Kanske för den som eventuellt oroat sig för att frihandel skulle vara det enda som intresserar Fjellner.
På SvD Brännpunkt skriver i dag några bigwigs från Kungliga Vetenskapsakademien om behovet av kärnkraft i Sverige, givet att vi ska minska våra utsläpp av koldioxid. Jag har egentligen inget att tillägga, jag bara rekommenderar läsningen.
Däremot passar jag på att länka till mitt eget inlägg om varför avfall även från dagens kärnkraft på sätt och vis är betydligt mindre farligt än avfallet från fossilbränslen, även om man räknar bort koldioxiden.
De senaste åren har jag flera gånger haft vägarna förbi Ales stenar. Man har då jämte Riksantikvarieämbetets information kunnat se mer fantasifull information från en hr Bob Lind. Det har föranlett en lång skyltkontrovers, som enligt SvD fortsätter.
Jag har inte varit där på ett år nu, men om Riksantikvarieämbetet tagit sitt förnuft till fånga och ned Linds skyltar så är det ett fall framåt. Hela historien finns utförligt och utmärkt kommenterad hos Vetenskap och Folkbildning (där jag är medlem) i en artikel från 2007. Rekommenderad läsning.
David Eddings är död.
Jag har läst hans Belgarion-böcker. Nästan oklart varför. De var inte speciellt bra. Bitvis lite charmiga, men det är också det. Ändå är de inte utan sina förtjänster – även om förtjänsterna främst är att tjäna som väg till tyngre droger. I DN skriver Lotta Olsson en mycket bra runa som gör det överflödigt för mig att skriva mer. Läs den, även om du inte läst Eddings!
Ny notis skriven hos Vetenskap och Folkbildning!
Traditionsenlig vår
Dick Erixon skriver att ”Allt fler i vänstern stöder öppet förtryckets Iran” och exemplifierar med Andreas Malm och Mohamed Omar. Emedan fenomenet som sådant är anmärkningsvärt så tycker jag inte att rubriken är riktigt motiverad. Det har alldeles nyss i denna blogg påpekats att Malm sedan gammalt stöder Hizbollah, och även om Hamas är mer i ropet just nu så är knappast Hizbollah snällare eller mindre Iran-styrda än Hamas. Mohamed Omar har kanske inte öppet stött de här rörelserna förut, men jag har en känsla av att han är en av de här fyrarna som kallas moderat fast ingen vet varför. På rak arm kan jag inte styrka det med mer än den här historien, så jag ska nog inte ropa för högt i just det fallet, jag kan ha fel.
Men ändå synes mig ”Svarte Petter och Spökplumpen stöder öppet förtryckets Iran” vara en bättre rubrik. The ususal suspects alltså.
Jag har funderat ett tag på om jag skulle skriva lite mer om folkrätten i relation till nuvarande stök i Gaza, men ser att Folkrättsprofessor Göran Lysén på Newsmill skriver en alldeles utmärkt sammanfattning på ämnet Gaza och rättsläget – ett traditionellt folkrättsligt perspektiv. Närmast obligatorisk läsning för den som det allra minsta intresserar sig för legala detaljer.
Juridiskt rätt är däremot inte detsamma som moraliskt rätt, även om jag råkar anse att de sammanfaller i detta fall. Det är ingen hemlighet att jag hittills stött Israels agerande – inte för att det är något att jubla över, utan för att det är svårt att säga vad de annars skulle göra. Att bara fortsätta ta emot raketer är inte ett alternativ. Men såväl det juridiska stödet som mitt eget moraliska (jag utgår från att det senare är viktigt för Israel) är avhängigt att Israel fortsätter att följa krigslagarna. Jag utgår från att enskilda misstag och överilade handlingar kommer att begås, helt enkelt eftersom kriget utövas av människor. Men det får inte bli ett mönster. Vi får väl se vad det blir av den där skolattacken, men oroande är den, om den visar sig vara ett misstag (alltså att de inte besköts därifrån). Israel har inte råd att göra upprepade misstag med sådant.
Uppdatering
Enligt vanligtvis välunderrättade Katallaxi så ska man kanske tassa lite försiktigt med Göran Lysén. Måhända är det så, det vet jag ärligt talat ingenting om. Enligt Uppsala Universitet tycks titeln i alla fall stämma. Inget av det han skriver i artikeln slår mig som uppenbart felaktigt, men vad vet jag.
…är jobbskatteavdrag.se. Lättöverskådlig kalkylering av hur ens egen skatt som arbetstagare har förändrats sedan 2006. Även jag, som jag vågar påstå följer med bättre än många andra, blev förvånad.
Jag kan i övrigt bara hålla med SvDs ledare:
Om denna stora sänkning av inkomstskatten har gått svenska folket så spårlöst förbi som många nu hävdar är det en kommunikationsmiss av pyramidalt format. Alliansen ska ha all heder av skattesänkningarna, men varför i all världen har man inte gjort på två år vad Harald Klomp åstadkom på en julhelg?
Från SvD: Talibaner hotar döda skolflickor
Att kämpa mot sådana mysfarbröder, det är det som Jan Myrdal kallar ”ondska”. Det är det Thage G Petersson tycker är att hamna i dåligt sällskap. Dem ska vi lämna ifred att härja med småflickor. Kom ihåg det.
Edit:
Talibanerna meddelar att de är beredda att offra sina liv för att införa sharia. Kunde de inte nöja sig med det? Det verkar mycket bättre än att offra skolflickornas liv.
I förrgår skrev jag en notis om den här tokartikeln.
I flera år gamla undersökningar har det privata men offentligt finansierade S:t Görans sjukhus varit det sjukhus i Stockholm som både patienter och personal varit mest nöjda med. Orsaken har till stor del kunnat spåras i att ledningen, till skillnad från Landstinget, lyssnat på personalen och låtit den ha inflytande över sin arbetssituation. Utan att ha sett några färska undersökningar så vågar jag gissa att de goda resultaten håller i sig. Läs den här DN-artikeln:
Vården blev effektivare när den heliga ronden försvann
Det finns ingen naturlag som säger att Landstinget inte skulle kunna komma på sådana saker självt, men det verkar aldrig hända i verkligheten. Därför är det så viktigt att det finns andra aktörer. Magin är inte att S:t Göran är privat, magin är att det finns mer än en aktör.
Via SvDs ledarblogg (Gudmundson förstås) ser jag att DN Kultur är ute och havererar igen. Denna gång i en recension av en kritisk bok om turism. Nästan allt som skrivs i recensionen är trams eller möjligen strunt, resten är bara ogenomtänkt. Om jag hade tid så skulle jag Fiska den rejält. Men jag har hört att jag har ett paket som ligger och väntar på posten.
Förvånansvärt vettig 