Förvånansvärt vettig

Jag blev kvar en stund på årsmötet jag just skrev om, efter det att motionen om ogrundade påståenden behandlats. Jag blev då helt tagen på sängen av en motion om att föreningen skulle börja nasa rättvisemärkta bananer på sina anläggningar. Dåligt förberedd! Jag kunde inte formera mig till något ordentligt motstånd, och motionen antogs, om än knappt.

Jaha, vad har jag emot det här då, min gnällspik?
Ja, dels kan man fråga sig om det alls är en fråga för F&S. F&S är en idrottsförening som ska vara för alla. Det är inte alls givet att man ska börja göra politiska ställningstaganden som inte har direkt med träning att göra.
Å andra sidan säljer man redan bananer, så man måste ändå ta ställning till vilka man ska köpa in.
Inte en självklar fråga tycker jag.

Men jag är också motståndare till rättvisemärkningen i sig. För några år sedan fanns det ett förslag om att mitt fackförbund, dåvarande CF, skulle slå sig i lag med Rättvisemärkt. Jag skrev en insändare om det som tål att repriseras här:

Jag anser att det vore ett allvarligt missgrepp att liera sig med Rättvisemärkt. Dess syften kan verka lovvärda, och det är säkert så att de menar väl. Men icke desto mindre är de ett hinder snarare än en hjälp i kampen mot fattigdom. Att artificiellt hålla uppe priser är inte en i längden hållbar strategi. Detta är inte platsen för en ingående redogörelse, men vi kan ta det konkreta exemplet kaffe – en av de mest omskrivna rättvisemärkta produkterna på den svenska marknaden. Grundorsaken till de låga kaffepriserna, alltså att kaffebönder får lite betalt, är att det produceras för mycket kaffe. Den enda hållbara lösningen är att bönder övergår till annan produktion som det faktiskt finns efterfrågan på. På vissa platser har detta skett – Kenya till exempel har mycket framgångsrikt börjat producera snittblommor i stället. Men vad är Rättvisemärkts roll? De betalar ett artificiellt högt pris till de bönder som ingår i programmet, vilket gör att dessa bönder klarar sig hyfsat. Det är dock sällan de allra fattigaste bönderna som kommer i åtnjutande av dessa förmåner, utan typiskt medelfattiga bönder i länder som borde ha resurser att klara en omställning från kaffe. Effekterna är två.
För det första uppmanas på detta sätt en överproduktion av kaffe som sänker priserna än mer för de allra fattigaste bönderna – som alltså får det sämre av Rättvisemärkts program.
För det andra låses programmets bönder in i en i grunden rätt ineffektiv produktion. I programmet finns inga krav på effektivisering av jordbruket, och det bedrivs ofta med primitiva metoder.

Facket bör över huvud taget vara mycket restriktivt med att lägga sig i politiska frågor som inte är direkt kopplade till kärnverksamheten. De medlemmar som vill ägna sig åt politiskt kampanjande i andra frågor får gärna göra det, men jag ser ogärna att man tar CF som plattform. I samma ögonblick som man gör det kommer CF att upphöra att vara till för alla medlemmar.

CF är här direkt utbytbart mot F&S, och det är synnerligen rimligt att anta att det resonemang som gäller för kaffe också gäller för bananer.

En av motionens förespråkare bedyrade att hon med egna ögon sett hur programmet hjälpte folk att bli mindre fattiga. Det är alldeles säkert sant. Vad hon inte såg var då de bönder som tack vare programmet blev fattigare, och hon såg inte heller alternativet att rättvisebönderna började göra något annat som lönade sig bättre.

På det hela finner jag det olyckligt att motionen antogs.
Å andra sidan – om de prisuppgifter som F&S hade stämmer så kommer nog inte speciellt många att köpa bananerna, och då kan man ju trösta sig med att skadan blir begränsad.

För ett par dagar sedan skrev Sören Wibe på SvD Brännpunkt: ”Etanol större miljöbov än bensin”. Jag har intresserat mig för ämnet förut, och fortsätter att göra så, även om jag inte har läst rapporten som Wibes text grundar sig på. I vanlig ordning hävdar jag att saken inte verkar vara riktigt så enkel som Wibes rubrik ger sken av.

De rena miljöaspekterna är en sak, och det är också främst dem som Wibe skriver om. De går dels ut på att exempelvis etanol från amerikansk majs inte är någon bra idé, men det visste vi redan. Huvuddelen av den etanol som används i Sverige i dag kommer dock från brasilianska sockerrör, och där ser koldioxidkalkylen betydligt bättre ut.
En annan miljöaspekt är att användning av jordbruksmark för etanolframställning leder till att ny jordbruksmark tas i anspråk på annat håll, vilket i sin tur leder till ökade koldioxidutsläpp. Det argumentet har sina poänger, men frågan är om det gäller annat än på kort sikt. På lite längre sikt, då avkastningen från jordbruket ändå måste öka markant, kan man fråga sig om vi inte ändå kommer att använda det mesta av den mark som lämpar sig för jordbruk. Den mark som lämpar sig för sockerrör är heller inte alltid så lämplig för andra grödor, har jag bestämt för mig.

Det sagt så är det ingen som har påstått att etanol är den ultimata frälsningen, utan mer ett steg på vägen. Man ska dock inte vara låst vid att tro att all framställning kommer att se ut som den gör i dag. Det har jobbats en hel del på lovande metoder för att framställa etanol mer energieffektivt och av andra saker än odlade grödor, och om de går att kommersialisera så påverkar det förstås kalkylen.

Det finns också andra avvägningar än en ren koldioxidkalkyl. En är att det finns ett värde i att signalera för privata och statliga beslutsfattare att folk är beredda att ta till sig nya bränslen och inte vägrar allt utom bensin och diesel. På så sätt är det en opinionshandling att tanka etanol. Det är också, på ett annat sätt, en politisk handling helt utan miljöaspekt. Som jag har skrivit tidigare så stödjer jag hellre brasilianska sockerbönder än oljediktaturerna i Iran och Saudiarabien, för vilka oljan förmodligen underlättar att hålla folket i förtryck – även om det förvisso finns gott om exempel på att det går utmärkt att förtrycka en befolkning också utan olja. Denna aspekt är inte trivial att vikta mot miljöaspekten.

Det är alltså en komplex fråga. Jag kan möjligen misstänkas för att vara part i målet, eftersom jag har en etanolbil som jag också tankar med etanol. Den går dock att köra minst lika bra på bensin, och den orolige läsaren kan lugna sig med att den dag jag blir övertygad om att det på det hela taget är bättre att tanka bensin så kommer jag att göra det.

Uppdatering:
Gröna bilister skriver i dag ett svar:
”Etanol är mycket bättre för miljön än bensin”
Det är inte riktigt så slagkraftigt som man som etanoltankare hade kunnat önska, men det instämmer i grova drag med mitt resonemang ovan, och det förtjänar att nämnas eftersom det är ett direkt svar i en tyngre kanal än den här. Ungefär så.